Min kollega och vän Jarkko Päiväniemi har bett att få vara gäst på bloggen.
Ämnet?
Hans älskade Finland.
Det går självklart inte att säga nej till.
Så läs och njut:

3–1 mot Ryssland. I Ryssland.
Jo, tack – det var en okej onsdag.
Att fälla ryssen är ju det näst bästa som finns i hockey.
Nu väntar en chans på det bästa. Det blir ett möte som det kommer att snackas och skrivas om långt in i framtiden.
För så är det. De stora matcherna lever vidare med oss.
”Masken” gånger två i Moskva 1986, Sundin gånger två i Åbo 1991, Tupu–Hupu–Lupu i Globen 1995, Selänne gånger två i Nagano 1998, tornedalingen Tornberg i Zürich ett par månader senare, den vidriga vändningen i Helsingfors 2003, Foppa–Sudden–Lidas i Turin 2006 och SEX-ETT i Slovakien 2011 är bilder som dyker upp direkt.
Nu ska OS-semin i Sotji 2014 pressas in i samma minnesbank.
Men i vilket fack?
För en dryg vecka sedan var jag, liksom de flesta andra, övertygad om att Finland inte hade något med topp fyra att göra.
Samma dag som OS-elden tändes tycktes hoppet slockna. Då kom beskeden att lagkapten Mikko Koivu och den fagre Valtteri Filppula inte skulle ansluta.
De två viktigaste centrarna. Båda vristskadade.
Nästa smäll kom i 6–1-segern mot Norge. Junioren Aleksander Barkov – den nye förstecentern – knäskadad precis när han, Mikael Granlund och Teemu Selänne funnit varandra.
Men tydligen fattar inte det här laget, likt myten om humlan, att det borde störta.
Barkov bort. Immonen in.
Det gav en poäng mot Kanada och en direktplats till kvarten.
Och i går 3–1 mot Ryssland. I Ryssland.
Det är förstås – i ordets rätta bemärkelse – en bragd.
Att vinna de två sista matcherna vore det största som hänt finländsk idrott alla kategorier och en fulländad final för ”The finnish flash”.
För om det finns en hockeygud någonstans som är god och rättvis (jag har haft mina tvivel) ser han till att Teemu Selänne, 43 år, för andra gången (Anaheim 2007) gråter glädjetårar på söndag eftermiddag.

***

Det finns bara ett aber med fredagens match.
Jag kommer inte att se den.
Eftersom jag (korkat nog) bokat flygbiljett redan i september utan att först kollat OS-schemat sitter jag på flight TG961 på väg till Bangkok då.
Nedsläpp i Sotji 13.00. Takeoff från Arlanda 13.30.
Jag landar på Suvarnabhumi midnatt svensk tid helt ovetande om hur matchen slutat.
Några sekunder senare öppnar jag ett sms från en vän som fått uppdraget.
Jag tror det står: ”Ruotsi–Suomi 2–3”.
Jarkko Päiväniemi