Ja, det kan ju låta konstigt en dag när de just åkt ut i semifinalen mot Skellefteå.
Men Linköping skulle inte ens varit där om det inte varit för nymodigheten Play In.
Nu gör klubben en av sina sämsta grundseriesäsonger någonsin, blir nia i tabellen, men belönas ändå med ett slutspel och totalt sex extra hemmamatcher i SM-slutspel och Play In.
Jag vet inte hur mycket Linköping drar in per hemmamatch, men säg en dryg miljon.
Det är sex färska miljoner på kontot.
Klubbdirektören Mike Helber har all anledning att jubla.
Det är ingen dålig utdelning för att bli nia efter 55 omgångar.
Därför är min slutsats:
Lägg ner skiten.
Jag har ingenting emot Linköping. Det här har ingenting med dem att göra.
Det kunde ha varit vilket som helst av de tolv SHL-lagen som hamnat i samma läge.
Det här handlar om sportslig rättvisa och grundseriens trovärdighet.
Den långa säsongen och 55 grundseriematcher måste betyda någonting i slutändan.
De lag som är bäst måste få betalt för det.
Annars kan vi spela slutspel direkt.
SHL:s grundtanke med nymodigheten Play In var att ge ligans nia och tia en andra chans och möjlighet att spela in lite extra pengar (det är det allt handlar om hos SHL numera – pengar.)
Ur det perspektivet gick det här experimentet helt snett.
Nu snodde HV71 och Linköping hela potten och sjuan Modo och åttan Leksand blev de stora förlorarna.
Ja, även serietvåan Frölunda som blev utslagna av oberäkneliga Linköping i SM-kvarten.
Jag kan inte tänka mig att det blir något Play In nästa säsong.
Det är ett experiment som aldrig borde ha införts.
Nej, inget mer Play In.
Inga fler lag till slutspel som inte har förtjänat det under en lång grundserie.
Annars tappar grundseriens 55 omgångar all betydelse.
Och det är det ingen som vill.