MINSK. Ja, Daniel Rahimi tvingas lämna den svenska VM-truppen och det känns väldigt tungt. Både för honom själv och för laget.
Det är en oerhört sympatisk kille.
Jag tycker han varit riktigt bra i de två första matcherna här i VM.
Rejäl. Bestämd. Stenhård.
Han passar definitivt bättre internationellt än han gör hemma i SHL, där han ofta straffas för sitt fysiska spel. I VM tillåts betydligt tuffare spel och jag tyckte att Rahimi var klockren även i Channel One Cup i Sotji i december.
Det här är hans arena och han har inlett VM mycket starkt.
Jag såg aldrig när han fick den där smällen mot tjeckerna och ingen annan heller.
Det måste ha varit maximal otur.
Njurarna är nästan alltid skyddade av de vadderade skydd som sticker upp på baksidan av hockeybrallorna och det är väldigt sällan de utsätts för sådant yttre våld att de skadas. Däremot har mjälten spruckit på en hel del hockeyspelare, inklusive Peter Forsberg. Men den sitter ju på ett helt annat ställe.
Jag tar för givet att Pär Mårts kommer att anmäla Sveriges åttonde back Niclas Andersén ganska omgående.
Han är ju lite av samma spelartyp. En stark defensiv back.
De närmaste alternativen som kan slås ut ur NHL-slutspelet, Minnesotas Jonas Brodin och NY Rangers Anton Strålman, är totala motsatsen som spelartyper.
Anmäls Andersén gör det att Sverige i så fall bara har en plats öppen för en utespelare och en målvakt i VM-truppen.
Men känsla redan första dagen var att Pär Mårts gett upp tanken på fler NHL-spelare och stängt dörren.
Notera att jag inte skriver ”NHL-förstärningar”.
Det är ofta en nackdel att ta in en spelare sent. Det stör dels harmonin i truppen och sedan ska en ny NHL-spelare ställa om från stor till liten rink och sju till tio timmars tidsskillnad.
Det brukar oftare stjälpa än hjälpa.