MINSK. Jag hade samma rubrik på ett blogginlägg jag skrev från Sotji i februari.
Då tog Teemu Selänne farväl av det finländska landslaget efter 5-0 mot USA i bronsmatchen.
I natt var NHL-karriären över.
En av de största någonsin.
Ingen trodde väl att någon annan finländare någonsin skulle slå ikonen Jari Kurri som tillbringade ett halvt liv i NHL i ligans största radarpar genom tiderna.
Finländaren som nästan ständigt fanns vid Wayne Gretzkys sida i Edmonton och Los Angeles.
Men Selännes karriär blev ännu längre.
Och ännu större.
För mig är han given etta bland finländarna genom tiderna.
• • •
Dessutom:
Vid sidan av rinken har han alltid varit föredöme. En superstjärna på isen, men han har alltid haft tid för andra.
För fans, för oss journalister och som mentor till yngre spelare.
Det var tur att han fick vinna Stanley Cup med sitt Anaheim Ducks 2007, eftersom det är den enda större titel han fått vinna.
Han kan gödsla med mästerskapsmedaljer, men det räckte aldrig ända fram för Finland.
Det blev fyra OS-medaljer, två i VM och två i Canada Cup.
Åtta totalt – men aldrig något guld.
Trots att Finland var det bästa laget i flera av de turneringarna.
Jag kan bara buga och bocka och vara glad att jag fick följa dig under alla år, Teemu.
Det var en ära.
• • •
Nu är det inte helt säkert att Selänne slutar. Det snackas om att han kanske fortsätter en säsong till hemma i Finland där allting startade. I nyblivna KHL-klubben Jokerit.
Jag kanske får ta farväl en gång till.
• • •
Jag ska inte glömma Saku Koivu heller.
En nästan lika stor spelare.
Trots storleken.