ZÜRICH. Oj, vad imponerad jag är av Charlotta Fougberg.
Hon tog sig lekande lätt till finalen på 3000 hinder.
Nu var det ingen som hade trott något annat, men det finns alltid ett orosmoment i ett försök och Charlotta är inte direkt någon rutinerad mästerskapslöpare.
Hon gjorde sitt första stora mästerskap i VM i Moskva förra sommaren, men då var det knappt någon som visste vem hon var.
Hon åkte hem lika anonym som då hon kom, efter att ha åkt ut direkt i försöken och hamnat på en 26:e plats.
Nu tar hon guld.
Jag är helt övertygad.
Som hon ser ut i sommar kan ingenting stoppa henne känns det som.
• • •
Emma Green gav alla lite skrämselhicka efter två rivningar på 1.89.
Men så gled hon över i det sista och fixade en finalplats.
Som vanligt.
Det här är hennes nittonde seniormästerskap och hon har gått till final femton gånger. Det är ett makalöst facit.
Jag hoppas bara att hon inte får ont nu efter tävlingen. Det är minimalt med tid för återhämtning inför söndagens final och Emma har bara hoppat två tävlingar tidigare i sommar.
Pallar kroppen för två tävlingar inom 48 timmar?
Är svaret ja kan det mycket väl bli guld i ett startfält som är ett av de svagare på länge.