Den svenske landslagslöparen Adil Bouafif har åkt fast för dopning och riskerar två års avstängning.
Det är i så fall den största svenska dopningskandalen som drabbat svensk friidrott sedan Linda Haglund åkte fast för dopning 1981. Och då räknar jag bort Ludmila Enquist som var bobåkare när hon åkte avslöjades.
Kulstötaren Niklas Lindstedt åkte dit tidigare i år, men i hans fall handlade det om den mildare substansen B-methylphenetylamine, som många får i sig via kosttillskott.
Och Lindstedt var ingen etablerad landslagsman.
Det är däremot Bouafif.
Nu vet vi inte vad det är han åkt fast för. Svenska Friidrottsförbundet har lagt locket på och ärendet är sekretessbelagt innan b-provet analyserats.
Dessutom förnekar Adil Bouafif att han gjort sig skyldig till dopningbrott.
Men det är extremt ovanligt att b-provet ger något annat utslag än a-provet.
Adil Bouafif, som kom från Marocko 2007 och blev svensk medborgare 2010, är en etablerad landslagslöpare som varit med i flera Finnkamper och sprungit två EM för Sverige, både 2012 och 2014.
Han har två SM-guld, ett på 10 000 meter (2009) och ett i maraton (2010).
Han har varit med på många landslagssamlingar och fått all den information om dopning som alla svenska friidrottare får.
Därför är det här ett slag i solar plexus på svensk friidrott som hållit sig borta från dopningskandaler i så många år.
Ja, det kan utvecklas till en av de största någonsin.
Dessutom borde Svenska Friidrottsförbundet sätta in extraresurser på utbildning av friidrottare som är uppväxta i andra kulturer, där synen på dopning kanske inte är lika sträng som i Sverige.
Där finns en hel del att göra om det här slutar med en fällande dom.