MALMÖ. Så måste det ha känts efter 3-4 hemma i den tidiga seriefinalen mot Södertälje.
När amerikanen James Sixsmith snurrade upp halva Mif-försvaret och lyfte in segermålet i 1.13 in i sudden, så kom det efter tre perioder där det i princip varit spel mot ett mål.
Ta bara andra perioden, då Malmö parkerade i SSK:s zon och vann skotten med 19-2. Jag tror jag aldrig sett Södertälje så utspelade.
Men målvakten Tim Sandberg och högre makter – och till viss del dålig udd i avsluten – höll Södertälje kvar i matchen.
– Bara erkänna att Malmö är bättre än oss i 50 minuter i den här matchen, säger också SSK:s assisterande tränare Anders Karlsson efteråt.
Björn Hellqvist var inte nöjd med sitt eget lags försvarsspel och det kan jag förstå. Han tyckte att Malmö skänkte bort segern.
Malmös problem var ju inte att de gjorde för få mål framåt, utan att de släppte in tre mål på bara sexton skott. Om vi ska inte glömma att Robert Carlsson hade ett friläge i slutminuten, som kunde ha gett Södertälje segern redan under ordinarie tid.
Ändå måste det här ha känts som rena rånet bland de 4 162 åskådare som var här.
Ja, ja.
Jag tror ändå att det är de här två lagen som kommer att mötas i den allsvenska final som ger en direktplats till SHL framåt vårkanten.
Då står det betydligt mer på spel.
• • •
Kändes märkligt att vara på en match som startade 18.00, men Malmö FF:s match mot Juventus i Champions League gjorde att starttiden las en timme tidigare.
Hade det inte varit fotboll hade publiksffran förmodligen varit den dubbla, men över 4 000 går inte att klaga på.