Nicklas Bäckström frias och får inga ytterligare straff för sin dopningöverträdelse under OS.
Det är helt rätt.
Han får anses ha handlat i god tro efter att ha fått okay från OS-läkaren Björn Waldebäck och skrivit upp att han tagit sin astmamedicin i det protokoll alla får skriva i inför ett dopningstest.
Nu tar Tommy Boustedt friandet av Bäckström som att IIHF beklagar att han inte fick spela OS-finalen mot Kanada.
Det är som om de ansvariga i den svenska lagledningen hela tiden måste rättfärdiga sig själva och lägga skulden på någon annan.
Vad Boustedt missar att de två sakerna inte har det minsta med varandra att göra.
Läser man igenom IOK:s beslut inför finalen, så stoppades Nicklas Bäckström från att spela eftersom han tagit sin vanliga tablett samma dag som finalen skulle spelas precis som han gjort inför matchen mot Slovenien (som han ertappades efter). Det trots att internationella dopningbyrån WADA:s rekommendation är att den här typen av tabletter inte bör tas senare än 24 timmar innan tävling.
Det fanns alltså en risk att han skulle ha för höga gränsvärden även efter matchen mot Kanada.
Det var därför han stoppades.
Hade svenskarna vunnit en final med honom i laget hade vi kunnat stå inför en ännu större skandal.
Hur hade Kanada i så fall reagerat om Bäckström återigen visat otillåtna mängder pseudeoefedrin efter ett dopningtest?
Det hade dundrat kan jag säga. De hade rivit upp himmel och jord.
Och hade han åkt fast med samma resultat TVÅ gånger hade hela Tre Kronor riskerat att diskas från turneringen.
Nej, jag säger som jag sa redan från början.
Hade svenskarna läst WADA:s rekommendationer från början hade vi aldrig haft den här diskussionen. Det var där misstaget begicks och ingen annanstans.
Då hade Bäckström aldrig tagit sin vanliga astmamedicin och definitivt inte så nära inpå match.
Och då hade den här solkiga historien aldrig skrivits.