Varför blir inte Champions Hockey League en succé?
Det slogs på väldigt stora trummor inför den här säsongen, SvT började sända, prispengarna var större än någonsin och marknadsföringen massiv.
Resultatet:
Pannkaka.
Det har varit ungefär lika mycket publik som på normala träningsmatcher.
Varför?
Jag har inget klart svar, men jag har mina teorier. CHL är för det första inget som får mig att hoppa jämfota och då är jag ändå en hockeynörd av stora mått.
Och så är det själva själva namnet jag retar mig på.
Champions Hockey League.
Det är ett av de värsta exemplen av falsk varudeklaration.
Jag förstår att hockeyn ville ha lite av glansen från fotbollens Champions Leauge då man valde namn, men där står namnet för vad turneringen verkligen är.
Att det är en mästarturnering, som huvudsakligen består av lag som blivit mästare i sina respektive länder. Ja, turneringen är så stor att många mästarlag från svagare nationer inte ens får plats.
Sedan fyller man på med några absoluta topplag från världens största ligor.
Hockeyns Champions League är något helt annat.
Den har plats för en SHL-nykomling som Djurgården.
Ett lag som blev tvåa i svenska kvalserien i våras.
Inget ont om Djurgården i det sammanhanget, men vi talar ju knappast ”champions”.
Och mästarna från KHL finns inte med och inte något lag från KHL överhuvudtaget. Och av naturliga skäl inte Stanley Cup-mästarna Los Angeles Kings.
Ändå spelar 44 lag i en turneringen som kallas MÄSTARNAS hockeyliga.
Om vi ska översätta det till ren svenska.
Nästa år blir det 48.
Hur många av de lagen som är mästare vet jag ärligt talat inte, men det är max ett tiotal om vi räknar in lag som de norska, danska och franska mästarna.
Då känns det rent av löjligt att behålla namnet.
Kalla det European Hockey League i stället.
Då kan jag åtminstone köpa förpackningen utan att känna mig lurad.
Och då kan det vara början till något nytt och kanske stort i en framtid.
Även om jag tvivlar på det också.