Simon Hjalmarsson nekas att kliva ombord på Aeroflots nattflyg till Moskva och ingen är mer förvånad än jag.
Han har alltid framstått som en av de mest skötsamma och välkammade hockeyspelare jag mött.
Men upprörd?
Inte det minsta.
Det ser naturligtvis inte snyggt ut att inte släppas på ett flyg och det ska mycket till för det. Jag har aldrig sett det hända under de snart 40 år som jag flängt runt i världen.
Men det händer.
Och tar man några öl och sedan en sömntablett på det så kan det snurra till ordentligt antar jag, även om jag aldrig själv provat den kombinationen.
Men det här var ett nattflyg (avgång 00.55) och även om det bara tar två timmar till Moskva, så skulle han ha landat först 04.55 på morgonen då det är två timmars tidsskillnad.
Jag kan förstå att han behövde den lilla sömn han kunde få.
Dessutom hade Simon Hjalmarsson och de andra i Tre Kronor lämnat landslagsuppdraget efter 3-2 mot Finland.
Då är han fri att göra vad han vill, även om en landslagsman alltid måste tänka på att han är en förebild för andra. Men jag tänker inte moralisera i det ämnet.
Nu blev det som det blev och den enda det drabbat är Hjalmarsson själv.
Han var inte våldsam, han ställde inte till med något uppträde och han fick ta en extranatt på hotell och flyga hem nästa dag i stället.
Han har lärt sig en läxa och gjort det den hårda vägen.
Case closed.