Jag går igenom resultaten från inomhusgalan i nya Malmö Games och konstaterar att det bara blev en tummetott av de stora planerna på en ny svensk supergala.
Först skulle det här bli en utomhusgala av dignitet, men så föll Malmö Stadion bort och planerna flyttade inomhus.
Gamle storarrangören Bengt Bendéus var ändå beredd att satsa samma miljoner som i fornstora dagar, som då Sergej Bubka satte världsrekord i Malmö och ett fullsatt stadion var i extas.
Men det var 90-tal.
Idag ska fan vara galaarrangör i friidrott.
Jag välkomnar varje försök att etablera något nytt och tidigare DN-galebossen Rajne Söderberg gjorde säkert vad han kunde. Men Malmös comeback som galaarrangör kan bara stavas fiasko.
Malmö Arena var halvfull och de stora namnen var större än resultaten.
Jag har vant mig vid att dagens friidrottsgalor handlar mer om förhandsnack än resultat.
Att sprintstjärnan Asafa Powell skulle komma skapade rubriker och marknadsfördes effektivt.
Men när jag letade igenom resultatlistorna hittade jag ingen Powell.
Han kom inte. Skadad tydligen.
Men ingen verkar ha märkt att han saknades mer än jag.
Jämfört med XL-galan i Globen var Malmö Games en besvikelse, trots större namn på papperet. Men i Globen fanns de flesta svenska stjärnorna med och det tror jag är en förutsättning för att väcka det där riktiga intresset.
Nu bäddade Malmö själva för att de svenska stjärnorna uteblev, då de la sig bara en vecka efter XL-galan och bara ett par dagar efter inomhus-SM. Det fanns ingen kraft kvar hos de svenskar som siktar mot inne-EM i Prag.
Och när Mutaz Essa Barshim ”bara” tar 2.34 i höjd och Renaud Lavillenie ”bara” hoppar 5.92 i stav så kan jag förstå att publiken känner sig lite lurad.
Förhandssnacket handlade ju om världsrekordjakt.
Men det är inte arrangörernas fel.
Dagens galor har blivit en sorts försörjningslopp – eller hopp – för de aktiva. De gör vad de måste, men idag sätts sällan några världsrekord i galorna. De stora stjärnorna sparar toppformen till de stora mästerskapen där de stora pengarna finns.
Jag förstår att att DN-galan går på knäna och att massor av galor försvunnit från programmet.
Friidrotten krymper och sanningen är förmodligen en alltför nostalgisk syn på hur det var förr.
Numera är det stora mästerskap varje år och det är dit alla siktar.
Usain Bolt kommer inte att sätta några rekord vid någon av sommarens galor där han kommer att vara det stora affischnamnet. Ska han ens hota sina fantastiska världsrekord så blir det först vid sommarens VM i Peking, då han återvänder till det fågelbo där allting startade.
Allting annat är bara luftslott.
• • •
Och för er som påpekar att det blev ett världsrekord i XL-galan vill jag bara meddela att det var på en udda inomhusdistans och att få brydde sig. Genzebe Dibaba är en återkommande gäst, som har en förmåga att sätta världsrekord på beställning. Men där var det svenskintresset som gav puls och skapade det intresse som fanns. Basta.