Susanna Kallur ställer in inomhussäsongen.
Hennes enda tävling i tyska Karlsruhe blev för mycket. Kroppen sa ifrån.
Det var det som var största risken efter alla år hon varit borta.
Hur hon skulle reagera på ett maxlopp.
Beskedet blev nedslående.
Jag kan väl tycka att hon kunde valt en tävling med bara ett lopp på 60 häck och inte som i Karlsruhe där hon både sprang både försök och final.
Två lopp på så kort tid blev för mycket för hennes benhinnor.
Jag tvivlar inte på att Sanna kommer att göra ett nytt försök utomhus i sommar.
Men oddsen på att hon ska komma tillbaka till världstoppen har blivit betydligt sämre och jag tror att det blir sista chansen för henne.
Det är just de där maxloppen som är det enda riktiga testet på vad kroppen tål, de där sista procenten som skiljer en världsstjärna från en medelmåtta.
Sanna måste klara det steget om hon ska komma tillbaka och kunna springa om medaljer i OS i Rio de Janeiro som är det stora målet.
Det är bara ett och ett halvt år dit.
Jag kan bara hoppas att hon lyckas, men den tävlingscomeback vi alla såg fram mot i vinter blir inte av.
Inte den här gången heller.
Och för varje bakslag minskar naturligtvis chansen att komma tillbaka.
Även om jag håller alla tummar som finns.