KARLSKRONA. Ja, inte bara Karlskrona, men de är det senaste exemplet på vad idrott handlar om.
Inte rent kommersiell idrott som i Nordamerika, utan det fundament all idrott i Europa handlar om.
Chansen att gå upp, drömmen om något större.
Det som föder och göder hela idrottsrörelsen.
Jag var med när Linköping gick upp första gången, när Örebro slog Rögle borta och blev klara för SHL och åkte hem i ett lyckorus.
Eller när Växjö äntligen tog steget.
Vem trodde på de lagen?
Inte många.
Nu cirkulerar det bilder på internet när förbundets Mikael Lundström och SHL-bossen Jörgen Lindgren besöker Karlskrona idag och ser ut som de är två haveriutredare efter en svår flygolycka.
Jag flög med samma plan hem som de båda hockeypamparna och kan väl säga att bilderna inte ljuget. Det var inte så att de direkt dansade ut genom gaten direkt. De hade inga KHK-tröjor på sig, som delar av personalen som checkade in oss.
De såv allvarstyngda ut. Bekymrade.
Jag förstår dem till viss del.
De basar för en kommersiell liga och ur det perspektivet var väl Karlskrona ungefär det sämsta som kunde hända.
En liten arena och en osäkerhetsfaktor.
Visserligen föddes klubbar som Linköping, Växjö och Örebro ur samma knappa förhållanden, men där fanns en färdig handlingsplan och förberedelse för spel i SHL.
Men Malmö och Västerås var vad de hoppades på.
Utan tvekan.
• • •
Men det är inte vad europeisk klubbidrott handlar om. Det är mycket större än så.
Drömmen om att kunna gå upp i ett seriesystem som tillåter det. Att alla har chansen.
I Europa är den drömmen ständigt levande tack vara systemet med upp- och nedflyttning.
Varenda division 4-klubb i landet kan åtminstone drömma om att vandra uppåt i seriesystemet.
Jag tror det är oerhört viktigt både för spelare och ledare att känna den möjligheten. Stängda ligor i Sverige skulle vara förödande för hela idrottsrörelsen. Jag skulle till och med vilja dra det så långt att det vore döden för många klubbar.
Karlskrona låg i division 3 när det föddes en vision att nå SHL genom långsamt och tålmodigt arbete.
Inte för att det var realistiskt vid den tiden, utan mer för att det är vad drömmar vävs av.
Och så växer det en svan ur den fula ankungen precis som det gjordes av Karlskrona och HC Andersens saga hade aldrig blivit en världssuccé utan det slutet.
Nej, inte ens brittiska Premier League skulle överväga att krossa den drömmen därför att de vet hur den ideella idrotten fungerar i Europa.
Det påverkar inte heller det kommersiella värdet särskilt mycket.
Storklubbarna består och nykomlingarna kommer och går.
Men fanns inte drömmen skulle det sluta i katastrof.
Det är jag helt övertygad om.
Att alla slutna ligor i Nordamerika överlever är av helt andra skäl.
Där finns inte samma tradition, men samma dröm även den är högst personlig.
Ligor som NHL, NBA, NFL och MLBA har ett helt system som försörjer dem via collegeidrott och juniorligor i USA och Kanada.
Och NHL är fortfarande den ultimata drömmen för alla hockeyspelare i världen, förutom ett fåtal ryska stjärnor som nu har möjligheten att spela i KHL.
Men det är alltid en strävan uppåt som för idrotten framåt.
Möjligheten att förverkliga sina drömmar.
• • •
Men kan Karlskrona överleva som SHL-lag?
Det är frågan.
Alla lag som etablerat sig i SHL och varit i samma situation har haft ett betydligt stabilare utgångsläge. Det är i alla fall min erfarenhet. Plus en väldigt stark man – för det är nästan alltid män i den här branschen – i bakgrunden.
Jag hittar inte riktigt den organisationen i Karlskrona.
När jag vandrade runt på mid dagliga promenad i morse hittade jag inte minsta tecken på att stadens hockeylag gått upp dagen innan. Det var naturligtvis fullt firande på torget senare på kvällen, men den där riktiga extasen saknade jag. Det där liv eller död som alltid varit fallet i Skellefteå, som ju inte heller är särskilt gamla som SHL-lag.
Det är där det stora jobbet måste göras. Det måste samlas samma kraft och enighet som fanns i Linköping, Växjö och Örebro.
Annars överlever inte Karlskrona särskilt länge som SHL-lag.