PRAG. Det var ett monsterhopp.
Michel Tornéus fick hela O2 Arena att tystna när han landade på 8.30 i första omgången av längdfinalen.
Anledningen:
Tjecken Radek Juska hade gett hemmapubliken hopp genom att landa på 8.10 i tävlingens första hopp.
Svaret – en käftsmäll.
Jag har nog aldrig sett en värre än de som Tornéus delade ut i sitt första hopp.
Det var som att vinna på knockout i första ronden.
Men Michel Tornéus tog inte ut någonting i förskott.
Han jublade inte ens.
Han klev bara upp ur gropen och rörde inte en min efteråt.
Men ingen kunde naturligtvis hota svensken. Inte den här kvällen.
Jag har sällan sett honom så sammanbiten som inför tävlingarna här i Prag och då ser han det ändå bara som en bit på vägen mot det stora målet – OS i Rio nästa år.
Det är där han ska ta revansch för det som hände i London 2012, då han missade OS-bronset med en ynka centimeter.
Tornéus hoppade 8.11 den gången och britten Greg Rutherford hoppade hem OS-guldet med ett hopp på 8.32.
Det känns som Michel Tornéus är uppe i samma nivå nu.
Och jag tror aldrig jag unnat någon att vinna mer än just honom
Hans ständiga strävan att bli bra, bättre – bäst.
En förädlingsprocess som pågått i flera år nu. Och idag hoppade han rakt in i den verkliga världstoppen.
Michel har inte bara växt sig stark som längdhoppare.
Han har växt sig stark mentalt också.
Han är så säker på sin teknik, på sin ansats och allt runtomkring att han går omkring som tryggheten själv när han tävlar i mästerskapen.
Nu har han även nått en nivå där vi inte bara talar medalj i de stora mästerskapen.
Vi talar guldchanser.
Greg Rutherfords 8.32 räckte till OS-guldet i London 2012 och då var han hela nitton centimeter före tvåan.
Samma final där Michel Tornéus hoppade 8.11 och och var en centimeter från amerikanen Will Clayes brons.
Och två centimeter från australiern Mitchell Watts silver.
Förmodligen en av hans karriärs tyngsta kvällar.
Han tyckte att fjärdeplatsen var det värsta som kunde hända och sa att han hellre kommit i åtta och sluppit lukten av det där OS-bronset.
Det var ju så nära.
Jag har följt honom ända sedan genombrottet och det har varit ett tålmodigt jobb i massor av år nu. Både tekniskt, fysiskt och mentalt.
Lite starkare för varje år, lite vassare i tekniken, hela tiden starkare i psyket som en följd av den rutin alla mästerskap ger.
Jag tror inte han ser 8.30 som sitt max.
Han vill vidare. Han vill längre.
Han verkar lika fokuserad på OS i Rio 2016 som Stefan Holm var inför OS i Aten 2004.
Och alla vet hur det slutade.
• • •
Och som om inte Michel Tornéus guld vore nog.
I samma tävling skapar Andreas Otterling en oerhörd dramatik, då han blir av med sin bronsplats med en centimeter och svarar med 8.06 i sitt sista hopp.
Och även EM-bronset var svenskt.
Två längdhoppare på pallen i samma tävling.
Det är unikt.