Jag går igenom avstängningarna i SHL och NHL den här säsongen.
Och en sak är glasklar.
SHL är betydligt brutalare än NHL om vi räknar avstängningar.
Svenska disciplinnämnden delade ut 29 avstängningar under grundserien.
Nio för checking to the head.
NHL har delat ut totalt 24 avstängningar så här långt.
Åtta för tacklingar mot huvudet.
Alarmerande siffror?
Ja, det är bara förnamnet.
När ni läser siffrorna här ovan så ser det ju inte så farligt ut.
Men i SHL spelades den 330 matcher i grundserien.
I natt spelades den 1046:e matchen i NHL.
NHL har spelat mer än tre gånger fler matcher, så för att få balans i jämförelsen får de svenska siffrorna multipliceras med tre.
Då ringer larmklockarna.
Och jag vill inte påstå att ribban ligger högre i NHL på vad man får och inte får göra numera.
Däremot bokför man checking to the head lite annorlunda. I NHL går det under rubriken ”illegal checks to the head”. Där har sju spelare blivit avstängda i vinter.
Men en armbåge som tar i huvudet i NHL faller inte under den rubriken, som i Sverige.
Därför har räknat med dem också och hittar ett fall till.
Det är möjligt att jag missat något, men det ändrar inte utgångspunkten för det här resonemanget.
SHL har tre gånger fler avstängningar för våld mot huvudet än NHL.
Varför?
NHL har varit mycket bättre på att åtgärda huvudtacklingar och informera spelarna om vad som är tillåtet och inte. Och dessutom lära spelare att visa varandra respekt.
Det finns pedagogiska exempel på spelare som avbryter tacklingar, något som som vissa här hemma ser som en omöjlighet. Att avbryta tacklingar, alltså.
Nej, det går att ta de rätta besluten. Om man använder huvudet.
Vad jag menar är att förbundet inte får gå i fällan och mildra reglerna för tacklingar mot huvudet. De måste snarare göra tvärtom. Jag känner att jag måste vara en motvikt i den kampanjartade debatt som just nu pågår.
Dagens hockey är något helt annat än för bara tio år sedan. Det går snabbare, spelarna är tyngre, mer vältränade. Att få en axelkåpa på hakan i full fart är som att bli knockad av Mike Tyson.
Dessutom har ju forskningen kring hjärnskakningar gått framåt. De kan få ohyggliga konsekvenser. De kan sitta i ett helt liv. Massor av spelare tvingas sluta med hockeyn varje säsong. På alla nivåer. Den senaste BIK Karlskogas Björn Kindah. Hur de kommer må efter 50 är det ingen som vet. Hjärnan är kroppens mest komplicerad organ.
Jag är rädd för att svensk hockey kommer få paralleller till amerikanske fotbollsstjärnan Chris Borland, 24-åringen som valde att sluta efter bara en säsong. Han ansåg att hälsan var viktigare än pengarna.
Nej, det dags att förändra hockeyns macho-attityd, där de tysta offren anses få skylla sig själva.
Det är dags att ta tag i problemet på allvar.
• • •
För att få en uppfattning om NHL:s bedömningar är den här situationen från den gångna vintern intressant. Edmontons back Andrew Ference tacklar Vanncouvers Zack Kassian i huvudhöjd. Han kommer inte från blinda sidan, smällen tar inte särskilt hårt och notera att Kassian inte blev skadad utan spelade vidare i matchen. Ference – som varit avstängd förr – fick tre matchers avstängning. I SHL hade det garanterat stannat vid 2+10. Max.
Bedöm själva:
http://video.nhl.com/videocenter/console?id=661573&catid=60