VÄXJÖ. När Tuomas Kiiskinen slog in 2-1 ville jag nästa kyssa honom.
Det finns rekord och det finns rekord.
SM-slutspelets längsta match är inget av de jag drömmer om att få se.
Jag såg det gällande mellan Leksand och Färjestad 1997 och den matchen var klar strax före midnatt.
Det här gick snabbare. På lite drygt fyra timmar.
Och under tiden jag satt på den här hockeymatchen, hann fotbollslandskampen mellan Sverige och Iran både börja, avgöras och avslutas.
Det var rena målfesten jämfört med det här.
Det var tränaren Timo Lahtinen som myntade det gamla uttrycket en gång i tiden.
Äckligt disicplinerat.
Och jag hittar inga andra ord att beskriva den här andra semifinalen mellan Växjö och Frölunda.
En match som innehöll totalt fyra utvisningar och stod 1-1 i mål vid full tid.
Och som sedan fortsatte i drygt två mållösa perioder.
Men min första tanke efteråt var:
Inget av de här lagen skulle ha en chans mot Skellefteå i en SM-final.
Nu är vi inte där än. Inte ens Skellefteå är där än.
Men alla pilar pekar mot att de är lika överlägsna den här gången som de två senaste åren.
Om nu inte Linköping gör en mirakulös vändning, är det Frölunda eller Växjö som är de enda utmanarna som finns kvar.
Då har de här första matcherna mellan Frölunda och Växjö har känts som omgång 27 och 38 i grundserien ungefär.
Lika händelsefattigt som känslokallt.
Väldigt taktiskt, väldigt uppstyrt och väldigt kontrollerat.
Om Frölundas kvartsfinal mot Luleå gjorde att jag fick hänga upp skylten med ”Barnförbjudet” ett par gånger, har det sannerligen inte varit någon som helst åldergräns i de här två första semifinalerna.
Samtidigt är det här en allmän trend sedan slutspelet började avgöras i bäst av sju.
Slutet känns så långt borta i de inledande matcherna att det aldrig blir den där riktiga nerven.
Det är som att alla väntar på att bäst av sju ska bli bäst av fem och sedan bäst av tre.
Då börjar allvaret.
Det är inga knivar mot strupen, inga ryggar mot väggen i match ett, två eller tre.
• • •
Växjö kvitterade alltså till 1-1 i matcher och det tror jag var en förutsättning för att de ska ha en chans att ta sig till SM-final. Hade Frölunda tagit ledningen med 2-0 – och de saknade sannerligen inte chanser i förlängningen – hade det varit mer eller mindre kört.
• • •
Den längsta slutspelsmatchen är som sagt fortfarande den mellan Leksand och Färjestad från 1997.
Klockan var närmare midnatt när Andreas Karlsson avgjorde. Klockan stod på 19.16 i sjätte perioden och jag var redan inställd på en sjunde.
Det kändes som en befrielse när det målet kom.
Vissa rekord är roligare än andra…