VÄXJÖ. Växjö tar sitt historiska första SM-guld i ishockey.
Och som de gör det.
De vänder 0-2 till 2-2 i tredje perioden och drar sedan ut på dramat ända tills 10.21 i andra förlängningsperioden, då Tuomas Kiiskinen stänker in guldpucken.
Och för första gången för en hemmapublik jubla över en seger i den här finalen.
Nej, jag sitter och är svettig i handflatorna så här minuten efter slutet och då håller jag inte ens på något av lagen.
Men det var länge sedan jag upplevde en sådan dramatisk avslutning på en SM-final.
Efter två perioder hade jag redan bokat flyg och hotellrum i Skellefteå på lördag.
Då hade Skellefteå gjort det första målet i matchen, som nästan varit en garanti för seger mellan de här två lagen. På de sjutton senaste mötena hade laget som gjort första målet vunnit.
Nu gjorde Skellefteå det första målet på sitt första skott på mål i matchen.
Daniel Widing klappade till efter 11.31 i första perioden och även om han skjuter hårt, så var det en puck som Cristopher Nihlstorp ska ta åtta dagar i veckan.
Och de gjorde inte bara det första, utan även det andra, då ryssen Kirill Kabanov rundade kassen och skickade upp pucken i Cristopher Nihlstorps närmsta kryss.
Då hade det gått 2.43 av andra perioden och då var öven flygtaxin beställd till Skellefteå flygplats.
Sedan spelade det ingen roll att Växjö dominerade som Barcelona mot ett bottenlag i spanska ligan.
Markus Svensson stod på huvudet i Skellefteås mål och pucken ville inte in.
Det kändes som den där förbannelsen var omöjlig att bryta.
Men efter 8.28 i tredje perioden kom det mål Växjö spelat ihop till flera gånger om. Jani Lajunen skickade in pucken i öppet läge framför mål.
Och när Kirill Kabanov slog pucken över plexit efter 13.53 fick Växjö en gyllene chans i numerärt överläge.
Det dröjde bara arton sekunder innan Jeff Tambellini kunde stänka in kvitteringen i samma position vid bortre stolpen som då han gjorde 1-1 senast här i Växjö.
Den gången gjorde Skellefteå ganska omgående segermålet 2-1.
Nu blev det sudden death och ett klassiskt slut på en SM-final.
Och hade inte Växjö vunnit hade Markus Svensson fått flyga hem till Skellefteå med rånarluvan på.
• • •
Och vilket tryck i Vida Arena. Den här decibelstrykan har den här arenan aldrig upplevt förut. Det var så håret fladdrade när segerpucken satt.
• • •
Men Växjö är värda det här.
Det har varit det bästa laget i den här finalserien. Det enda lag som fått stopp på Skellefteå på tre år.
Och då behövde inte ens målvakten Cristopher Nihlstorp vara bra.
Det går att kalla Växjö en främlingslegion, men det är ett gäng där varje spelare varit beredd att offra en hörntand för klubbmärket på bröstet.
Värda all respekt.