PRAG. Jaromir Jagr sänkte Lettland med sitt 3-2 i power play och fick över 17 000 i O2 Arena att lyfta från stolarna.
Det blev 4-2 till slut, men nummer 68 blev utsedd till matchens bästa spelare och segern tillskrevs Jagr här i Tjeckien.
Konstigt vore det annars.
För även om han är större som namn än som spelare numera, så kan han fortfarande leverera.
Jag förstår inte hur han orkar.
Var han hittar energin.
Men han är en träningsnarkoman som tränar hårdare än de flesta andra. En förutsättning för att hänga med.
Och han är fortfarande Tjeckiens största namn i VM, trots att en spelare som Jakub Voracek passerat honom som tjeckernas största NHL-spelare för länge sen.
Nej, vi pratar om ett fenomen.
Vi pratar om Ingemar Stenmark och Zlatan Ibrahimovic i samma person om vi ska jämföra folkets kärlek.
I Tjeckien finns ingen större än Jagr.
Det har inte funnits någon på snart 25 år.
Det var då jag träffade honom för första gången vid VM i schweiziska Bern 1990.
Då var han 18 år.
Tjeckien kom till VM med en ren juniorkedja med Jagr, Bobby Holik och Robert Reichel.
Då tre av hockeyvärldens största talanger.
Jag tyckte det var intressant och samlade ihop dem för en bild efter en träning. Då rodnade Jaromir Jagr när jag ställde min första fråga och tittade ner i isen.
Han mumlade fram svaren, men det berömda leendet fanns redan där.
Vi får inte glömma att det här var 1990 och att järnridån ännu inte hade fallit helt. Inga sovjetiska eller tjeckiska hockeyspelare hade tillåtits att lämna sina länder för NHL. Men Jagr blev en av de första då han debuterade i Pittsburgh Penguins och NHL senare samma höst.
Det känns kul att ha varit med om det mötet och speciellt med tanke på allt som hänt sedan dess.
Idag är inte Jaromir Jagr lika lättillgänglig.
Han är svårare att få ett ord med än Kanadas superstjärna Sidney Crosby här i VM.
Jag kan i och för sig förstå honom till en del, då trycket är enormt på hemmaplan.
Få idrottsmän i världen är så igenkända och älskade som Jaromir Jagr på hemmaplan.
Finns det ens någon?
• • •
Och apropå Jagr minns jag en rolig historia om vilken usel bilförare han är.
När backen Darius Kasparaitis blev bortbytt till Pittsburgh klev han in i omklädningsrummet och det första han sa var:
– Kul att komma till en klubb där någon kör sämre än vad jag gör.
Hans svenske klubbkompis Andreas Johansson berättade en gång när Jagr irrade omkring i en sprillans ny Mercedes 600 utan att hitta vägen.
– Varför använder du inte den här, frågade Andreas och pekade på den avancerade navigatorn.
– Nej, radion fungerar inte, svarade Jagr.
Det är inte alltid NHL:s superstjärnor har lätt att hitta målet.