Det mesta såg nattsvart ut för Sverige inför lag-EM i Ryssland.
Skadelistan var lång som kinesiska muren, nästan som en elak påminnelse om att sommarens VM går i Peking.
Men så gick solen upp även för Sverige långt borta i ryska Tjeboksary, en stad få hört talas om innan årets lag-EM hamnade just där.
Nu är det redan klassisk mark för 19-årige Elise Malmberg.
Skånskan som stod för ett av de mest sensationella svenska genombrott jag någonsin sett.
Från ingenstans till VM i Peking efter helt sjuka 56.06 på 400 meter häck.
Personligt rekord med 1.75 sekunder av en 19-åring som har alla möjligheter att bli betydligt bättre. Hon är ju en ren nybörjare på distansen.
Och så Angelica Bengtsson, som var ett frågetecken efter en ny, skadefylld vår.
Förberedelserna var långt ifrån optimala för henne, men svaret blev ett nytt svenskt utomhusrekord och 4.60.
Hon var lite överraskad över att det redan gick på smärtfritt, med en stukad fot som precis blivit bra och hoppas redan på mer.
Det ska hon göra också. Hon hoppade 4.70 inomhus i vintras då hon tog EM-brons i Prag och det är den nivån hon måste sikta på inför VM. Då finns det hopp om en medalj även utomhus.
Men det jag är mest glad för är att hon kommit ut ur det mörker som drabbade henne förra sommaren, då ingenting stämde och tårarna var en ständig följeslagare på träning och tävling.
Nu är hon tillbaka i en form där det kan bli rekord i varje tävling.
Och svensk friidrott behöver alla profiler de kan få inför sommarens VM i Peking.
Angelica tillhör definitivt den kategorin.
Det tror jag även Elise Malmberg kommer att göra inom en snar framtid.
Hennes satsning på 400 häck har precis börjat och hon kommer bara bli bättre i en gren som kräver mycket teknik och uthållighet.
En svensk paradgren som tvärdog efter över ett decennium med svenska toppnamn som Ann-Louise Skoglund, Monica Westén, Frida Svensson, Sven Nylander och Niklas Wallenlind.
Nej, jag var lite tungsint inför lag-EM och alla svenska återbud.
Nu är jag betydligt mer uppåt.
Girlpower dog inte med Spice Girls.