Nu har beskedet kommit att kanadensaren André Deveaux inte blir åtalad för misshandel.
Ärendet har, som det heter, lagts ner.
Det var väl för väl och precis som jag tyckte när första beskedet kom.
Den enda fråga jag ställer mig nu är vad den här förundersökningen kostat oss skattebetalare helt i onödan.
En halv miljon kronor, en miljon – två?
Jag vet inte, men taxan brukar vara hög inom rättsväsendet och vad polis och åklagare kostar får vi aldrig veta.
Och det i ett ärende som inte ens var värt portot på brevet åklagarmyndigheten nu måste skicka till Deveaux i Kanada och meddela att fallet lagts ner.
Nej, det finns väl viktigare våldshandlingar att utreda i Sverige i dessa tider.
André Deveaux stod för ett av de fulaste överfallen i svensk hockey. Någonsin. Det kan vi vara överens om.
Men han skadade ingen och offret Per Helmersson spelade samma match efter att ha blivit nedklubbad på uppvärmningen.
Vi kan vara också vara överens om att Deveaux fick fullständigt hjärnsläpp och han fick också en av de hårdaste domarna i svensk hockeys historia. Nu stannar det vi det.
Men ibland förstår jag inte var sunt förnuft tagit vägen i det här landet.
Varför sådana här utredningar startar över huvud taget.
Idrotten har sitt eget regelverk och det räckte mer än väl i det här fallet.
Hade Deveaux slagit klubban i huvudet på Per Helmersson hade det varit en helt annan sak.
Det sa han ju själv direkt efteråt:
– Hade jag velat skada honom hade jag gjort det.
Det var uppenbart att han siktade slaget mot skridskon och som jag upplever det tar största kraften i skridskoskenan. Det fanns inget uppsåt att skada och det fanns inte heller något egentligt offer.
Men själv är jag bara glad att hela den här affären är över.
Det har varit mycket väsen för ingenting.