Sebastian Coe är ny ordförande för IAAF och jag tackar för det.
Det känns som friidrotten kommer att gå in i en ny era med den brittiske lorden vid rodret.
Han slog utmanaren Sergej Bubka med röstsiffrorna 115-92.
Friidrotten behöver nytt blod och nytt tänk i en tid då sporten skakas av ständigt nya dopningskandaler.
Tidigare ordföranden Lamine Diack var inte direkt rätt man för det jobbet.
Och jag är glad att Sebastian Coe slog Bubka med tanke på senaste tidens dopningdebatt.
Den game världsettan i stav åkte aldrig fast för dopning, men verkade i ett system som alla vet byggde på prestatationshöjande medel. Och det är ett system som fortfarande behåller sitt grepp bland tränare och aktiva. Antalet positiva dopningfall i de gama sovjetiska staterna dominerar fortfarande statistiken.
I Storbritannien finns däremot en helt annan inställning till dopning.
Ungefär som i Sverige. Om inte ännu hårdare.
Diamond League-galorna i Birmingham och London vägrar att bjuda in tunga dopningfuskare som Justin Gatlin och Tyson Gay, precis som galorna i Stockholm och Oslo.
Det går en klar skiljelinje där mellan olika nationer. Både Paris och Lausanne blundar för den solkiga historia vissa aktiva har bakom sig.
Sebastian Coe kommer att börja jobba direkt med sina nya idéer.
Han har redan lagt fram ett 100-dagarsprogram som han siktar på att genomföra direkt.
Det blir hårdare tag mot dopningen och mer pengar till de nationella friidrottsförbunden.
Han vill dubbla antalet dopningprov hos de bästa. Tidigare har IAAF regelbundet testat de tio bästa i världen i varje gren. Coe vill utöka det till de tjugo bästa.
Han vill också skapa en egen dopningbyrå enbart för friidrotten. Allt för att skynda på processen.
Den gamle världsrekordhållaren på 800 meter har också en tung bakgrund som organisatör. Han basade för OS i London 2012, som blev en succé.
Jag är helt övertygad om att han kommer ge friidrotten en helt annan trovärdighet. Och en rejäl skjuts framåt.