PEKING. Friidrotts-VM är i gång här i Peking och det slutade med en ljum svensk start på i ett stekhett Fågelbo.
Jag hade hoppats mycket på Andreas Almgren, men med hans mått blev det Sveriges första fiasko.
Utslagen direkt i första försöket, näst sist i heatet, två och en halv sekund från sitt personliga rekord och inte ens nära att ta sig vidare.
Nu behöver jag inte älta mer om det.
Ingen dömde ut sig mer än Andreas själv.
Hans taktik blev rena självmordet, när det var dags för slutspurten då alla krafter var borta.
Han sprang i ytterspår nästan hela vägen och hans 800 meter blev 810 jämfört med att ligga på bana ett.
Det fanns inte en chans att han skulle klara det i ett heat där han hade näst sämst personbästa redan från början.
Jag trodde ändå på Andreas Almgren, som var i toppform.
Det gör jag fortfarande.
Det här får bli lärpengar till nästa gång, då det är dags för OS i Rio. Det finns få grenar som kräver så mycket rent taktiskt som 800 meter. Det är bara suga in lärdomarna längs vägen.
Han är fortfarande bland det roligaste som hänt svensk friidrott på länge.
Det är alltid något visst med en svensk på klassisk medeldistans.
• • •
Abeba Aregawi gick vidare på 1500 meter men imponerade inte under loppet. Hon var trea i sitt heat, men hon är chanslös mot tjejer som Sifan Hassan och framförallt Genzebe Dibaba. De står i en klass för sig själva just nu.
Nej, jag blev mer imponerad av Aregawi efter loppet. Hon såg både nöjd och lugn ut. Alla vet vilken kapacitet hon har och kanske kan hon slåss om ett brons. I absolut bästa fall.
Det blev ändå en medalj till familje Aregawi idag. Hennes etiopiske pojkvän Yemane Tsegay tog VM-silvret i herrarnas maraton.
• • •
Ghirmay Ghebreslassie blev VM:s första guldmedaljör.
Ett nittonårigt fenomen från Eritrea, som sprang sitt livs fjärde maratonlopp.
Rolig var han också.
På presskonferensen inledde han med ett fem minuter långt anförande, där han tackade alla, från managern Joos Hermens till varenda eritrean i världen.
Och värmen berörde honom inte.
– Där jag växte upp var det varmare än så här, förklarade han utan en svettdroppe i pannan.
De östafrikanska länderna har verkligen ett hav att ösa ur när det gäller löpartalanger.
• • •
Själv sitter jag och pustar ut just nu. Det är 32 grader i skuggan och en bit över 40 i solen.
Det tär på krafterna.
Nu går jag hem till hotellet och kinesar någon timme.
Vi hörs till kvällen – eller eftermiddagen svenskt tid.