PEKING. Vilken show det blev i diskusringen.
Och vilken dramatik.
Daniel Ståhl nosade på Sveriges första och enda medalj här i VM, efter en sagolik uppvisning i herrarnas diskusfinal.
Ståhl som var sist in i den svenska VM-truppen, då han fick en inbjudan av IAAF som den siste av 32 kastare som fick ställa upp här i Peking.
Resten är svensk diskushistoria.
Han åker hem som näst bästa svensk efter sin femteplats. Bara slagen av Angelica Bengtssons som var fyra i damernas stav.
Jag är enormt glad för Ståhls skull. Det här är en vänlig jätte, med alla förutsättningar att bli världens bästa diskuskastare enligt tränaren och islänningen Vésteinn Hafsteinsson. En av världens mest ansedda diskustränare.
Daniel Ståhl kan konkurrera med an albatross när han fäller ut armarna. Det är 221 centimeter mellan långfingerspetsarna. Jag kontrollmätte själv i Monaco i fjol. Det är ovanligt mycket, även för en diskuskastare.
Lägg till att han är 201 centimeter lång, väger någonstans kring 150-strecket och går omkring i ett par skor i storlek 50,5.
Han är redan stor.
Och han kan bara bli större.
Förra året fick han sitt stora genombrott som 21-åring, när han kastade 66.89 i USA redan i maj.
Det gjorde honom till fyra i världen när säsongen 2014 var över.
Men resten av säsongen blev inte lika rolig. Han misslyckades helt vid EM i Zürich, där han inte kom över 60 meter och åkte ut redan i kvalet.
Årets säsong hade också varit en besvikelse fram till han landade här i Peking.
Nu var han bäst när det gällde.
Nu gjorde han sin absolut bästa tävling för året, när diskusen landade på 64.73 i hans längsta kast – bara 45 centimeter från bronset.
Men det räckte ända till OS i Rio nästa år.
Sp fort kan det gå i den här världen.
Inte ens klar för VM för några veckor sedan – och nu klar för OS i Rio.
Där är han plötsligt ett av Sveriges största medaljhopp.