Det blev som jag ville.
Modos back Shaun Heshka stängs av totalt tre matcher, varav en omvandlas till böter, för huvudtacklingen på Linköpings Nick Sörensen.
Det är bra besked från Disciplinnämnden.
Heshka hade aldrig blivit avstängd för den tacklingen förra säsongen, trots att nämnden särskilt skriver att den inte faller under den den straffskärpning som införts mot huvudtacklingar i vinter.
Men det är en attitydförändring.
Det är ett bakslag för den lobby som fortfarande tycker att den här typen av tacklingar är okay.
Att den tacklande spelaren inte har något val.
Det har han.
Oftast i alla fall.
Shaun Heshka hade det definitivt när han sätter axelskyddet i huvudet på Nick Sörensen.
Han är på gränsen till tacklingsbar, då han touchar pucken bara någon tiondel, om ens det, innan smällen kommer.
Det är en respektlös tackling i mina ögon.
Jag hoppas den här machokulturen försvinner nu, att de som fortfarande sätter en ära i att vara huvudjägare på öppen is slutar med det.
Nu anklagar jag inte Heshka. Han hade säkert ingen avsikt att skada.
Men han sätter sig i en situation där risken är uppenbar och disciplinnämnden konstaterar, precis som Christer Lärking i SHL:s situationsrum, att han reser axel i en uppåtgående rörelse.
I fjol hade nog alla skuld hamnat på Nick Sörensen för att han är låg i situationen och inte uppmärksam nog. Men Sörensen har själv berättat efteråt att han mycket väl visste att Heshka kom farande, men valde att spela på pucken i stället för att förbereda sig på att ta emot en tackling.
Vi hade ett par liknande fall i fjol.
Som när Färjestads back Jesper Jensen sänkte Modos Kyle Flanagan och när Frölundas Erik Gustafsson knockade Luleås Cam Abbott i slutspelet.
Båda friades.