Disciplinnämnden friar Luleås Emil Sylvegård för tacklingen på Karlskronas David Westlund.
Och det gör de helt rätt i.
Jag brukar reagera på huvudtacklingar, men i det här fallet fanns inget uppsåt, inget fult eller något att anklaga Sylvegård för.
Nu tar smällen i huvudet, men det får räknas in under rubriken olyckshändelser.
Det är inte så att jag skriker på avstängning så fort någon blir träffad i huvudet och jag reagerade inte över Sylvegårds tackling förrän han blev anmäld.
Men Luleåspelaren kommer in med låg fart och trycker mer ifrån sig Westlund än tacklar honom.
Nej, jag tycker Disciplinnämnden tog rätt beslut – igen.
De har fått mycket skit genom åren, men samtidigt så kan de aldrig göra alla nöjda.
Det finns inga mer enögda än idrottsfans och klubbledare.
Sedan finns det en gammal macho-kultur som menar att allt är tillåtet så länge en tacklad spelare tappar fokus för en hundradels sekund och är låg i positionen.
Lovligt byte med andra ord.
Den inställningen verkar på väg på bort tack och lov.
NHL har klarat av att genomföra en attitydförändring och öka respekten spelarna emellan.
Så varför ska inte Sverige lyckas göra samma sak.
Med lite hjälp från Disciplinnämnden.