Korruption, mutor och systematisk dopning.
Jag är nästan illamående efter att ha hört Wadas rapport och följt den här dopningskandalen från början.
En vidrig historia som har sträckt sig ända upp i toppen i Internationella Friidrottsförbundet (IAAF) och dess ordförande Lamine Diack.
Jag – och många med mig – har alltid undrat vad han tillfört friidrotten.
Han kom till ett dukat bord 1999 och satt kvar ända tills i somras.
I sexton långa år.
Nu har han dragit in friidrotten i vad som kan bli historiens största dopningskandal.
Just nu är han frisläppt mot borgen av en fransk åklagare, men har reseförbud och får inte lämna Paris.
Även IAAF:s tidigare medicinskt ansvarige och anti-dopningchef Gabriel Dollé är misstänkt för mutbrott och för att döljt flera dopningskandaler.
Han satt kvar på sin post ända tills i slutet av förra året.
Då kan man ju bara ana hur korrumperat detta internationella förbund har varit.
Och om Wadas avslöjande av den systematiska dopningen i Ryssland bara är början.
Wada har koncentrerat sig på den ryska friidrotten, men att den nationen levt på systematisk dopning kommer inte som någon nyhet. Det har alla vetat som jobbat nära friidrotten.
För mig är den stora frågan hur många andra dopningfall som sopats under mattan under Diacks tid som ordförande.
Hur många fler miljoner som bytt ägare.
För Diack har har inte agerat ensam.
Hans två söner Papa Massata Diack och Khalil Diack misstänks enligt franska tidningar för att ha försökt pressa den turkiska vinnaren på damernas 1500 meter i London-OS 2012 på 500 000 dollar.
Men Asli Cakir Alptekin vägrade att betala.
Året efter blev hon avstängd för sina abnorma blodvärden, blev av med OS-guldet och blev avstängd i åtta år.
Frågan är om hon haft medaljen kvar om hon betalat.
Och hur många andra OS-medaljörer har köpt sig fria från positiva dopningprov och avvikande blodvärden?
Det går inte ens att gissa, men Diack har fått styra IAAF över åtta utomhus-VM i friidrott och fyra sommar-OS.
Nu riskerar Ryssland att stängas av från nästa – OS i Rio i sommar.
Det är vad Wada rekommenderar och IAAF:s nye ordförande Sebastian Coe har redan tagit tag i frågan.
Men hur många fler nationer hinner granskas innan tävlingarna startar i Rio? Hur många fler dopningfall har trollats bort genom åren?
Det är det som skrämmer mig allra mest.