Kjell Kruse och Tore Jobs har sagt upp sig från sina jobb i Leksand och det var väl på tiden att någon tog ansvar i den klubben.
Men jag är mest glad över Tommy Salos återupprättade heder.
Han tog Leksand tillbaka till SHL, han höll dem kvar och fick sedan sparken under förnedrande former när klubbledningen byttes ut och skulle blanda sig i hans jobb som sportchef.
Resultatet av det är väl alla i Dalarna pinsamt medvetna om.
Nu försvinner den person som Tommy Salo kämpade mot in i det sista, den gamla bandyprofilen Kjell Kruse.
Och att Leksands ordförande Åke Norström påstår att de nu två uppsagda cheferna gjort ett ”fantastiskt jobb” i det officiella pressmeddelandet från klubben borde väl diskvalificera även honom från jobbet.
Nej, sunt förnuft är inget som verkar bita i Leksand.
Inte blick för kunnande heller.
Tommy Salo var Leksands räddning när han kom och nye tränaren Perra Johnsson har lite av samma bakgrund.
Alla kan se mönstret.
Två personer som vet vad hockey handlar om.
Vad som krävs för att vinna matcher.
Men jag slutar aldrig att förundras över hur allt kan gå så fel i en klubb som har hockey-Sveriges bästa förutsättningar att lyckas.
Titta på Skellefteå.
De var Västerbottens Leksand i många år i HockeyAllvenskan och plötsligt är de hockey-Sveriges största hockeyklubb. Med nästan samma förutsättningar i sponsorer och befolkningsunderlag.
Men bara nästan.
Leksand slår Skellefteå med sin unika fanbase som ingen annan svensk klubb är i närheten av. Fans över hela landet och som lockade mest publik på bortaplan i SHL förra säsongen trots att de var ett bottenlag.
Det gäller att vårda det varumärket.
Nu står Leksand inför en omstart. Ett nytt återtåg.
En klubb som inte tål fler skandaler.
Jag skulle önska att Tommy Salo kunde flytta tillbaka och göra om den bragd han stod för.
Men tyvärr är det för sent.
Såren är för djupa.
Som så många gånger förr i den klubben.