Oj, vad skönt att slippa Kanada i semifinalen i JVM.
Det känns kanske märkligt att säga det om ett lag som svenskarna nästan lekte hem en storseger (5-2) mot i gruppspelet för bara två dagar sedan.
Men JVM:s slutspelshistoria talar ett helt annat språk.
Där har Kanada varit en svensk mardröm.
Lagen har mötts sex gånger sedan JVM fick slutspel för första gången 1996.
Kanada har vunnit alla.
Så här ser statistiken ut:
1-4 – final 1996
1-6 – semifinal 1999
1-2 – bronsmatch 2001 (övertid)
2-5 – kvartsfinal 2002
2-3 – final 2008 (övertid)
1-5 – final 2009
Totalt ser det ut så här i JVM-slutspel genom tiderna:
6 0 0 6 8-25
Men det har alltså gått sju år sedan lagen möttes senast i ett slutspel och då var jag på plats i Ottawa inför en JVM-final där svenskarna var storfavoriter.
Det slutade med en chock och 1-5, där PK Subban sköt 1-0 för Kanada redan efter 38 sekunder.
Året innan var jag också på plats i tjeckiska Pardubice.
Då var det också JVM-final mot Kanada i en turnering som satt Sverige på kartan igen efter många magra år och med Pär Mårts som coach i båset.
Den gången var det jämnare, men det var likt förbannat Kanada som vann och tryckte in segerpucken i gröten framför mål i förlängningen.
Matt Halischuk, nu i Winnipeg, tryckte in segermålet bakom Jhonas Enroth. Det enda han gjorde i turneringen.
Nu slipper jag uppleva något liknande igen.
• • •
Nej, Kanada skämde faktiskt ut sig mot Finland och det var länge sedan jag såg ett lag ta så korkade utvisningar. Det blev kanadensarnas fall, då de var det klart bättre laget spel fem mot fem.
Finland är vassa framåt, men desto svagare bakåt.
Slutsiffrorna 6-5 talar sitt tydliga språk och det kändes som både Finland och Kanada gjorde fler försvarstabbar bara i den här matchen, än vad Sverige gjort på hela turneringen.
Nu kommer finländarna ha ett fullsatt Hartwall Arena i ryggen på måndag.
Precis som Sverige hade i arenan i Malmö då de förlorade VM-finalen mot Finland på hemmaplan 2014.
Det känns som det är ett ypperligt läge att betala igen.