Frölunda vinner Champions Hockey League efter 2-1 mot finländska Kärpät och tar sin första tunga titel sedan SM-guldet 2005.
Och jag är den första att gratulera.
Göteborgarna har gått från skräckexempel till ett föredöme i svensk hockey på bara några få år.
En förvandling som gjort Frölunda till en storklubb igen.
Nu satt jag inte och hoppade av upphetsning där i tv-soffan under den här finalen.
Dessutom försvann mycket av spänningen efter Frölundas två snabba mål i slutet av första perioden, då Ryan Lasch först styrde in ett backskott från Oscar Fantenberg efter 16.40 och Spencer Abbott skickade in 2-0 via en finsk skridsko 1.23 senare. Det blev visserligen en finländsk reducering i tredje, men Kärpät lyckade aldrig skapa det där riktiga trycket i slutminuterna. Frölunda spelade skickligt på resultatet.
Det räckte för att Frölunda skulle få lyfta sin första segerpokal sedan dåvarande lagkaptenen Jonas Johnson fick ta emot SM-bucklan i Scandinavium för snart elva år sedan.
Men CHL är en turnering som har svårt att väcka känslor och många av de 48 (!) klubbar som var med från start tog turneringen med en klackspark.
Fansen har också svikit och de svenska SHL-klubbarna har lockat ungefär lika mycket hemmapublik som en vanlig träningsmatch i augusti.
Det har varit för många lag och framförallt för många dåliga lag.
Det är redan klart att CHL kommer att krympas till som mest 32 lag i framtiden efter kritik från sponsorerna. Jag förstår dem.
Det skulle till och med att gå att kalla det en Kalle Anka-turnering om man ville vara riktigt elak.
Men det finns ändå klubbar som tar turneringen på blodigt allvar.
Som CHL-mästarna från Göteborg.
Det ingår i klubbkulturen i det ”nya” Frölunda att ta allt man ställer upp i på allvar.
Roger Rönnberg skulle aldrig tillåta någon annan inställning i laget.
Frölunda som tappade lite av sin identitet efter senaste SM-guldet 2005.
En klubb som famlade i mörkret och spenderade pengar som om det inte fanns en morgondag.
Stora namn kom och gick, men få levererade.
Sedan senaste SM-finalen 2006 har Frölunda missat slutspel två gånger, åkt ut i kvartsfinal fem och i semifinal två.
Inget vackert facit för en storklubb.
Det slutade med mångmiljonförluster på totalt omkring 60 miljoner åren 2009-2012.
Frölunda var ett skräckexempel på hur en hockeyklubb inte skulle skötas.
Men så kom Roger Rönnberg för tre år sedan.
Med ett helt nytt tänk och en helt ny spelidé.
Idag är man ett föredöme tillsammans med Skellefteå. De klubbar alla försöker kopiera.
Och förra säsongen gick Frölunda med 7.1 miljoner i vinst.
Det är skillnad det.
• • •
Sedan återstår att se hur satsningen på CHL kommer att påverka Frölunda i jakten på ett SM-guld.
Jag och många andra har redan sett vissa utmattningssymptom sedan juluppehållet.
Laget har tappat serieledningen till Skellefteå som både gått förbi och dragit iväg med en marginal på åtta poäng.
Segern i CHL är säkert bra för både självförtroende och trötta hjärnor, men jag misstänker att satsningen och det extra hårda matchandet kommer att göra det svårare att ta hem en dubbel den här säsongen.
• • •
Jag skulle inte vilja byta med CHL:s vd Martin Baumann.
Han ska försöka göra något stort av en turneringen som las ner efter bara en säsong förra gången man försökte 2008/09.
Nu är två nya säsonger avverkade, men jag har inte sett något nytt och spännande.
Inte än i alla fall.