Det är två svenska hockeyklassiker som slåss om ett SHL-kval mot Modo.
Tingsryd och Leksand.
Två av Sveriges absolut största – och minsta – hockeyfästen.
Tingsryd som är en idyllisk, småländsk avkrok med lite drygt 3000 invånare och en kommun med drygt 12 000.
”Lilla” Leksand har dubbelt så många invånare och det bor 3000 fler i kommunen.
Här är det 1-0 till Tingsryd.
Men när det gäller hockeyintresse är det 1-1.
Det går inte att skilja på två orter där ALLA pratar hockey.
Jag har aldrig upplevt några svenska samhällen som ens är i närheten av den hockeytradition och det enorma intresse som finns på de här båda ställena.
Båda idylliskt placerade vid varsin klassisk svensk insjö, båda hockeyhumlor som inte borde kunna flyga.
Men de gör de och har alltid gjort. Nästan i alla fall.
Det värmer ett hockeyhjärta att de nu får uppleva den här framgången.
Mest för Tingsryds skull.
När jag växte upp var Tingsryd ett topplag i svensk hockey och hade sin storhetstid i början av 1970-talet då klubben spelade i landets högsta serie.
Den som skapade rubriker var den spelande tränaren Des Moroney, en stenhård kanadensare, som tvingade laget att träna sju dagar i veckan. Det var rena straffkommenderingen på den tiden.
Jag minns alla artiklar om den hetlevrade Moroney, som slog ner motståndare i utvisningsbåset och till och med kunde slåss med lagkompisar i spelarbåset.
Det är ju en klassiker när polisen i Skellefteå fick ingripa, då Des Moroney gjorde sin enda säsong i Leksand (av alla klubbar) och hamnade i bråk med leksandlegendaren Olle ”Mapa” Sjögren.
Men Moroneys stenhårda krav i Tingsryd gav resultat och laget tog klivet upp i högsta serien där i början av 1970-talet, anförda bland annat av backen Kenneth Ekman.
Det är Oliver Ekman-Larssons morfar, som spelade med Tre Kronor i OS i Sapporo 1972. Den enda landslagsturnering han gjorde. Han tackade nej till VM, då han ansåg att jobbet som målare var viktigare. Så var det på den tiden, när hockeyn inte gav några inkomster.
Men familjen Ekman ÄR Tingryd numera, där Olivers lillbrorsa Kevin är med i det lag som just nu kvalar och där Olivers och Kevins pappa Patric Larsson var sportchef fram till den här säsongen.
Nu är klubben närmare högsta serien än de varit på över 40 år.
Tingsryd fick inte fick plats när elitserien startade 1975/76 och högsta serien bantades från sexton till tio lag.
Sedan dess har de tillbringat alla år i division I och Allsvenskan.
Men hockeyintresset har fortsatt att hålla SHL-klass.
• • •
De här lagen har mer gemensamt än Des Moroney.
Två av Sveriges största backar genom tiderna har tagit vägen till NHL från Tingsryd via Leksand.
Kjell Samulesson lämnade Tingsryd som 25-åring och efter två säsonger i Leksand försvann han till NHL.
Där spelade han 14 säsonger och avslutade karriären först som 41-åring.
Snacka om slow starter.
Och så har vi dagens stora backstjärna Oliver Ekman-Larsson, som gjorde samma resa. Skillnaden var att han stack till Leksand redan som 17-åring, innan han försvann till solen i Arizona efter två säsonger i Dalarna.
• • •
Idag börjar det alltså.
Bäst av tre.
Tingsryd har hemmafördel och startar i ett utsålt Nelson Garden Arena i dag.
Orkar de ladda om?
Absolut.
Det är ett tufft utgångsläge, där Leksand kommer med ett enormt självförtroende och boost efter 6-0 mot Mora.
Tingsryd är tilltufsade efter en stenhård allsvensk final och fem tuffa matcher mot AIK.
Men vad jag sett av Tingsryd är det ett lag som aldrig ger upp.
Den traditionen dör aldrig.