Det svenska KHL-projektet presenteras vid en presskonferens i morgon och vad jag förstår är det högtflygande planer.
Mångmiljonlöner för spelarna med en rysk miljardär i ryggen.
Det är vad som krävs.
Någon som kan ta förlusterna utan att blinka.
För om det här skulle bli verklighet handlar det om att vara uthållig. Det kommer inte vara någon vinstaffär första året eller nästa. Eller nästa.
Men planerna är längre gångna än vad jag trodde och med en rysk miljardär i ryggen är ekonomin inget problem.
Det ska dessutom finnas ett underskrivet dokument där Internationella Ishockeyförbundet (IIHF) redan gett klartecken och där ryska förbundets ordförande Vladislav Tretjak skrivit under.
Men jag tycker fortfarande det låter för bra för att vara sant.
Jag vet att många spelare och tränare kontaktats men tackat nej.
Och det här med en fast hemmaarena verkar också hänga i luften. Det sägs att laget ska ha Malmö som bas, men spela i flera arenor.
Det låter mer Harlem Globetrotters i mina öron.
Mer uppvisning än idrott.
• • •
Men som sagt.
Jag vill inte såga nya idéer och satsningar.
Och folk har lyckats med det omöjliga förr.
• • • 
Sedan kan jag fortfarande inte förstå hur det är möjligt att etablera ett KHL-lag i Sverige om det svenska förbundet säger blankt nej.
Det ska inte gå om Sverige har något som helst inflytande internationellt.
Men det kanske de inte har längre.