MOSKVA. Äntligen kommer det några sena ja, tack från svenska NHL-spelare.
Backen Mattias Ekholm och forwarden André Burakovsky är på väg till Moskva och inväntar bara klubbarnas godkännande.
John Klingberg finns också startberedd om han klarar Dallas läkarundersökning, vilket jag tror att han gör. Han har ju klarat allting annat den här säsongen.
På backsidan var det precis vad det här VM-laget behövde.
Klingberg har ju redan hyllats, men Mattias Ekholm är kanske en ännu viktigare pjäs i Mårts lagbygge.
Stor och stark i egen zon och även vass offensivt. Det här svenska laget behöver storlek och tyngd och nu landar 192 centimeter och 100 kilo i truppen.
Jag har alltid gillat Ekholm. En riktig vinnartyp som är beredd att offra en hörntand i varje byte.
André Burakovsky har jag sett för lite för att leverera några säkra omdömen.
Men kul att få se Burakovsky och Ehlers i samma VM.
André och Nikolaj, som spelar i Winnipeg och nu är med i Danmarks VM-lag.
Jag minns deras pappor ännu mer. Det oförglömliga radarparet Robert Burakovsky och Heinz Ehlers.
Först i Leksand och sedan i AIK.
De två tillhör de som skapat flest rubriker i svensk hockeyhistoria och inte enbart för att de var väldigt bra hockeyspelare.
Men de var garanterat två av de största profiler som spelat i SHL.
Heinz Ehlers har gått vidare i karriären som en väldigt framgångsrik tränare och nu senast i schweiziska Lausanne.
• • •
Kul också för Pär Mårts att äntligen få några ja, tack i sin sista VM-turnering.
Han var helt uppgiven och trodde inte på att någon skulle tacka ja efter andra Stanley Cup-omgången.
Jag är glad att han hade fel.
• • •
Synd att Filip Forsberg tvingades tacka nej.
Hade han inte varit skadad hade han kommit.
Det är jag helt säker på och han själv är bedrövad över att ha blivit stoppad.
Hans spetsegenskaper och målsinne hade det här laget behövt.
Men jag är glad över att han är en av få i sin generation som har kvar känslan att det är stort, större och störst att få representera sitt land och dra på sig en Tre Kronor-tröja.