MOSKVA. Jag sitter i Meldonium-fallens epicentrum i Moskva och hör att Abeba Aregawi kan passera WADA:s nya minimigräns.
Men jag bryr mig faktiskt inte.
Jag ser det fortfarande som fusk hur hela den här sörjan än slutar.
Vem bryr sig egentligen hur mycket man fuskat?
Milligram? Milliliter?
För mig är det bara grader i helvetet.
En halv idrottsvärld har proppat i sig detta Meldonium verkar det som och ingen har behövt den här typen av hjärtmedicin vad jag har förstått.
Men alla dessa idrottare har fattat ett beslut, klivit över en viss gräns och valt en förbjuden väg till framgång.
Varför skulle Abeba Areagwi ta en av Wada numera förbjuden produkt som knappt går att köpa utanför det gamla östblocket?
Det är frågan.
Skulle Stefan Holm ha gjort det? Carolina Klüft? Christian Olsson eller någon annan av det gamla svenska friidrottsundret?
Absolut inte.
Ingen har sprungit i det gränsland där Aregawi löpt fram.
• • •
Sedan är det så många andra oklarheter runt Aregawi att jag har svårt att se hur hon ska kunna komma tillbaka i ett svenskt landslag.
Uppgifterna om skenäktenskap har bara växt sig starkare, precis som uppenbara felaktigheter i rapporteringen både till skattemyndigheter och Migrationsverk.
Sedan vet jag inte om hon är ett offer, eller om hon har ställt till med hela den här soppan själv.
Jag misstänker det förstnämnda.
Det gör hela den här affären ännu mer tragisk.