MOSKVA. Förre förbundskaptenen Curre Lundmark säger vad han tycker efter Sveriges respass från VM i Moskva.
Med all rätt.
Han har perspektivet bakåt i tiden.
Han har sett en generation NHL-stjärnor som brunnit för Tre Kronor, han har sett glöden i omklädningsrummet.
Den här gången såg han ingenting.
Nu är han en yttre betraktare precis som jag, men kompis med Pär Mårts i hemstaden Västerås och med en unik inblick i händelsernas gång.
De stod i samma bås då Tre Kronor tog OS-guldet i Lillehammer 1994 och kunde fira starten på en ny storhetstid i svensk hockey.
En tid då Peter Forsbergs straffmål blev frimärke och en tid då världsstjärnor som Håkan Loob, Mats Näslund och backarna Kenny Jönsson och Tomas Jonsson valde att avsluta sina fantastiska karriärer på hemmaplan.
Jag skulle vilja säga att det är det bästa ”amatörlag” som någonsin spelat i OS förutom under det gamla Sovjets storhetstid.
Det var ett år då svensk hockey synkade mellan gammalt och nytt och gav den där perfekta mixen.
Idag är det som bortblåst.
Alla bitar finns, men ingen vill ställa upp för att lösa det svenska pusslet.
Det är alltid någon som säger nej.
Och det är inte en pusselbit som fattas längre.
Det är massor.
• • •
Det är naturligtvis en generationsfråga också.
I dag är inte Tre Kronor drömmen för en ung hockeyspelare.
Det är Chicago, Toronto, Tampa eller någon annan NHL-klubb.
Och en Stanley Cup-pokal väger tyngre än en VM-buckla.