AMSTERDAM. Renaud Lavillenie gjorde bort sig total i EM:s stavhoppsfinal, då han stod över alla höjder fram till 5.75.
Sedan tog han av sig överdragskläderna och rev tre gånger.
Och polacken Robert Somera fick ett EM-guld runt halsen genom att hoppa femton centimeter lägre.
Polacken var felfri över 5.60 och det räckte i en av de svagare stavhopvpsfinaler jag sett.
Svenske Melker Svärd Jacobsson måste ha svurit över sin ömma häl som tvingade honom att avstå en EM-final, där han faktiskt hade kunnat ta medalj.
Ja, till och med guld.
Han har ett färskt personbästa på 5.70 från tidigare i år och tog 5.50 i kvalet – en höjd som räckte till EM-brons här i Amsterdam.
Men hur Renaud Lavillenie tänkte förstår jag inte.
Segerhöjden 5.60 tar han i sömnen och inte ens Sergej Bubka brukade vänta till 5.75.
Jag har i och för sig sett även Sergej Bubka riva ut sig i en ännu större mästerskapsfinal, den i OS i Barcelona 1992.
Och jag har sett Jelena Isinbayeva göra samma sak.
Men jag förstår liksom inte vitsen med att vänta till alla andra rivit ur sig.
Lavillenie kanske bara såg det här som ett genrep inför OS i Rio, men det slutade med att han skänkte bort ett EM-guld. Speciellt som han vunnit tre EM-guld i rad 2010, 2012 och 2014.
Pinsamt rätt ut sagt.