AMSTERDAM. Jag svenskarna har inte direkt brakat i gång så här EM:s första dag.
Men jag hade väl inte väntat mig annat i kylan nu när molnen tätnat över Olympiastadion.
Det är dunjacka som gäller idag också när det bara är 16-17 grader i luften.
Inget optimalt friidrottsväder och därför är jag inte förvånad att det gått lite trögt.
Men Susanna Kallurs 13.01 bekymrar mig inte ett dugg, även om hon var missnöjd med loppet och tappade oförklarligt på slutet.
Det är inte ofta hon är på den sidan 13-strecket, men hon är ju nästan nybörjare igen och behöver fler lopp för att hitta känslan och rytmen i löpningen.
Jag tror inte det handlar om att bevisa något för Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) i det här läget, mer än att hon håller sig frisk och kroppen klarar två, kanske tre, lopp på tv daga.
Förbundskapten Karin Torneklint nominerade henne till OS redan efter hennes 13.00 i comebackloppet på Stockholms Stadion och jag har svårt att se SOK tacka nej till Sanna.
Det skulle fläcka varumärket mer än SOK har råd med.
• • •
Sofie Skoog blev första svenska till final i höjdhoppet och där tror jag också OS-resan är bokad.
Hon tog visserligen ”bara” 1.89, men var väldigt nöjd med hoppningen och hade några bra försök på 1.92.
Nu är hon i sin andra mästerskapsfinal i år och har en femteplats från inne-VM i Portland att luta sig mot.
Däremot känns det som Erika Kinsey hoppade bort sig från en OS-plats, då hon rev ut sig på 1.89, stannade på 1.85 och missade EM-finalen.
Erika gjorde 1.97 i fjol, men har inte visat tillstymmelse till den formen den här säsongen.
• • •
Dagens svenska hjälte var ändå Elin Westerlunds och hennes vurpa på 100 häck.
Jag har nog aldrig jag sett någon krascha in i en häck så hårt och brutalt.
Hon föll pladask på sjunde häcken och tog emot värsta smällen med ansiktet.
Reaktionen?
Ett brett leende.
Det är rätt virke i den tjejen.