Jag har hört många kloka argument kring Friidrottsförbundets beslut att inte låta Abeba Aregawi åka till Rio.
Det verkar vara en generationsfråga till viss del, men jag håller mig till den starka och oförbehållsamma hållning till dopning, eller ens att snudda vid fusk, som svensk friidrott byggt upp genom åren. Allt tack vare starka personligheter och ännu starkare dopingmotståndare.
Namn som Miro Zalar, Kajsa Bergqvist, Malin Ewerlöf, ja, även Patrik Sjöberg.
Kompromisslösa, men i en fråga där inte finns utrymme för några kompromisser.
Ni har alla hört deras röster i debatten.
Men mitt i bruset har jag också stött på en ofantlig okunnighet.
Och av alla korkade argument jag hört i den här soppan så är det här det mest korkade:
”Hade hon varit Susanna Kallur hade hon fått åka”.
Jaså.
Nej, det är precis tvärtom.
Hade det varit Susanna Kallur som ertappats med en hjärtmedicin i kroppen i februari hade hennes karriär tagit slut i samma minut.
Hon hade inte tävlat igen.
Hon hade inte ens fått chansen att ta sig till OS.
Hon hade slutat tvärt, dragit täcket över huvudet och aldrig visat sig igen.
För hade Susanna Kallur tagit meldonium i sin jakt på en comeback hade hon tappat allt förtroende hon byggt upp och blivit sågad med fotknölarna i media. Hennes tidigare rekord och framgångar hade blivit ifrågasatta och hon hade inte kunnat visa sig på en friidrottsbana igen.
Uppståndelsen kring Abeba Aregawi hade varit en viskning jämfört med det.
Oavsett om hon hade sluppit straff i slutändan.
Och just för att hon är Susanna Kallur.
Å andra sidan skulle Susanna Kallur aldrig hamnat i den situationen.
Hon skulle aldrig stoppa i sig något hon inte visste vad det var. Om hennes läkare erbjöd henne okända ”vitaminpiller” skulle hon säga nej, tack och hej och byta läkare.
Svårare än så är det inte.
• • •
Sedan kan jag tycka att det är ett lågvattenmärke att Susanna Kallur ens ska dras in i den här debatten.
Hade det bara skett på sociala medier hade jag inte ens brytt mig.
Nu var det i Svt:s morgonsoffa vilket gör det ännu mer beklämmande.
Men jag har läst igenom SOK:s och Svenska Friidrottsförbundets kriterier för att bli OS-uttagen och få har uppfyllt det mer än Susanna Kallur.
Hon är värd en OS-plats mer än de flesta.
Punkt slut.