Sagan om Klimpen dör aldrig
avLennart ”Klimpen” Häggroth är död och en klassisk hockeyhjälte har lämnat oss.
Den där typen som inte finns längre.
En hjältesaga som föddes över en natt och som folk som var med i den stunden aldrig glömde.
Idag är det inte många som minns ”Klimpen” Häggroth från Kiruna, men för min generation kommer han alltid att vara en klassisk svensk hockeyhjälte.
Jag träffade honom aldrig personligen och jag vara bara sju år när han blev en rikskändis.
Men jag glömmer aldrig de där suddiga och svartvita tv-bilderna från hockey-VM i Colorado 1962 och Lennart Hylands klassiska radioreferat från den avgörande matchen mot Kanada.
Det var inte frågan om någon direktsändning i tv. Det förekom inte på den tiden, utan bilderna kom senare och Hylands röst lånades från radion.
Ändå var genomslagskraften enorm.
Det var Nisse Nilsson som skickade in den där pucken i tom då Hyland skrek de klassiska orden ”den gliiiider in i mål…”, men han var en etablerad landslagsstjärna.
Lennart ”Klimpen” Häggroth hade halkat in i VM-turneringen då tilltänkta förstemålvakten Kjell Svensson skadat axeln på sista träningen inför premiärmatchen.
Han var bara 22 år, men växte under turneringen, inte minst i matchen mot Kanada och utsågs till turneringens bäste målvakt. Det var ett lika klassiskt som sensationellt genombrott och han gick rakt in i hjärtat hos alla hockeyfans.
Efter den turneringen kallades han allmänt för ”Guld-Klimpen”, ett passade namn då han spelade i Skellefteå dit han kommit från Kiruna 1961.
Och även om den där VM-turneringen i Colorado Springs blev hans karriärs största ögonblick, så levde namnet och historien kvar.
När det blev VM i Stockholm 1963 var Kjell Svensson tillbaka i målet och ”Klimpen” fick aldrig någon riktig chans igen, även om han var med och tog ett OS-silver i Innsbruck 1964. Sedan var den korta landslagskarriären i princip över.
Till viss del var det självförvållat. Det var ingen hemlighet att ”Klimpen” hade tidiga problem med alkoholen. Även under den aktiva tiden. Hans alkoholmissbruk eskalerade och han berättade själv öppet om sin kamp mot spriten. Han skrev även en öppenhjärtig bok om den svåra tiden som förmörkade hans liv och kortade karriären.
När han gjort upp med sina demoner levde han som nykter alkoholist och kom tillbaka till hockeyn som juniortränare i Skellefteå.
Och när lokaltidningen Norran hade en omröstning om Skellefteås bästa spelare genom tiderna för några år sedan, fick ”Klimpen” överlägset flest röster som målvakt.
Och trots att han själv avled i söndags, 76 år gammal och efter en tids sjukdom, så lever idrottssagan om honom vidare. Den kommer aldrig att dö.