Daniel Ståhl drar iväg diskusen 68.72 och är bäst i världen i år.
Jag är inte förvånad.
Jag såg de där kasten redan på hans träningar på OS-förlägret i portugisiska Rio Major.
Hörde hans tränare Vésteinn Hafsteinsson säga att det här är den största diskustalang världen har idag. Som han sagt så många gånger förut.
Nu är Daniel Ståhl etta i världen 2016.
Och det är bara början.
Jag ser redan fram mot VM i London nästa sommar, då han kommer att vara en av favoriterna till VM-guldet.
Han är bara 23 år och kommer bara att bli bättre.
Den här säsongen har han tagit ett jättekliv och hans 68.72 var personligt rekord med 1,80 meter.
Han har fått ett helt annat självförtroende av att tävla i stort sett jämt. Ingen har varit på så många Diamond League-tävlingar som Daniel Ståhl, vilket varit en uttänkt strategi från hans isländska tränare.
Han har härdats i ständigt tuffa tävlingssituationer och mött de bästa i tävling efter tävling.
Det var 35 centimeter längre än Christoph Hartings 68.37 – tyskens guldkast vid OS i Rio.
Det är det enda som grämer mig en dag som den här.
Det kunde lika gärna varit Daniel Ståhl som stått där överst på prispallen i Rio.
Där misslyckades han i kvalet, men nu bevisade han själv att han har den guldkapaciteten.
Och att han till och med kan hota Ricky Bruchs snart 32 år gamla svenska rekord på 71.26.
Daniel Ståhl kommer aldrig att bli en ny Ricky Bruch, det kan ingen. Ricky var en unik personlighet och idrottsman som aldrig kommer att få en kopia. Både på gott och ont.
Men Ståhl har alla möjligheter att bli en av de största i svensk friidrott genom tiderna.
Han kommer att vara med i massor av mästerskap och tre OS till.
Kanske fyra.
Ståhlmannen kommer att flyga ett bra tag till.
Där i Rio Major pratade han om att fortsätta tills han fyller 40.
Idag känns det som en bra idé.