RIO DE JANEIRO. Jag tittar på medaljligan här i OS och det känns fullkomligt ointressant.
USA dominerar totalt.
37 guld, 34 silver, 32 brons.
Nästan dubbelt så många medaljer som tvåan Storbritannien.
Det lär väl ändra sig under tiden jag skriver det här, då medaljerna fortsätter ticka in, men överlägsenheten är ändå talande.
Det är spel mot ett mål.
Och hur roligt är det?
Och hur kunde det bli så här?
Jo, för att större delen av Rysslands OS-trupp portades från Rio bara veckorna innan det skulle börja.
Och de ryska friidrottarna blev avstängda ännu tidigare av IAAF med nye ordföranden och britten Sebastian Coe i spetsen. Ett IAAF där Coe var vice ordförande under tidigare ordföranden Lamine Diack, som var mutad upp över öronen. Framförallt från Ryssland.
Diack som är under utredning av en domstol i Paris och inte får lämna Frankrike, men som kunde styra och ställa i Internationella Friidrottsförbundet i sexton långa år.
Det medan Sebastian Coe satt bredvid som vice ordförande och antingen sov eller var blind, som en brittisk utfrågare tolkade det.
Lamine Diack anställde halva släkten som nu också är under utredning.
Då var det ingen som reagerade.
Men sedan dök den ryska dopingproblematiken upp och Coe högg som en kobra.
All uppmärksamhet riktades åt ett helt annat håll.
Politik?
Ja, jag har svårt att tolka det som något annat.
Sedan fyllde antidopngingbyrån Wada på, med säte i brittiska samväldets Kanada, och kom med alarmerande rapport om rysk statsstyrd dopning bara veckorna innan OS skulle börja.
Jag säger inte att de far med osanning.
Men det har inte varit någon hemlighet direkt att dopningen varit utbredd i Ryssland och många gamla tränare från den gamla epoken blivit kvar.
Det var ett lätt byte.
Men jag ser exakt samma tvivelaktiga dopingproblematik i länder som Turkiet, Grekland, Kenya och Etiopien.
Det är många länder i samma byk, men bara ett som blivit avstängt.
Så vad har vi kvar?
Jo, ett totalt överlägset USA. Långt från det kalla krig som brukade råda i OS.
Nu sitter vi här i ett Rio där den amerikanska OS-kungen Michael Phelps åkte fast för en allvarlig rattfylla för två år sedan. Och då talar vi inte socialdemokratiska Aida Hadzialics 0.2 promille. Det kallas inte ens fylla i USA. Det räknas inte ens som rattonykterhet i de flesta amerikanska stater. Där går gränsen vid fem gånger så mycket alkohol i blodet.
Phelps hade 1.4. Det är på gränsen till gamla tiders drängfylla.
Men Phelps kunde simma vidare mot fem nya OS-guld här i Rio, utan att ens vara ifrågasatt.
Och hans amerikanska lagkompisar med stjärnan Ryan Lochte i spetsen ljög ihop en rövarhistoria om att ha blivit rånade, drog arrangerande OS-staden Rio i smutsen och lurade en hel värld.
Samtidigt kunde Justin Gatlin, dopningsavstängd två gånger och i totalt fem år, springa hem ett OS-silver på 100 meter och bidra till det amerikanska medaljberget.
Ryssland?
Nej, inte en skandal vad jag märkt. IAAF:s enda insats hittills är att de gjorde ett sista försök att stoppa ryska längdhopperskan Darja Klisjina från att vara med, men hon friades av idrottsdomstolen CAS och fick i alla fall chansen att hoppa sig till en OS-final. Där var hon chanslös, precis som alla förutspått. Hon är inte bättre.
Jag mådde illa när försöken att stoppa även henne blev kända.
Efter alla amerikanska skandaler mår jag ännu sämre.
• • •
I natt kom IOK med ett pressmeddelande att tre ryska idrottare blivit avstängda,
Från OS i Peking 2008. Som ett brev på posten och för att rikta all uppmärksamhet åt något annat håll.
• • •
Det ryktas dessutom att livstidsavstängde coachen Trevor Graham tränar flera amerikanska OS-friidrottare via ombud. Graham som var inblandad i den stora Balcoskandalen och tränade Marion Jones bland andra. Men det verkar inte ha startat några alarmklockor hos IAAF.
• • •
Och som en sorts ironins verkliga final kom när Jelena Isinbajeva blev inröstad i IOK:s Athletes Commission, där svenske Stefan Holm redan sitter.
Isibajeva som blev avstängd från OS tillsammans med alla andra ryssar, trots att hon aldrig åkt fast för dopning och under sina storhetsår bodde i Monaco och tränade i italienska Formia.
Man kan säga mycket om Isinbajeva, men jag hade önskat att hon fick avsluta karriären på ett värdigt sätt.
• • •
Vad jag vill ha sagt?
Jo, att det handlar mer om politik än idrott i detta OS.