Khaddi Sagnia springer hem SM-guldet på 100 meter och visar hur långt talang räcker i svensk friidrott.
Khaddi hade inte sprungit ett 100-meterslopp på två år, men klev in och slog alla specialister.
Klockan stannade på 11.48 i en gren där hon inte ens hade något personbästa.
Hon hade bara sprungit 100 meter en gång tidigare och då stannade klockan på 12.05 – med otillåtna +3.1 i ryggen. Då godkänns inga personliga rekord.
Men jag var nästan lika glad som Khaddi efteråt.
Hon behövde det här inför fortsättningen på säsongen.
Hon gick också in som delad sexa i Sverige genom tiderna tillsammans med Carolina Klüft.
Susanna Kallur imponerade också utan häckar, då hon tog SM-silvret på 11.53.
Under hennes storhetstid 2006 och -07 sprang hon sina hittills två bästa tider på hundra meter slätt med 11.30 och 11.36.
Det visar att marginalen inte borde vara så stor på 100 häck som den var i Rio, där klockan stannade på 13.04 och Sanna åkte ut i försöken. Det två tiondelar som skiljde på 100 meter, var över halvsekunden med häckar i vägen – 55 hundradelar – i OS.
Därför tror jag att Sanna kommer att sänka sitt årsbästa på 100 häck innan säsongen är över.
Hon har kvar två lopp på 100 häck i sommar, vid Finnkampen och Diamond League i Bryssel.
Jag tror de loppen avgör vad hon tar för beslut under hösten.
Fortsätta eller inte?
• • •
Samtidigt har jag haft svårt att smälta fiaskot i Rio, då svensk friidrott gjorde sitt sämsta OS genom tiderna. Varför var det så många som underpresterade på en och samma gång?
Jag har ännu inte hittat något svar på det.
• • •
Ett världsresultat blev det, då Kim Amb vräkte i väg spjutet 83.46. Det hade lätt räckt till OS-final i Rio, där kvalgränsen var 83.00