Jag brukade klaga på att disciplinnämnden dömde ut alltför milda straff.
Det gör jag inte längre.
Nu stänger de av spelare för saker jag inte ens tycker är en avstängning.
Inte ens matchstraff.
Jag var i Karlstad på fredagen och såg Frölundas Sean Bergenheim sätta upp armen för att skydda sig. Han träffade Oskar Steen i ansiktet, som fick näsblod, men återkom senare i matchen.
Ingen skada, alltså, om man nu inte kallar näsblod för skada.
Straffet:
Tre matchers avstängning och 25.000 kronor i böter.
Jag tycker det är alldeles för tufft.
Jag tycker inte ens att Bergenheim skulle fått matchstraff.
Nu finns det en befogad oro för att antalet hjärnskakningar ökar i hockeyn.
Det har jag skrivit om många gånger.
Hjärnskakningarna har varit det största hotet mot hockeyn och jag såg ett tv-inslag där den själv drabbade frölundaikonen Magnus Kahnberg helst inte ville att hans egna barn satsade på hockey.
Men det är inte saker som Sean Bergenheim gjorde som orsakar alla hjärnskakningar (det gjorde det inte heller i det här fallet).
Han stod nästa still.
Det är tacklingar i fart och i huvudhöjd och det höga farten som är den stora faran.
Ibland undrar jag om det inte är dags att ta tillbaka red line-offside i hockeyn.
Det effektivaste sättet att få ner den tokkörning dagens hockey till viss del blivit.
• • •
Ett annat straff jag reagerade över var AIK:s Anton Cederholms två matchers avstängning för ett slagsmål i matchen mot BIK Karlskoga.
Jag såg den matchen också.
Jag reagerade inte ens på det slagsmålet. Om det ens går att kalla det slagsmål.
Nu kanske jag är avtrubbad av all hockey jag sett och alla NHL-matcher från förr, då ett eller ett par slagsmål per match nästan var obligatoriskt.
Visst, Cederholm kastar handskarna och ska ha fem minuter.
Men avstängning – det håller jag inte med om.