Man kan har många åsikter om att Örebro väljer att sparka Johan Tornberg.
Jag respekterar dem alla.
Men jag tycker att Örebro inte hade något annat val med ett lag som är på väg mot kvalspel.
Att Johan Tornberg hade varit huvudtränare i bara 23 dagar är en sanning med modifikation, som det heter.
Egentligen tog han över samma dag som Kenta Johansson valde att säga upp sig. Eller vad han nu gjorde efter bara fyra matcher.
Men det verkar som han anade vad som var på gång i ett lag som spelat utan de känslor som Kenta uppgav som det största skälet till att han hoppade av.
Han kanske borde ta ett jobb som spågumma i framtiden.
För Örebro har spelat på samma känslolösa sätt hela säsongen och Johan Tornberg har inte lyckats bryta det mönstret.
Nu blir det AIK-stämpel i stället med hårdingarna Niklas Sundblad och Petri Liimatainen.
Sundblad som haft många framgångsrika säsonger i Tyskland, där han både fått sparken och ersatt sparkade tränare.
Det är så det fungerar i den här världen.
Den på försäsongen så hyllade Sjur Robert Nilsen fick lämna ett Leksand som då låg sist i HockeyAllsvenskan förra året.
Och vi vet ju alla effekten av det.
Nej, jag kan inte gråta över sparkade tränare som har vattentäta kontrakt och inte lider någon ekonomisk skada.
Och den tränare som aldrig fått sparken är knappt värd namnet numera.
Jag tycker det här ska bli oerhört kul att följa.
För jag tror inte Örebro är något lättcoachat lag med alla grupperingar och olika åsikter.
Den kulturen måste Niklas Sundblad bryta.