Leksand är ett rejält kliv närmare ett SHL-kval mot Modo efter 3-2 borta mot Tingsryd.
Laget med de nio liven överlevde till och med en tidig lördagkväll i erkänt svårspelade Nelson Garden Arena.
Ett nytt styrkebesked från Perra Johnsson och hans leksingar.
Nu är Leksand storfavoriter att avgöra på hemmaplan på tisdag och få direktkvala till SHL. Det efter en säsong där de varit uträknade fler gånger än ett gammalt ringvrak i boxning.

Leksand kom med 6-0 mot Mora i ryggen och ett självförtroende stort som Siljan.
Tingsryd direkt från en förlängningsförlust mot AIK i en femte och avgörande match i den allsvenska finalen.
Historiskt sett har laget underifrån gynnats i de lägena.
I fjol var det Västerås som vann HockeyAllsvenskan, fick stryk av Karlskrona i finalen och sedan inte orkade ladda om mot Rögle.
Nu verkar den historien på väg att upprepa sig.
• • •
Men visst vore det mumma med ett SHL-kval mellan Leksand och Modo.
Inte bara för att tränaren Perra Johnsson ryckte in i just Modo förra säsongen och rädda laget kvar i kvalet mot Vita Hästen.
Utan även för att Janos Hari spelade i Modo förra säsongen, en spelare som inte haft mycket gott att säga om sin gamla klubb efter flytten till Leksand i somras.
Nu kan båda vara med och spela bort samma Modo från SHL.
Om Leksand tar sig dit vill säga.
För det går aldrig att räkna ut Tingsryd och är det något lag som ska resa sig i det här läget är det smålänningarna.
Och ska Leksand följa mönstret den här säsongen, så lär de förlora på tisdag och sedan vinna borta på onsdag. Och förbruka ytterligare ett av sina nio liv.
• • •
Tingsryds tränare Magnus Sundquist överraskade med att byta ut målvakten Johannes Jönsson och ersätta honom med Wictor Ragnewall.
Ett val jag blev väldigt förvånad över, om nu inte Jönsson kände sig småskadad eller allmänt sliten.
Johannes Jönsson stod alla fem matcherna mot AIK och var en av Tingsryds absolut bästa spelare.
Jag ska inte säga att det kostade Tingsryd segern, men visst borde Ragnewall ha tagit Johan Olofssons matchavgörande 3-2 från en väldigt snäv vinkel.
Nu blev det inte så.
I en oerhört tät och jämn match blev det ett avgörande misstag som kostade.

Det är två svenska hockeyklassiker som slåss om ett SHL-kval mot Modo.
Tingsryd och Leksand.
Två av Sveriges absolut största – och minsta – hockeyfästen.
Tingsryd som är en idyllisk, småländsk avkrok med lite drygt 3000 invånare och en kommun med drygt 12 000.
”Lilla” Leksand har dubbelt så många invånare och det bor 3000 fler i kommunen.
Här är det 1-0 till Tingsryd.
Men när det gäller hockeyintresse är det 1-1.
Det går inte att skilja på två orter där ALLA pratar hockey.
Jag har aldrig upplevt några svenska samhällen som ens är i närheten av den hockeytradition och det enorma intresse som finns på de här båda ställena.
Båda idylliskt placerade vid varsin klassisk svensk insjö, båda hockeyhumlor som inte borde kunna flyga.
Men de gör de och har alltid gjort. Nästan i alla fall.
Det värmer ett hockeyhjärta att de nu får uppleva den här framgången.
Mest för Tingsryds skull.
När jag växte upp var Tingsryd ett topplag i svensk hockey och hade sin storhetstid i början av 1970-talet då klubben spelade i landets högsta serie.
Den som skapade rubriker var den spelande tränaren Des Moroney, en stenhård kanadensare, som tvingade laget att träna sju dagar i veckan. Det var rena straffkommenderingen på den tiden.
Jag minns alla artiklar om den hetlevrade Moroney, som slog ner motståndare i utvisningsbåset och till och med kunde slåss med lagkompisar i spelarbåset.
Det är ju en klassiker när polisen i Skellefteå fick ingripa, då Des Moroney gjorde sin enda säsong i Leksand (av alla klubbar) och hamnade i bråk med leksandlegendaren Olle ”Mapa” Sjögren.
Men Moroneys stenhårda krav i Tingsryd gav resultat och laget tog klivet upp i högsta serien där i början av 1970-talet, anförda bland annat av backen Kenneth Ekman.
Det är Oliver Ekman-Larssons morfar, som spelade med Tre Kronor i OS i Sapporo 1972. Den enda landslagsturnering han gjorde. Han tackade nej till VM, då han ansåg att jobbet som målare var viktigare. Så var det på den tiden, när hockeyn inte gav några inkomster.
Men familjen Ekman ÄR Tingryd numera, där Olivers lillbrorsa Kevin är med i det lag som just nu kvalar och där Olivers och Kevins pappa Patric Larsson var sportchef fram till den här säsongen.
Nu är klubben närmare högsta serien än de varit på över 40 år.
Tingsryd fick inte fick plats när elitserien startade 1975/76 och högsta serien bantades från sexton till tio lag.
Sedan dess har de tillbringat alla år i division I och Allsvenskan.
Men hockeyintresset har fortsatt att hålla SHL-klass.
• • •
De här lagen har mer gemensamt än Des Moroney.
Två av Sveriges största backar genom tiderna har tagit vägen till NHL från Tingsryd via Leksand.
Kjell Samulesson lämnade Tingsryd som 25-åring och efter två säsonger i Leksand försvann han till NHL.
Där spelade han 14 säsonger och avslutade karriären först som 41-åring.
Snacka om slow starter.
Och så har vi dagens stora backstjärna Oliver Ekman-Larsson, som gjorde samma resa. Skillnaden var att han stack till Leksand redan som 17-åring, innan han försvann till solen i Arizona efter två säsonger i Dalarna.
• • •
Idag börjar det alltså.
Bäst av tre.
Tingsryd har hemmafördel och startar i ett utsålt Nelson Garden Arena i dag.
Orkar de ladda om?
Absolut.
Det är ett tufft utgångsläge, där Leksand kommer med ett enormt självförtroende och boost efter 6-0 mot Mora.
Tingsryd är tilltufsade efter en stenhård allsvensk final och fem tuffa matcher mot AIK.
Men vad jag sett av Tingsryd är det ett lag som aldrig ger upp.
Den traditionen dör aldrig.

Ja, vilken start det blev på åttondelsfinalerna.
Två matcher som såg avgjorda ut och sedan vände totalt.
Djurgården körde över Brynäs i första perioden och gick fram till 3-0 på drygt sjutton minuter.
Då trodde jag på tvåsiffrigt.
Nu reducerade Jacob Blomqvist bara nitton sekunder efter Matt Andersons 3-0, men när Linus Hultström pangade in 4-1 bara 44 sekunder in i andra verkade det avgjort igen.
Men Brynäs, vilt coachade av Thomas ”Bulan” Berglund, åt sig in i matchen.
Sakta men säkert.
När backen Marc-Anthony Zanetti skickade in 4-4 med 6.33 kvar att spela hade gästrikarna tagit över showen.
En mäktig vändning av ett lag jag inte trodde ett smack på inför den matchen.
Ett Brynäs som bara vann en av de sista tio matcherna i grundserien och bara tog tre av 30 möjliga poäng.
De sjönk från en given kvartsfinalplats till tiondeplatsen.
Sista platsen till PlayIn.
Nu räckte det inte hela vägen.
Djurgården reste sig och vann, efter två riktigt bra suddenperioder där Lukas Vejdemo till slut fick in pucken bakom Bernhard Starkbaum.
Då var klockan 23.20.
• • •
Men publiksiffran:
”Bara” 6 270 på Hovet när allvaret börjar. Över tusen åskådare färre än Djurgårdens hemmasnitt i grundserien (7 335). Mycket märkligt.
• • •
Brynäs var inte enda laget som kom tillbaka den här kvällen.
HV71 vände och vann mot Örebro med 3-2 i den andra åttondelsfinalen och tog säsongens tyngsta seger.
Nu har de chans att avgöra på hemmaplan på lördag.
Jag har sett många matcher svänga, men efter nästan total dominans för Örebro i första perioden och 2-0 genom Joel Mustonen bara 57 sekunder in i den andra trodde nog alla i hemmapubliken att det hela var klart.
Men efter Chris Campolis kanon och 1-2 från blå, var HV71 ännu snabbare i den tredje.
Det tog bara 38 sekunder innan Simon Önerud pangade in kvitteringen.
Det känns som målvaktsmatchen kan bli avgörande i den här åttondelen. Örebros målvaktsstjärna Julius Hudacek har haft långt ifrån den succésäsong han hade i fjol.
Däremot har Fredrik Pettersson-Wentzel räddat HV mer än en gång den här säsongen.
Han vann målvaktsmatchen klart i den här matchen.
Stor familjelycka i familjen Sandberg också.
Filip Sandberg satte avgörande 3-2 för HV71.
I går förde storebrorsan Christian Sandberg sitt AIK till SHL-kval mot Karlskrona.

Leksand måste vinna med fyra mål i kväll för att lura Mora på play off-platsen mot Tingsryd.
Jag har tittat tillbaka på säsongen som gått och konstaterat en sak:
Det blir svårt. På gränsen till omöjligt.
Mora har spelat totalt 56 seriematcher den här säsongen.
En enda gång har de förlorat med fyra mål.
Det var i omgång 5 borta mot Tingsryd den 21 september.
Då vann smålänningarna med 5-1.
Sedan har jag ju Håkan Södergrens gamla visdomsord i huvudet.
Att det inte finns något värre än att leda med 3-0 i hockey.
Jag förstår hur han tänkte där.
Men jag tror samtidigt att Leksand gärna skulle byta med Mora i kväll.
Nu står det 3-0 till Mora redan när pucken släpps och visst kan det smyga in sig ett visst försiktighetstänk i det läget.
Att man backar hem och spelar på ledning.
Skulle sedan motståndarna ta sig ikapp, är det svårt att slå om och börja spela anfallshockey.
När Tingsryd spelade hemma i HockeyAllsvenska finalen mot AIK i den fjärde matchen uppstod en liknande situation.
Tingsryd ledde med 2-0 redan efter 54 sekunder, drog sig tillbaka och lät AIK anfalla bäst de ville. Innan perioden var över stod det 2-2.
För bara några dagar sedan såg jag New York-derbyt mellan Rangers och Islanders på tv.
Där exploderade NY Islanders i början av matchen och ledde med 3-0 efter bara 4.45.
11.39 in i andra perioden stod det 4-4, även on NY Islanders drog ifrån på nytt i slutet och vann med 6-4.
En lika mäktig avslutning som det blir på slutspelsserien.
Mitt tips?
Nja, jag vill inte jinxa något av lagen.
Jag meddelar vad jag tippade då matchen är över.
Så här har vinterns möten slutat – med Leksands siffror först:
1-2 b
1-3 h
3-0 b
4-3 h
Senast Leksand slog Mora med fler än fem mål var för drygt tre år sedan.
Den 5 januari 2013 vann Leksand med 5-0. I Mora.

Abeba Aregawi vägrade att samarbeta med Svenska Friidrottsförbundet när det blev klart att a-provet visat att hon var dopad.
Det tror jag kommer kosta henne chansen att få sitt straff kortat av Internationella Friidrottsförbundet (IAAF).
Nu, när det efter b-provet är ställt utom allt rimligt tvivel att hon tagit otillåtna medel, är hon däremot beredd att göra det.
Det var väl det nya som kom fram när Friidrottsförbundet hade presskonferens i Stockholm.
Men jag undrar om vi någonsin kommer att få fram hela sanningen.
Den tidigare erfarenheten från Aregawis affärer med Migrationsverket och Skatteverket har knappast höjt trovärdigheten.
Nu påstås att Abeba Aregawi fick sitt meldonium av några läkare från Turkmenistan för två år sedan, enligt hennes manager Jos Hermens.
Hon trodde det var vitaminer och tror det uppenbarligen fortfarande. Efter två år.
Det är ungefär allt vi vet.
Och det är en historia vi hört många gånger förr.
Den har inte varit trovärdig då heller.
• • •
IAAF har heller knappast råd att korta några straff med tanke på den dopninghärva de själva är inblandade i, med mutor och mörkade, positiva dopingprov. Om RF:s straff blir för lågt lär det överklagas.
Sebastian Coe måste sätta ner foten och visa att han menar allvar.
• • •
Sedan har de dykt upp en ny debatt angående behandlingen av tennistjärnan Maria Sjarapova v/s Abeba Aregawi.
Att de behandlas olika.
Självklart gör de det, om vi nu håller oss till Sverige.
Abeba Aregawi är svensk medborgare, tävlar för det svenska landslaget och i ett land där alla som dopat sig bedöms som värsta sortens fuskare när det handlar om den här typen av ”tung” dopning.
Det är inte som i Ryssland där ingen bryr sig.
Jag har berömt Maria Sjarapova för att hon ställde sig upp och erkände utan omsvep. Precis som jag tyckte det var starkt och ärligt när Ludmila Engquist gjorde samma sak när hon åkte fast.
Men alla är lika stora fuskare.
Därom råder inte minsta tvekan.
Och i sak hade Sjarapova samma rövarhistoria att komma med som de flesta andra som åker fast.
• • •
Sedan är det många som menar att Sjarapova har en jättestab omkring sig som sköter hennes presskonferenser och vad hon ska säga.
Men glöm inte att Abeba Aregawi har en av friidrottsvärldens största managerbyråer i ryggen.
Holländaren Jos Hermens är en gigant i branschen, framförallt när det gäller afrikanska löpare.
Han har fjorton anställda och dessutom en stab av läkare, fysioterapeuter och tränare kopplade till verksamheten.
Han kunde ha skött det här lika smärtfritt som Sjarapovas stab gjorde och försökte uppenbarligen det också tillsammans med det svenska friidrottsförbundet.
Men Aregawi tackade nej.

Då var det klart.
AIK möter Karlskrona om en direktplats till SHL nästa säsong.
Karlskrona är favoriter.
Men jag tror AIK har ett jätteläge att skrälla.
Självklart är SHL en bättre liga än HockeyAllsvenskan och de flesta jag pratat mer tror att SHL-lagen kommer att klara sig kvar ganska komfortabelt.
Det tror inte jag.
Och komfortabelt kommer det definitivt inte att bli. Vare sig när det gäller Karlskrona eller Modo.
När det kommer till do or die-matcher som de här, har jag sett större jättar falla.
Och större sensationer än AIK ta klivet upp.
Som säsongen 2012-13 då Örebro blev sexa i HockeyAllsvenskan. Men från den sjätteplatsen krånglade de sig vidare genom att vinna slutspelsserien och sedan gå som en raket genom Kvalserien och slå allt och alla. De räckte hela vägen till SHL och där är de kvar än.
Och så sent som i fjol tog Malmö den tredje och sista kvalplatsen i slutspelsserien.
De fick möta SHL-elvan Leksand och ingen trodde de skulle ha en chans efter en mer än lovligt svajig säsong.
Men efter sju stenhårda matcher hade skåningarna vunnit med 4-3 och skickat ner Leksand i HockeyAllsvenskan igen.
Karlskrona var inte i närheten av att komma elva i årets SHL.
De hamnade på fjortondeplatsen i den utökade ligan.
Det är också Karlskrona som har all press på sig. Utbyggnaden av ABB Arena är i full gång och klubben har redan klätt sig i SHL-kostym rent organisationsmässigt.
AIK hade knappast räknat med att ta sig till SHL redan den här säsongen.
Det skulle vara en ren bonus om de gjorde det.
De kan spela med ett annat lugn och det är ingen katastrof om de skulle missa.
Det är ett perfekt utgångsläge.
• • •
Avslutningen mellan AIK och Tingsryd blev värdig den här HockeyAllsvenska finalen. Det har varit en stenhård kamp i varje match och nu avslutades den med att gå till sudden death i den femte och avgörande matchen på Hovet.
Då krutade AIK:s juniorstjärna Robin Kovacs in matchavgörande 4-3 redan efter 1.28, perfekt framspelad av backen Jacob Spångberg.
Då exploderade AIK-fansen på Hovet.
Samma fans som kommer att vara en av AIK:s största tillfångar i SHL-kvalet. Ett fullsatt Hovet är som en extra utespelare, vare sig det är AIK eller Djurgården som spelar.
• • •
Tingsryd åkte inte ut den här kvällen.
De får en ny chans mot vinnaren av Leksand och Mora i sista omgången av slutspelsserien.
Det brukar vara svårt att ladda om till ett nytt play off, men när det gäller Tingsryd är jag inte orolig.
De går aldrig att räkna ut.
Jag blir absolut inte förvånad om det blir Tingsryd-Modo i det andra SHL-kvalet.

Att Abeba Aregawis b-prov också var positivt var inte direkt någon högoddsare.
Det var ju samma urinprov som testades i Lausanne idag och chansen var väl ungefär en på miljonen att det skulle säga något annat än det första.
Nu väntar jag bara på att Abeba Aregawi ska gå ut och förklara hur det här gått till.
Det går inte att gömma sig bakom att man inte har en aaaaaaning om hur man fått i sig en lettisk hjärtmedicin som knappast säljs utanför östeuropa.
Varje idrottsman och idrottskvinna vet vad för regler som gäller och att de är ensamt ansvariga för vad de stoppar i sig.
Det kan Abeba Aregawi omöjligt ha missat.
I världens ögon är hon en simpel fuskare och jag förstår att alla de hon slagit genom åren känner sig lurade på placeringar.
OS-loppet på 1500 meter i London 2012 ser ju ut som rena skämtet idag, där i stort sett hela startfältet avslöjats som fuskare.
Abeba Aregawi är inget offer. Det är inte det minsta synd om henne.
Offren är de som sköter sig och vill tävla på lika villkor.
Jag vet inte hur många sådana de finns, men den lurade skaran växer med varje nytt Meldonium-fall. Dem är det synd om.
Ska jag tro rapporterna har det funnit tusentals idrottare som tagit den här hjärtmedicinen de senaste åren, då de ökat både blodgenomströmningen och gjort återhämtningen snabbare.
Simpel dopning.
Och jag tvivlar på att alla varit hjärtsjuka.
Nej, det är skrämmande vad folk är villiga att proppa i sig för att nå framgång.
Nu verkar den här Meldonium-härvan inte ha något slut.
Det droppar in nya avslöjanden dagligen känns det som.
Den håller på att växa till en av de största dopningskandalerna någonsin sedan BALCO-härvan avslöjades.
BALCO var ju också ett företag specialiserat på kosttilskott, där kemisten Patrick Arnold var en mästare i att specialdesigna dopningpreparat som flög under radarn.
Mest berömd blev den anabola steroiden THG.
Hela affären exploderade i samband med VM i friidrott i Paris 2003, då damernas 100-metersvinnare Kelli White fastnade i ett dopningtest.
Men då hade utredarna länge känt till THG och jakten på fuskarna var i full gång.
BALCO-skandalen blev också slutet för fler än Kelli White. Marion Jones, Tim Montgomery, Dwain Chambers och Regina Jacobs drogs alla med i fallet.
Nu faller lika stora namn i Meldonium-skandalen.
• • •
Svenska friidrottsförbundet måste också utreda hur en svensk världsstjärna kunde dopa sig och hur det gick till.
Den här skandalen spiller över även på dem.
Tyvärr hade de inte minsta koll på var Aregawi befann sig eller sysslade med, där hon tränade utom räckhåll för RF:s dopningpolis som knackar på övriga svenskars dörrar med jämna mellanrum.
Förbundskapten Karin Torneklint fick sköta kontakten med Aregawi via en av hennes managers i Holland.
Det är inte okay.

Skellefteås general manager Lasse Johansson lämnar klubben efter den här säsongen.
Och tränaren Hans Wallsson sitter på ett utgående kontrakt och har massor av erbjudanden från andra klubbar.
Är det början till slutet för Skellefteås framgångssaga?
Jag tror inte det, men risken finns när en så betydelsefull lagbyggare som Lasse Johansson försvinner.
Och det är också ett tecken på att Skellefteås framgångsrecept lockar andra, som är beredda att öppna större plånböcker än Skellefteå har.
Västerbottningarnas styrka har ju legat i kontinuiteten och ledarskapet, som varit i stort sett intakt under hela den här storhetsperioden.
Spelare och ledare har stannat och utvecklats för varje år.
Nu känns det som vi fått det första hacket i skivan, när Lasse Johansson lämnar och kanske Hans Wallsson också försvinner.
Dessutom är några nyckelspelare på väg bort.
Nu finns klubbdirektören Per-Anders Israelsson kvar, mannen som varit med hela vägen och byggt organisationen från grunden.
Det är en garanti för fortsatt kontinuitet.
Men Skellefteås dominans kommer knappast att vara för evigt. Ingen klubb har klarat det.
Det här kan vara första steget mot även Skellefteås fall.
Även om jag tror det kommer dröja ett par år.

VÄXJÖ. Ja, snacka om dramatik, då Växjö snor den sista kvartsfinalplatsen med ett mål i tom kasse.
Och lurar Djurgården på en direkt kvartsfinal med bara 30 sekunder kvar att spela mot Luleå.
Jag satt och laborerade med fyra olika kvartsfinaler, innan allt blev klart i de sista skälvande sekunderna av säsongen 2015/16.
Det stod 3-3 när matchen närmade sig slutet och då fanns bara två förlorare på isen.
Växjö var i det läget i PlayIn och Luleå borta från tredjeplatsen.
Ett läge där båda lagen borde ha kunde ha chansat och plockat ut målvakten.
Nu var det Luleå och Joakim Fagervall som hann först med 1.17 kvar att spela.
Och det slutade som det ofta gör.
Växjös finländare Sakari Salminen kunde åka igenom och göra sitt enklaste mål den här säsongen.
Jag kan förstå att många djurgårdare är upprörda, men Fagervall gjorde helt rätt.
Han var tvungen att chansa.
Hade Luleå gjort mål och fått tre poäng hade de fått möta Djurgården i kvarten.
Ett lag de har 4-0 i matcher mot den här säsongen.
Nu blir det Färjestad.
Säsongens mardrömsmotståndare som vunnit alla fyra matcher mot norrbottningarna.
Joakim Fagervall såg bara till laget bästa, även om chansningen inte gick hem och Växjö bjöds på segern med facit i hand.
Nu tror jag Växjö blir livsfarliga i ett slutspel.
De får möta Linköping som de har slagit tre gånger av fyra i vinter och räknar vi in förra säsongens fem möten så står det 7-2 totalt.
Vinner de igen, så blir det en repris på förra årets SM-final redan i semin.
Skellefteå-Växjö.
Förutsatt att Skellefteå slår det sämst placerade PlayIn-lag som går vidare. Men det tar jag för givet.
Växjö är betydligt bättre idag än de var i början av säsongen.
De har inte bara en kedja som producerar längre.
De har två.
Finländarna Ville Leino och Sakari Salminen har gjort skillnad sedan de kom in.
En enorm skillnad.
• • •
Djurgården gjorde vad de kunde och slog Färjestad på Hovet.
Men publiken fick gå hem besviken.
Och Färjestad fick vinstlotten Luleå.
Ett lag de som sagt har slagit fyra gånger av fyra möjliga i vinter.
Så det kan gå.

Och då menar jag inte att hon dopat sig.
Nej, det som gör mig glad är att hon erkände direkt och rakryggat och utan omsvep.
Inga undanflykter eller någon väv av lögner.
Hon ville inte ens ha b-provet testat.
Jag har bara varit med om det en gång förut och det var när Ludmila Engquist kallade till presskonferens i Köpenhamn och berättade att hon dopat sig.
Hon struntade också i att få b-provet testat, då hon redan visste vad det skulle berätta.
Som det alltid gör.
Annars har vi ju vant oss vid alla möjliga rövarhistorier och förnekanden från de som åkt fast och inte haft en aning om hur det gått till.
Men Meldonium är inget man får i sig av misstag.
Det har i stort sett bara funnits tillgängligt i Östeuropa och experimenterades fram i Lettland för att från början öka tillväxten hos boskap.
Numera används det för att behandla patienter som haft en hjärtinfarkt, för att öka genomblödningen i hjärtat.
Maria Sjarapova har fått sitt Meldonium från Ryssland, då hon bott i USA sedan hon var sju år gammal. Där får Meldonium inte säljas eftersom det inte är godkänt av den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten FDA.
Jag vet att Meldonium använts för sina prestationshöjande egenskaper i flera år, i den gråzon där fuskarna försöker ligga före WADA i kampen mot dopning.
Nu när WADA hunnit ikapp och satt upp det på listan över förbjudna preparat faller stjärnorna som käglor.
Det känns lika befriande som då Balco-skandalen exploderade i ansiktet på alla fuskare för drygt tio år sedan.
Balco specialdesignade THG, en anabol steroid, som inte gav något utslag vid dopningstester.
De flög under radarn i några år, innan det gigantiska fusket avslöjades.
Nu har vi nästa jätteskandal.
Det känns som det kommer nya fall varje dag just nu.
Men ju fler, dess bättre.