TINGSRYD. Tingsryd kopplar greppet om den allsvenska finalen efter 3-0 hemma mot AIK.
Säsongens största seger för smålänningarna som hittat nyckeln till hur man får stopp på AIK:s offensiv.
Jag tror de har ett jätteläge nu att få till ett superderby mot Karlskrona om en plats i SHL nästa säsong.
Inget är klart än, inte på långa vägar.
Men det känns som Tingsryd har lite slagläge efter att ha vunnit den här första matchen.
AIK har två raka hemmamatcher och Tingsryd behöver bara sno en av dem för att kunna avgöra på hemmaplan i match fyra.
Det är AIK som har pressen på sig och även om de var grundseriens bästa hemmalag, så har de ännu inte slagit Tingsryd vid full tid den här säsongen.
AIK har två segrar efter straffar i grundserien och är nu uppe i tre förluster vid full tid.
Tingsryd har varit AIK:arnas mardröm hela den här säsongen och det fortsatte även i den allsvenska finalen.
AIK dominerade den första perioden, men gav sedan bort ett mål i den andra.
Backen Tobias Ericsson gjorde ett ödesdigert misstag, då han tappade pucken på blå och gav Kari Sihvonen fritt fram mot Gustaf Lindvall.
Och det är livsfarligt att hamna i underläge mot Tingsryd som är allsvenskan bästa lag att spela på resultatet.
De gjorde en perfekt match rent taktiskt och målvakten Johannes Jönsson var rena väggen i mål.
Han gjorde några makalösa räddningar när AIK jagade för att få kontakt.
AIK var det något bättre laget totalt sett, men Tingsryd var värda att vinna efter en ny uppvisning av kontroll och lagkänsla.
• • •
AIK kan få betala ett högt pris för att man inte fick spela hemma i den här första matchen. De skulle ju ha öppnat hemma, men Hovet var upptaget av SHL-laget Djurgården.
• • •
Och vad säger man om det blir Tingsryd-Karlskrona i bäst av sju om en SHL-plats.
SHL-pamparna är inte glada i så fall.
I deras ögon är det som att välja mellan pest eller kolera med tanke på båda lagens hemmahallar.
Men, men.
Ny match på torsdag.
Då är AIK piskade att vinna.

Friidrotten går på knäna just nu.
Inte bara i Sverige utan framförallt internationellt.
Då hjälper det knappast när dopningskandal efter dopningskandal avslöjas.
Dessutom i ett förbund där tidigare ordföranden Lamine Diack avslöjats som en mutkolv av monumentala mått.
Hur många dopningfall har vi inte fått veta om?
Ingen vet. Mörkertalet kan vara enormt.
Just nu är hela Ryssland är avstängt, Kenya riskerar att bli det och Abeba Aregawi och åtta till har just åkt fast för dopning i Etiopien.
Tre nationer som väl brukar dela på ungefär hälften av medaljerna i de internationella mästerskapen.
I OS i Rio kan det bli så att ingen av dem finns med.
Tre länder där moralen är närmast obefintlig när det gäller synen på dopning.
Länder där många aktiva är beredda att ta alla chanser för att tjäna pengar under en kort tid.
Det här har gett friidrotten akuta problem. Publiken har helt tappat förtroendet för en sport där fusket är så utbrett att man inte förvånas över någonting längre.
Nye ordföranden Sebastian Coe är under beskjutning i hemlandet England.
Internationella storsponsorer som Adidas och Nestlé vill säga upp sina sponsorkontrakt med IAAF och de internationella galorna lockar färre och färre åskådare.
I Globen Games i Stockholm häromveckan kom 1480 betalande.
.
Den enda som räddar friidrotten just nu är Usain Bolt, men han är på väg att sluta. Det kan bli redan efter den här säsongen, om han nu inte springer korta stafetten vid VM i London nästa år.
Sedan är jag rädd att det blir några riktigt tunga år för friidrotten.
Friidrotten har en åldrande publik och har svårt att locka ungdomar.
Många galaarrangörer fortsätter också att skapa tävlingar för sig själva och inte för publiken.
Det är därför vi har alla dessa eviga långlopp som huvudnummer i Globen och på Bauhaus-galan, som ingen egentligen är intresserad av.
Det blev två världsrekord i Globen, utan att någon ens höjde på ögonbrynet utom de närmast anhöriga i arrangörsstaben.
Det har nog aldrig sett mörkare ut för friidrotten som publiksport.
Tv-tittare kommer den alltid att ha, men bara de gånger det är mästerskap.
Massor av galor har fått lägga ner de senaste åren, både inomhus och ute.
Jag tror inte det är slut än i en sport där allt förtroende snart är förbrukat.

MALMÖ. Susanna Kallur leker hem SM-guldet på 60 meter och det känns som hon är tillbaka där hon slutade.
Efter nästan åtta år är hon på bara några få lopp nere på tider som närmar sig de hon gjorde när hon var som bäst.
Snabbheten finns där och på vinterns lopp på 60 meter har hon bara blivit snabbare. Hennes guldtid 7.34 är bara tiondelen från det personliga rekordet från 2007, då hon var en världslöpare och i toppform,.
Men det jag fastnade mest för efter SM-guldet här i Malmö var hennes enorma glädje och framtidstro.
En kropp som svarar och inte gör ont längre och tider som skvallrar om fornstora dagar.
Jag kan inte sluta förundras över denna kvinna som hunnit bli 35 år och aldrig tröttnat trots alla bakslag.
Hon har hunnit bli mamma mitt i allt skadeelände, men ändå fortsatt sin kamp för att komma tillbaka till den form hon hade när en stressfraktur i smalbenet satte stopp för karriären.
Det var 2008 då hon blev världens snabbaste häcklöperska över 60 meter med världsrekordet på 7.68 inomhus i tyska Karlsruhe.
Jag var där och såg henne krossa allt motstånd och skriva in sig rekordböckerna.
Det är ett världsrekord som står sig än.
Året innan hade hon satt personligt rekord på 12.49 på 100 häck, två hundradelar från Ludmila Engqvists svenska rekord.
Samma 2007 var hon också på väg mot sitt första VM-guld i japanska Osaka, då hon blev tacklad av slutvinnaren Michelle Perry på sista häcken och sjönk ner till en fjärdeplats.
Hon var i den absoluta världstoppen och kunde vinna vilken tävling som helst.
Och hon var fortfarande på väg upp vintern 2008, vilket världsrekordet var ett klart bevis för.
Men så drog hon baksidan när hon värmde upp inför VM-semifinalen inomhus i spanska Valencia senare samma vinter.
Efter det kom hon aldrig riktigt tillbaka.
Hon gjorde bara tre lopp på 100 häck innan fallet i OS i Peking, där hon chansade och sprang på sprutor.
Och där tog det stopp, precis då jag och alla andra fortfarande satt och undrade hur bra hon egentligen kunde bli.
Nu har hon aldrig varit närmare en riktigt seriös comeback och det syns på hela henne.
Hon lyser sådär som bara Sanna Kallur kan göra när allt känns perfekt.
Jag har tvivlat på att det ska gå att komma tillbaka efter så många år och med en kropp som hunnit bli 35 år.
Och ännu vet ingen hur kroppen kommer att svara när hon sätter igång med häckträningen och framförallt när hon ska maxa under tävlingssammanhang.
Men på något sätt tror jag att det kommer att gå bra.
Det också.
Hon kommer kanske inte att nå den absoluta världstoppen på bara en säsong, men får hon vara problemfri kommer hon att komma bra nära.
OS-kvalgränsen är blygsamma 13.00, en tid Sanna gjorde i sömnen under storhetsåren.
Men i det här läget ser jag det som en bragd om Susanna Kallur tar sig till OS och en OS-final.
Men det känns inte omöjligt längre.
Inte efter uppvisningen här i Malmö.
Det känns som hon tog de första stegen mot OS i Rio.

Vilken dramatik det blev i HockeyAllsvenskans näst sista omgång.
Västerås bjöd på en ny knall och 6-2 borta mot Leksand och var uppe på den åttonde och sista platsen till Slutspelsserien en bit in i tredje perioden.
Hela Västerås jublade och trodde på ett mirakel.
Då vände Timrå hemma mot Mora under andra halvan av tredje perioden, vann med 3-2 och gick om.
Jag har sällan varit med om sådan dramatik under en enda omgång.
Även Björklöven var uppe på den där åttondeplatsen i andra perioden hemma mot Asplöven, bara för att vara helt avsågade en period senare.
Men att Västerås rest sig på nio är det ingen tvekan om.
Laget hade bara vunnit två av fjorton spelade matcher under 2016 inför mötet med Oskarshamn i förra omgången.
De hade sjunkit som en gråsten i tabellen och ingen gav dem en chans att ta sig till Slutspelsserien. De hade fyra lag mellan sig och åttondeplatsen, lag vars resultat de inte kunde påverka.
Men efter krossen med 7-1 hemma mot serietrean Oskarshamn kom osannolika 6-2 borta mot hemmastarka Leksand.
Samtidigt gick de flesta resultat deras väg.
Nu återstår en match och det är hemma mot serietvåan Tingsryd på söndag.
Jag har svårt att se en säkrare etta just nu.
Tingsryd kommer bara att ha den HockeyAllsvenska finalen mot AIK i huvudet och vill komma helskinnade till första mötet hemma i Nelson Garden Arena på tisdag.
Det känns knappast som de kommer att offra några hörntänder för att slå Västerås i en match som inte betyder något.
Samtidigt spelar unga Timrå borta mot redan avsågade Asplöven.
Det enda hot medelpadingarna har kvar.
Asplöven som krossade Björklövens drömmar om att nå SHL den här kvällen, då de skrällde och vann med 4-3 i sudden i Umeå.
Västerås har en möjlig räddningsplanka till i Mora, som nu bara är två poäng före på sjundeplatsen. Mora som möter Almtuna hemma i sista omgången.
Det blir en riktig rysarsöndag.
Tippa matcherna?
Glöm det.
Det här kan sluta hur som helst.
• • •
AIK säkrade definitivt seriesegern, då Tingsryd förlorade borta mot Oskarshamn (1-3), samtidigt som de själva tog en poäng borta mot Karlskoga efter 2-3 i sudden.
Nu börjar allvaret.
Lagen möts i Tingsryd på tisdag i första mötet i den HockeyAllsvenska finalen.

Sitter och tittar på NHL-tabellerna och blir tung i hjärtat när jag ser hur det går för de kanadensiska lagen i NHL.
Inte ett enda av de sju lagen från Kanada är på slutspelsplats just nu.
Det är bara Ottawa och Montreal som ligger före ett amerikanskt lag i Atlantic Division, där de parkerar som femma och sexa före Buffalo.
Sist är Toronto och det är jag knappast överraskad över.
Nye coachen Mike Babcock har tillfälligt stängt för renovering och det kommer att ta några säsonger att bygga upp laget igen.
Winnipeg är sist i Central Division och i Pacific på västkusten parkerar Vancouver, Calgary och Edmonton på de tre sista platserna.
Tala om mörker.
Det är ett problem även för Pär Mårts inför VM i Moskva, eftersom de inte är speciellt många svenskar i de kanadensiska NHL-lagen.
Och de som stjärnor som finns där kommer knappast att tacka ja till VM.
Henrik och Daniel Sedin och Erik Karlsson vore naturligtvis mumma i VM, men med World Cup framför oss är chansen lika med noll.
Däremot kan jag tänka mig namn som Mika Zibanejad i Ottawa och Mikael Backlund i Calgary.
Båda vore en klar tillgång och Zibanejad vill nog slåss om en plats i World Cup-laget.
Att det inte funnits ett enda kanadensiskt lag med i Stanley Cup-slutspelet har inte hänt på 46 år. Då talar vi 1970, när det bara fanns två kanadensiska lag med – klassikerna Toronto och Montreal.
Så det kan gå.

Har just andats ut efter mötet Linköping-Rögle.
En match som hade allt.
Och lite till.
En av de svängigaste matcher jag sett, där 3-1 till Linköping i första perioden förvandlades till 3-6 i den andra och sedan till 6-6 i den tredje.
Tolv mål under ordinarie tid i en och samma match och tretton om vi räknar Patrick Cehlins Rögles avgörande 7-6 i sudden.
Nu fanns det en anledning till att matchen svängde i den andra.
Linköping drog på sig två femminuters-utvisningar inom loppet av 34 sekunder och jag tror aldrig jag varit med om något liknande.
I alla fall när det gäller händelser i själva spelet.
De gånger det hänt har det handlat om slagsmål och att spelare åkt ut från båda lagen.
Nu fick Nichlas Hardt matchstraff för en charging efter 3.05 och efter 3.39 får Daniel Rahimi samma straff för en boarding på Rögles Jack Connolly.
Jag har inget att invända mot de straffen, även om de kommer att skapa en viss debatt med tanke på konsekvenserna.
Båda var vårdslösa tacklingar, en bit över gränsen, men inte så långt att det bör ge några avstängningar.
Domarna hade bra koll och följde bara regelboken.
Det gav Rögle 4.26 i spel fem mot tre, två mål och vändning från 2-3 till 4-3.
Det längsta fem mot tre-spel jag någonsin sett.
Det kunde ha blivit ett par mål till också då Rögle gjorde sina två första på en dryg minut och hade över tre minuter kvar med två man mer.
Men Rögle fortsatte att ösa på.
Nu kom även 5-3, men i spel fem mot fem senare i andra perioden och även 6-3 till Rögle några minuter senare.
Snacka om momentum i en period som Rögle vann med 5-0.
Allt gick snett för Linköping som drog på sig två tvåminutare till i perioden och totalt 64 utvisningsminuter.
Många Rögle-fans hade säkert räknat in tre poäng i det läget.
Men så kom svängning nummer typ.
Linköping kom ut till tredje perioden och körde över Rögle.
Det blev 4-6, 5-6 och 6-6.
Rögle bara slog ifrån sig och det var länge sedan jag såg så många sarg ut i en och samma period.
Och som om det inte var nog med dramatik, så fick Rögle straff med bara tio sekunder kvar av förlängningen – och avgör.
Patrick Cehlin var iskall när han fullbordade sitt hat trick.
• • •
Det här resultatet var bra för tabellen och slaget om tredjeplatsen.
Det pratas mycket om den sjätte och sista slutspelsplatsen, men jag tycker kampen om att komma trea är betydligt intressantare. Det lag som hamnar där tror jag har nyckeln till en finalplats.
Nu ligger sexan Djurgården (78 poäng), femman Färjestad (79), fyran Linköping (80) och trean Luleå (81) i en lång rad med bara tre poängs marginal.
Alla hade väl räknat med att Linköping skulle ta ett grepp om tredjeplatsen idag.
Ni bidrog de till spänningen istället.
• • •
Kvällens andra stora förlorare spelade inte ens.
Det var Modo som helt tappade kontakt med lagen ovanför kvalstrecket.
Rögle och Malmö har tagit just de poäng som Modo var tvungna att ta för att få kontakt.
Nu är det nio poäng upp till Rögle, elva till Malmö och det är 18 poäng kvar att spela om på de sex omgångar som är kvar.
Modo kan nog redan börja sälja biljetter till kvalspelet…

För några omgångar sedan var det slaget om sjätteplatsen som gällde för Djurgården.
Nu är de plötsligt bara tre poäng från tredjeplatsen efter 2-1 hemma mot Frölunda.
Och jag blir inte förvånad om det blir Djurgården som hamnar där till slut.
Stjärnorna har börjat skina på allvar.
Ta Patrick Thoresen som sågs som en av de största besvikelserna i inledningen av säsongen.
Han vann matchen i matchen mot Ryan Lasch och är nu bara en poäng efter amerikanen i toppen av poängligan.
Norrmannen fick en passningspoäng som kändes som den nästan var värd två, då han hittade Matt Andersson fri framför Lasse Johansson 8.48 in i andra perioden.
Det avgjorde matchen.
Djurgårdens amerikan är en annan spelare som klivit fram och gjort skillnad nu på slutet. Han gjorde båda målen i den här matchen.
Det känns ju lite märkligt att tränaren Hans Särkijärvi fått kicken till nästa säsong, samtidigt som laget går som tåget.
Men han ser ut att få ett gott slut i föreningen.
Alla pilar pekar uppåt just nu.
• • •
Förlust för Frölunda samtidigt som Skellefteå krossar Modo med 5-0.
Det gjorde att Skellefteå blev första lag att passera hundra poäng den här säsongen och för den fjärde i rad.
Marginalen ner till tvåan Frölunda växte samtidigt till nio poäng, men totalt 18 kvar att spela om. Fjärde raka seriesegern känns redan klar.
Och Skellefteå hade även råd att skicka fram en ny junior i 18-årige Linus Lindström, som gjorde rena drömmålet då han liggande på isen styrde in 5-0.
Tala om talangfabrik.
• • •
Modo såg helt uppgivet ut, trots att självförtroendet borde ha växt efter 3-1 borta mot Luleå senast.
Det är nog bara för tränaren Andreas Johansson att börja kolla in lag som AIK, Tingsryd, Oskarshamn och Leksand.
De mest troliga motståndet i kvalet om några veckor.
Rögle är den enda möjliga räddningsplanka de har kvar, då Malmö bara fortsätter att vinna. Imponerande 5-3 mot HV71 var fjärde raka segern.
• • •
Luleå studsade upp ur sin svacka och krossade Örebro hemma med 7-0.
Finländaren Toni Rajala vaknade ur sin dvala med två mål och en assist.
Precis vad Luleå behövde.

Leksand vinner derbyt mot Mora med 4-3 och jag räknar inte bort dem från chansen att kvala till SHL.
De spelade bort chansen till en allsvensk final redan i höstas.
Men de kan fortfarande vinna slutspelsserien.
Det som varit nyckeln till SHL de senaste säsongerna.
Jag tror att den som vinner slutspelsserien har stora chanser att ta sig till ett SHL-kval.
Ja, till och med att gå upp.
Det som tidigare hette PlayOff-serien infördes till säsongen 2012-13 och sedan dess har två av de tre lag som vunnit den serien tagit sig hela vägen till SHL.
Örebro tog den bakvägen första säsongen och Rögle gjorde samma sak i fjol.
Rögle som var väldigt nära att gå upp redan 2014, då de kom bakvägen och var två plusmål från att ta den SHL-plats som gick till Djurgården senare i kvalserien.
Därför tror jag det är en större fördel att vara det lag som vinner slutspelsserien, än det lag som förlorar den HockeyAllsvenska finalen (AIK eller Tingsryd).
I fjol föll seriesegrarna Västerås mot Karlskrona i en tuff och tät allsvensk final, för att sedan vara chanslösa mot Rögle när de fick ”andra chansen” och föll med 1-4 i matcher.
Vad jag vill ha sagt är att det ser ljusare ut för lagen på platserna 3-8 än det ser ut på papperet just nu.
Leksands viktiga seger i derbyt mot Mora tog dem upp på den viktiga fjärdeplatsen som ger två bonuspoäng när slutspelsserien startar.
Oskarshamn säkrade tredjeplatsen och maximala tre bonuspoäng efter en ny stark vändning borta mot Pantern och seger med 4-3.
Och jag undrar fortfarande när Oskarshamns succétränare Fredrik Söderström ska komma ”hem” till Leksand igen.
Det borde väl vara läge för det inför nästa säsong oavsett vilken serie som gäller.
Leksand som är ett helt annat lag sedan Perra Johnsson, Magnus ”Sigge” Svensson och Gereon Dahlgren tog över i båset.
Intressant i derbyt mot Mora kom när Perra tvingades kliva av med huvudvärk. Då vände Leksand efter en grandios andraperiod som de vann med hela 4-0.
Men det var nog bara tillfälligheter.
Leksand har varit ett av HockeyAllsvenskans formstarkaste lag efter jul och det är precis rätt tid att prestera.
• • •
Västerås har varit raka motsatsen.
Det kändes som sista chansen försvann borta mot redan avsågade Asplöven, då västeråsarna fick åka hem med förnedrande 2-5 i baken.
Västerås har fyra lag att passera om de ska ta sig upp till åttondeplatsen och fyra poäng till Timrå som ligger där just nu.
Då är det bara nio poäng kvar att spela om på de tre omgångar som återstår.
Dessutom har VIK ett tufft program kvar med Oskarshamn hemma, Leksand borta och Tingsryd hemma.
Lagen 2-4 i tabellen.
Nej, hoppet är ute för laget som stått för årets kollaps i svensk hockey.
• • •
Tingsryd är nu definitivt klara för den HockeyAllsvenska finalen mot AIK.
En stark slutforcering gav 3-0 i sista perioden och totalt 4-2 borta mot BIK Karlskoga.
Ännu ett styrkebesked från de småländska skogarna.
Serieledarna AIK föll samtidigt med 1-4 borta mot Timrå och kampen mot seriesegern spetsades till en sista gång.
AIK som fortfarande har tre poäng upp och en överlägsen målskillnad som gör den till fyra.
Men de känner flåset.
• • •
Det är inte helt omöjligt att det kan bli Leksand-Modo i ett SHL-kval.
Intressant i så fall då Perra Johnsson var den som kom in och räddade kvar Modo förra säsongen, innan han fick samma uppdrag hos leksingarna i vinter.

Det intressantaste som hänt det senaste hockeyveckan är utan tvekan Malmös pånyttfödelse.
Malmö som bara tog nio poäng på de tolv första matcherna 2016 och var SHL:s klart formsvagaste lag, har nu tagit åtta på de tre senaste.
Först 3-2 borta mot Luleå efter förlängning, sedan kassaskåpssäkra 3-1 hemma mot Växjö och nu knallsiffrorna 5-3 borta mot Färjestad.
Skåningarna spelar plötsligt som ett topplag.
Den stora bragden är naturligtvis att slå både Luleå och Färjestad på bortaplan.
Det är kanske överdrivet att kalla det ett mirakel, men vad gör man inte för en klatschig rubrik.
Laget har i alla fall gjort en helomvändning sig när det bäst behövdes.
Ett styrkebesked.
Det intressantaste är ändå att den här fantastiska veckan bäddat för att Malmö hänger kvar i SHL utan kval.
Jag har ju tidigare nämnt Malmö som ett av lagen med de absolut bästa förutsättningarna att bli ett absolut topplag igen.
De är ensamma i en storregion, har hockey-Sveriges flottaste arena och alla möjligheter att växa sig ännu starkare.
Nu får Patrik Sylvegård chansen att fortsätta det lagbygge han startade i våras.
Det ska bli intressant att följa.
Och jag blir inte det minsta förvånad om Malmö är med och slåss i toppen om ett par, tre år.
Jag hoppas att de inte kastar bort den här chansen.
• • •
Den som fick en fyrling på de eftermiddagsmatcher som är klara är bara att gratulera.
Jag var inte ens nära.
Det blev fyra bortasegrar och det är inte ofta det händer.
Och två av dem var riktiga knallar.
Det vara inte bara Malmös skräll mot Färjestad. Formsvaga Växjö åkte till formstarka Linköping och vann med 3-0.
Det var bara Skellefteå som följde förhandstipsen med sina 3-1 borta mot Rögle.
Och att Djurgården vann borta mot Brynäs var väl heller ingen riktig skräll.
Djurgården har hittat storformen så här veckorna innan slutspelet startar.
En tredje skräll verkar vara på väg, då Karlskrona leder med 3-0 borta mot HV71 och också verkar vara på väg mot en klar seger.

Det märks att hockeysäsongens stora högtid närmar sig.
Slutspelet.
Jag såg Skellefteå slå Luleå med 2-1 i ”Slaget om Norrland” i en härligt tät, lagom tjurig och tempofylld match, som var jämn i två perioder innan Skellefteå tog över i den tredje, då Martin Lundberg avgjorde matchen med sitt andra mål.
Men det här var så nära slutspel det går att komma i omgång 44.
Det närmar sig för varje dag nu och det var länge sedan jag såg fram emot ett slutspel så mycket.
Även om Skellefteå seglat i väg i toppen, känns det ganska öppet.
Linköping känns som en riktig outsider och är ett lag som alltid lyckats störa Skellefteå.
På de två senaste mötena mellan lagen har Linköping två raka segrar och totalt 10-4 i målskillnad.
Östgötarna, som slog heta Djurgården med 3-2 på Hovet efter straffar, har massor av matchvinnartyper som ger mig samma vibbar som Växjö gjorde i fjol.
Linköping som satte alla sina tre straffar bakom Mantas Armalis.
Det är inte varje kväll man ser.
• • •
Nu känns det som bottenstriden är helt avgjord.
På rekordtid.
Och det beror inte på att Modo förlorar mot Färjestad med 4-5 i sudden.
Det beror mer på att både Malmö och Rögle rest sig och tagit två raka segrar och dragit ifrån i tabellen.
Starkt av Skåne-lagen, som verkligen visat att motivation slår klass.
Ludvig Rensfeldt gjorde ett riktigt viljemål när han tryckte in avgörande 1-0 till Rögle borta mot Brynäs med bara 36 sekunder kvar att spela.
Ur-brynäsaren Rensfeldt
En talang som gick som förste svensk i NHL-draften 2010, då Chicago plockade honom som nummer 35 i andra rundan.
Men sedan har 24-åringen haft en krokig väg innan han till slut hamnade i Rögle och fick en nystart.
Och Malmö har slagit Luleå borta och nu Växjö i hemma och verkar slippa ett osäkert kval.
Det är vikt för Modo, som trots en poäng hemma mot Färjestad fick se de andra lagen dra ifrån ovanför kvalstrecket.
Efter landslagsuppehållet hade Modo fyra poäng upp till Malmö och fem till Rögle.
De hade kontakt för första gången på länge.
Efter två spelade matcher är det avståndet uppe i exakt det dubbla.
Det är godnatt, Modo.