Det blev ny förlust mot Schweiz i kväll med bara två veckor kvar till VM-starten i Globen.

Det blev 2-4 i Örebro i onsdags och 2-5 i kväll Nyköping.

Två raka förluster mot Schweiz.

Det går väl inte att kalla schweizarna för blåbär numera, men det är 71 år sedan Sverige förlorade två raka mot Schweiz senast.

71 år!

Och inte bara det. Det är den största förlusten mot Schweiz på 62 år. Svenskarna förlorade i Basel med 1-4 år 1950. Sedan dess har aldrig schweizarna lyckats slå Tre Kronor med tre måls marginal.

Och 4-9 på två matcher är under all kritik, speciellt som Tre Kronor har ett landslag där många av spelarna borde vara supertaggade för att ta en plats i VM-truppen och få spela en VM-turnering på hemmaplan.

Den ensa ljuspunkten är att de många av de här spelarna inte kommer att vara med i den slutliga VM-truppen, då spelare från NHL och de finallagen ansluter.

Nu är det att sticka ut hakan, men Brynäs-Skellefteå blir det definitivt inte.

Allting har sitt pris och framgång är vägen till undergång när vi pratar Elitserien.

I Brynäs fall handlar det om att laget ledande spelare försvinner. Jakob Silfverberg och Johan Larsson är redan borta och egentligen räcker det för att konstatera att det kommer att ta några år att bygga upp ett nytt mästarlag.

Hade vi tagit bort de två ur årets trupp tror jag till och med att Lasse Anrell kunnat få rätt i sitt tips om kvalserien.

Marginalerna är inte större än så i en elitserie som blivit mycket jämnare och svårare att förutse.

Men när jag analyserar de trupper som redan finns på papper, så tror jag de gamla storheterna Färjestad och HV 71 är tillbaka i förarsätet nästa säsong.

Det brukar bli så.

Av de tio SM-finaler som avgjorts i bäst av sju matcher har hälften slutat 4-2.

Fem gånger har alltså allt avgjorts vid ställningen 3-2 i matcher, vilket är ganska överväldigande statistisk. Och bara en enda gång har det kvitterats till 3-3. Det var 2004 när backen Fredrik Olausson gjorde matchens enda mål när han avgjorde för sitt HV 71 borta mot Färjestad 2004. För övrigt enda gången en SM-final gått till sju matcher.

Ett annat intressant fakta är att de tre senaste gångerna det blivit 4-2 i matcher, så har det slutat 3-2 i match sex.

Jag vet inte om det bara är slumpen, men det är det förmodligen.

Intressant också att se SvT:s omröstning med spelare från de andra elitserielagen, där 15 av 20 tillfrågade tror att Brynäs vinner i kväll.

Själv har jag ingen klar känsla. De här matcherna har varit så jämna att det känns som det kan sluta hur som helst och där varje litet misstag kan bli matchavgörande. Brynäs har hemmaplan, kan satsa allt framåt,  gå för guld och har all motivation i världen. Skellefteå har samtidigt fått vittring efter två raka segrar och har nytt självförtroende.

Vinner Skellefteå är det bara att flyga upp till  vintern igen på lördag. Det såg ut så här när jag tittade ut genom fönstret på hotellrummet i Skellefteå när jag vaknade igår morse:

Ett SM-guld skulle onekligen pigga upp. Så mycket kan man säga…

Nu vann Skellefteå mot Brynäs i går, men jag begriper inte hur några av Skellefteås spelare kan ta så korkade utvisningar som de gjorde.

Först Johan Alms utvisning för roughing, då han hoppar på Brynäs Johan Larsson som just fått två minuter för interference på målvakten Jocke Eriksson.

Där rök ett numerärt överläge i ett skede där det stod 2-2 och matchen stod och vägde.

Sedan lagkaptenen Jimmie Ericsson som spearar brynäsbacken Mattias Ekholm, som just åkt ut för charging på samme Jocke Eriksson med minuten kvar att spela.

Det gav Brynäs chansen att spela fem mot fyra i slutskedet av matchen, där de hade ett mäktigt tryck.

Nu överlevde Skellefteå anstormningen i slutet, men de här två onödiga utvisningarna kunde ha kostat Skellefteå segern.

Visst kan man hävda att det måste markeras om motståndarna ger sig på målvakten. Men det finns bättre sätt att göra det på, än att själv dra på sig en utvisning.

Och jag tycker ingen av ”pååkningarna” är särskilt allvarlig. Jocke Eriksson är långt utanför målgården, när Johan Larsson försöker styra undan med touchar honom.

Och Mattias Ekholm kan inte gärna gå upp i rök där han stångas framför mål.

Men båda fick sitt straff eftersom målvakten är untouchable.

I matchen i Gävle har inte Skellefteå råd med sådana självmordsaktioner om de ska hålla den här finalen levande.

• • •

Skellefteå försöker mörka Pierre-Edouard Bellemares hjärnskakning.

Den kanske inte var speciellt allvarlig, men det tyckte inte Pittsburghs läkare heller när de skickade ut Sidney Crosby i nästa match efter en liknande situation. Det räckte med en rejäl tackling från svenske backen Victor Hedman för att Crosby skulle missa 40 matcher i stället för ett par.

Hjärnskakningar är inget att leka med.

Jag kan omöjligt se att Bellemare spelar i Gävle i morgon.

Det skulle naturligtvis vara att Detroit Red Wings åker ur Stanley Cup-slutspelet.

Ett Red Wings som hade SJU svenskar på isen i natt när de förlorade för tredje gången mot Nashville och nu ligger under med 1-3 i matcher.

Svenskarna kan vara utslagna – och tillgängliga för VM – redan natten mot lördag då Nashville spelar hemma.

Det kan bli en repris på 2006, då ett utslaget Detroit räddade ett svenskt VM-guld i Riga och fixade en hitorisk dubbel då svenskarna tagit OS-guld i Turin tidigare den vintern.

Då kom fyra spelare från Detroit – Henrik Zetterberg, Niklas Kronwall, Johan Franzén och Mikael Samuelsson.

Numera har Samulesson flyttat till FLorida, men de tre andra är kvar tillsammans med Nicklas Lidström, Tomas Holmström, Jonathan Ericsson och Gustav Nyquist.

Bingo, säger jag.

En annan hjälte från Riga – Nicklas Bäckström – kan också bli tillgänglig om Washington åker ur.

De ligger under med 1-2 i matcher i en matchserie där Boston är storfavoriter och Bäckis är avstängd i nästa match natten mot fredag.

Onekligen ett intressant läge.

Det är i alla fall min gissning.

Jag tror i alla fall inte att någon ska räkna med det. Inte för att de kommer att säga nej själva, utan mer för att jag tror att Vancouver inte är så pigga på att släppa sina två största stjärnor.

Daniel Sedin har ju inte ens spelat än efter sin hjärnskakning och Henrik tvingades lämna isen i nattens tredje raka förlust mot Los Angeles.

Han åkte på en riktigt tuff tackling från Kings lagkapten Dustin Brown och blev liggande på isen. Han såg inte ut att må så bra när han tog sig ut i båset, men han kom tillbaka i spel igen efter sex minuter.

Los Angeles har nu 3-0 i matcher mot Vancouver i en matchserie som påminner mycket om SM-finalen mellan Skellefteå och Brynäs. Vancouver har vunnit skotten överlägset, men inte kunnat göra mål.

Nej, jag tror inte Pär Mårts kan räkna med varken Henrik eller Daniel i sin VM-trupp och definitivt inte Daniel som inte ens åkte med laget till Los Angeles.

Däremot är Detroit i brygga efter en ny förlust hemma mot Nashville i natt. Nashville leder med 2-1 i matcher och jag har inte glömt VM i Riga 2006 – då Sverige tog sitt senaste VM-guld.

Den gången byggde framgången på att Detroit åkte ut i första omgången och att Henrik Zetterberg, Niklas Kronwall, Johan Franzén och Mikael Samuelsson förstärkte VM-truppen. Detroit har så många svenskar i laget, att det räcker med att hälften kommer för att lyfta ett svensk VM-lag.

Nu kan samma sak vara på väg att hända igen.

Jag vill bara påpeka det efter det omdiskuterade segermålet för Brynäs.

Ett mål som naturligtvis kan diskuteras, men som jag tyckte det var helt rätt att godkänna. Det finns ingen millimeterrättvisa i idrott. Jag minns när amerikanska sprintdrottningen Gwen Torrence trampade på linjen på 200 meter vid VM i Göteborg 1995, diskades och blev av med ett VM-guld.

Det var helt enligt regelboken, men kändes helt fel.

Men det jag ville påpeka var hur Skellefteå hanterade det hela i eftersnacket och framförallt lagkaptenen Jimmie Ericsson som snabbt tog domarna i försvar.

Snyggt.

Och det finns inget som säger att Skellefteå vunnit den här matchen ändå. Som Niklas Svedberg spelade i Brynäs mål så tvivlar jag på det.

Dessutom:

I NHL hade det aldrig varit något snack om att målet skulle ha gokänts. Så här står det i regel 78 för er som kan engelska:

”The revised crease rule is intended to implement a ”no harm, no foul, no video review” standard. The rule is based on the premise that an attacking player’s position, whether inside or outside the crease, should not, by itself, determine whether a goal should be allowed or disallowed — i.e., goals scored while attacking players are standing in the crease may, in appropriate circumstances be allowed. Goals should be disallowed only if: (1) an attacking player, either by his positioning or by contact, impairs the goalkeeper’s ability to move freely within his crease or defend his goal; or (2) an attacking player initiates more than incidental contact with a goalkeeper, inside or outside of his goal crease. Incidental contact with a goalkeeper will be permitted, and resulting goals allowed, when such contact is initiated outside of the goal crease, provided the attacking player has made a reasonable effort to avoid such contact. The rule will be enforced exclusively in accordance with the on-ice judgement of the Referee(s), and not by means of video replay or review.”

I korthet:

Om inte målvakten störs så är det solklart mål. Precis som i går.

Jag skrev ju i mins snabbkrönika efter SM-final 3 att det var rätt att Jonathan Granströms mål godkändes av domarna.

Det mål som blev helt matchavgörande, då det blev det enda som gjordes i matchen.

Sedan dess har min mailkorg bombarderats av alla som tycker motsatsen.

Alla som lusläst reglerna och bergsäkert slår fast att Granström är i målgården och att Brynäs matchavgörande mål ska underkännas.

Men det finns något som stavas sunt förnuft och känsla för spelet.

Därför tycker jag att målet var helt korrekt. Granström smyger in mot mål och utan att störa målvakten Jocke Eriksson som är fullt koncentrerad på att täcka av vid sin högra stolpe. Backen Mattias Ekhom rundar kassen och skickar in en perfekt passning som Granström skickar upp i nättaket.

Att underkänna det målet hade varit ett brott mot spelets idé.

Och vill man använda regelboken går det att hitta hundra situationer i varje match, där domarna borde ha blåst av spelet.

Nej, någon millimeterrättvisa kommer vi aldrig att få och jag vill inte ha det så heller.

Punkt slut.

Det är naturligtvis sjukt att Malmö skjuter in sig på Hugo Stenbeck nu då klubben står med fickorna tomma.

En kille som bevisligen pumpat in över 60 miljoner kronor av sina egna pengar i den skånska härdsmältan Malmö Redhawks.

Nu ska han ”jagas till världens ände”, enligt styrelseordförande Tommy Qvartfort som bara suttit på jobbet i två månader.

Och Percy Nilsson anser att det är Stenbeck som ställt till det.

Är det så storsponsorer behandlas, så undrar jag vem som vill satsa pengar i Malmö i framtiden.

Hugo Stenbeck är väl den som åkt på den verkliga blåsningen i den här härvan.

Han står visserligen kvar som majoritetsägare i det Malmös holdingbolag, men de aktierna är inte värda mer än papperet de är skrivna på (eller hårddisken de är lagrade på, för en mer tidsanpassad beskrivning).

Nu hoppas jag att det verkligen gås till botten med det här och det blir en ordentlig granskning av vad herrar Stefan Nyman (tidigare sportchef), Thomas Sjögren (spelaragent) och Anders Olson (tidigare vd) haft för roll i miljonrullningen.

Nattens resultat i första omgången av Stanley Cup-slutspelet var mumma för Pär Mårts och hans kommande VM-trupp.

Nu ska man inte dra några slutsatser efter bara en match, men både Detroit och Vancouver fick stryk och där finns några av de verkliga svenska stjärnorna i NHL.

Jag skulle älska att se Henrik och Daniel Sedin, Samuel Påhlsson och backen Alexander Edler i VM.

Eller Henrik Zetterberg, Johan Franzén, Niklas Kronwall, Nicklas Lidström, Tomas Holmström och Jonathan Ericsson från Detroit.

I vilket fall kommer den här VM-turneringen att bli ett av de hetaste någonsin.

Kanada har presenterat sina första 17 spelare till VM och det är inga dåliga namn. Visserligen har NHL:s och Tampas skyttekung Steven Stamkos tvingats tacka nej på grund av skada, men Anaheims Ryan Getzlaf och Corey Perry finns med, båda guldmedaljörer i OS i Vancouver 2010.

Lägg till några av de största unga talangerna som Edmontons Ryan Nugent-Hopkins, John Tavares och Evander Kane.

På backsidan är Jay Bouwmeester, Marc Methot, Dion Phaneuf och PK Subban uttagna så här långt.