Finlands nya succékedja öser in poäng i JVM.
Och supertalangen Jesse Puljujärvi är den stora snackisen inför dagens semifinal mellan Sverige och Finland.
Han har ensam snittat tre poäng per match och tillsammans med kedjekompisarna Sebastian Aho och Patrik Laine har han bidragit i en kedja som gjort totalt 38 poäng.
De är på väg mot siffror jag inte sett i ett JVM på 16 år.
Och för första gången känner jag att Peter Forsbergs JVM-rekord kan vara i fara.
Foppas enskilda poängrekord från JVM 1993 kommer förmodligen aldrig att slås.
Då gjorde han 31 poäng (sju mål och 24 assist) på sju matcher.
Han snittade 4.43 poäng per match.
Men hans förstaplats som JVM:s bäste poängplockare genom tiderna känns inte lika säker.
Foppa hann med två JVM och i det första 1992 – som 18-åring – stannade han på mänskliga 11 poäng (3+8) på sina sju matcher. Eller knappa 1.6 poäng mer match.
Jesse Puljujärvi har snittat tre poäng per match så här långt. Som 17-åring.
Han är uppe i totalt 15 poäng med två matcher kvar att spela.
Och han kan spela två JVM till om han blir kvar i Finland, eller släpps loss av sin framtida NHL-klubb.
Nu är risken stor att han är för bra för att spela alla de tre JVM han har möjlighet till. Annars har finländaren definitivt en chans att nå Foppas totala poängrekord.
Så här ser poängtoppen ut totalt i JVM genom tiderna:
42 (10+32) Peter Forsberg, Sverige (1992, 19993)
40 (18+22) Robert Reichel, Tjeckien (1988,1989, 2000)
39 (27+12) Pavel Bure, Ryssland (1989, 2000, 2001)
35 (25+10) Vladimir Ruzicka, Tjeckien (1981, 1982, 1983)
35 (17+18) Esa Tikkanen, Finland (1983, 1984, 1985)
Peter Forsberg kan däremot vara lugn när det gäller hans JVM-rekord i kedjan med Markus Näslund och Niklas Sundström 1993. Det poängrekordet kommer aldrig att slås i en enda turnering. Inte som hockeyn ser ut idag. Däremot kan Jesse Puljujärvi, Sebastian Aho och Patrik Laine slå sig in på den topplistan redan idag.
De är uppe i 38 poäng tillsammans (15+23) så här långt och USA:s superkedja från 1989 kan sjunka en placering redan idag.
Så här ser listan ut för kedjor och poäng i en enda turnering:
69 (30+39) – Peter Forsberg, Markus Näslund, Niklas Sundström, Sverige (1993)
52 (24+28) – Esa Keskinen-Mikko Mäkelä-Esa Tikkanen, Finland (1985)
50 (22+28) – Robert Reichel-Jaromir Jagr-Robert Holik, Tjeckien (1990)
47 (23+24) – Esa Keskinen-Raimo Helminen-Esa Tikkanen, Finland (1984)
46 (22+24) – Raimo Summanen-Petri Skriko-Risto Jalo, Finland (1982)
41 (20+21) – Mike Modano-Jeremy Roenick-John Leclair, USA (1989)

• • •
Sedan går det ju inte att komma ifrån att några av de största stjärnorna aldrig fick chansen att sätta några rekord i JVM. De var för bra helt enkelt.
Wayne Gretzky gjorde bara ett JVM och fick ihop 17 poäng (8+9) 1978 och vann både poängligan och ett JVM-brons.
Då var han bara 16 år.
Samma sak med en 17-årig Jaromir Jagr som gjorde 18 poäng (5+13) i sitt enda JVM 1990.
Jag träffade honom under stora VM i Bern det året, eftersom dåvarande Tjeckoslovakien skickade hela sin JVM-kedja dit.
En blyg jätte till hockeytalang, som spelade i NHL och Pittsburgh Penguins redan samma höst.
Hur de placerat sig på alla JVM:s topplistor om de fått spela junioråldern ut, det får vi aldrig veta.

Oj, vad skönt att slippa Kanada i semifinalen i JVM.
Det känns kanske märkligt att säga det om ett lag som svenskarna nästan lekte hem en storseger (5-2) mot i gruppspelet för bara två dagar sedan.
Men JVM:s slutspelshistoria talar ett helt annat språk.
Där har Kanada varit en svensk mardröm.
Lagen har mötts sex gånger sedan JVM fick slutspel för första gången 1996.
Kanada har vunnit alla.
Så här ser statistiken ut:
1-4 – final 1996
1-6 – semifinal 1999
1-2 – bronsmatch 2001 (övertid)
2-5 – kvartsfinal 2002
2-3 – final 2008 (övertid)
1-5 – final 2009
Totalt ser det ut så här i JVM-slutspel genom tiderna:
6 0 0 6 8-25
Men det har alltså gått sju år sedan lagen möttes senast i ett slutspel och då var jag på plats i Ottawa inför en JVM-final där svenskarna var storfavoriter.
Det slutade med en chock och 1-5, där PK Subban sköt 1-0 för Kanada redan efter 38 sekunder.
Året innan var jag också på plats i tjeckiska Pardubice.
Då var det också JVM-final mot Kanada i en turnering som satt Sverige på kartan igen efter många magra år och med Pär Mårts som coach i båset.
Den gången var det jämnare, men det var likt förbannat Kanada som vann och tryckte in segerpucken i gröten framför mål i förlängningen.
Matt Halischuk, nu i Winnipeg, tryckte in segermålet bakom Jhonas Enroth. Det enda han gjorde i turneringen.
Nu slipper jag uppleva något liknande igen.
• • •
Nej, Kanada skämde faktiskt ut sig mot Finland och det var länge sedan jag såg ett lag ta så korkade utvisningar. Det blev kanadensarnas fall, då de var det klart bättre laget spel fem mot fem.
Finland är vassa framåt, men desto svagare bakåt.
Slutsiffrorna 6-5 talar sitt tydliga språk och det kändes som både Finland och Kanada gjorde fler försvarstabbar bara i den här matchen, än vad Sverige gjort på hela turneringen.
Nu kommer finländarna ha ett fullsatt Hartwall Arena i ryggen på måndag.
Precis som Sverige hade i arenan i Malmö då de förlorade VM-finalen mot Finland på hemmaplan 2014.
Det känns som det är ett ypperligt läge att betala igen.

Danmark är 44 sekunder från att slå ut Ryssland ur JVM och lika nära största skrällen någonsin i JVM-historien.
Målvakten Thomas Lillie och hans danska lagkompisar var så nära att skriva in sig hockeyhistorien och skapa sitt eget ”Miracle on Ice”, att jag förstår att vissa spelare slog sönder klubborna i besvikelsen efteråt.
Men till slut orkade de inte i förlängningen och spel fyra mot fyra, då ryssarnas lagkapten Vladislav Kamenev kunde trycka in 4-3 från nära håll.
Men danskarna hann väcka en hel del minnen hos mig.
En del trevliga, en del mindre trevliga.
Men alla historiska skrällar
Här har jag listat de tre största:
1. USA-Sovjet 4-3
Var: OS i Lake Placid 1980
Det här är skrällarnas skräll alla kategorier i hockeyhistorien. Ett ungt amerikanskt collegelag spöade stora, mäktiga världsdominanten Sovjet. OS var den viktigaste titeln för ”The Big Red Machine” och de hade fyra raka OS-guld innan de tog flyget till Lake Placid. Men det slutade med en historisk bragdmatch av ett amerikanskt collegelag där alla blev eviga hjältar. Coachen Herb Brooks drev nästan ett värre skräckregemente än Viktor Tichonov i ryssarnas bås, men det blev nyckeln till framgång.
2. Sverige-Vitryssland 3-4
Var: OS i Salt Lake City 2002
Det här är Sveriges överlägset tyngsta nederlag någonsin. En stjärnspäckat Sverige mot ett gäng okända vitryssar. Enda NHL-proffset i truppen var Ruslan Salei. Men allt gick snett för Sverige i den här matchen. Svenskarna hade gått som tåget i gruppspelet och vunnit alla sina tre matcher, inklusive imponerande 5-2 mot Kanada. Kvarten var en skrattmatch, en fribiljett till en OS-semifinal. Men vid ställningen 3-3 i tredje perioden skickade backen Vladimir Kopat iväg en luftpastej från mittlinjen mot Tommy Salo. Resten är historia.
3. Polen-Sovjet 6-4
Var: VM i Katowice 1976
Polens skräll på hemmaplan fick en hel hockeyvärld att häpna. Inför turneringen hade Polen mött Sovjet tolv gånger, förlorat alla med skräcksiffror och hade totalt 15-136 i målskillnad. Bara några månader tidigare hade Sovjet vunnit med 16-1 i OS i Innsbruck. Men i VM:s öppningsmatch tog Polen ledningen med 2-0 efter första perioden och ett chockat Sovjet orkade aldrig resa sig. Det gick rykten om att Sovjet lagt av politiska skäl, men det har aldrig bekräftats och känns bara som en billig undanflykt. Men Polens succé höll inte i sig. De åkte ur A-gruppen trots skrällen.

Ja, juniorkronorna går obesegrade genom vad jag såg som ”Dödens Grupp” i JVM efter 5-2 mot Kanada.
Med både USA och kanadensarna i gruppen, trodde jag att en gruppseger var så gott som omöjlig.
Vi ska inte glömma att Ishallen i Helsingfors är en hybridrink och två meter smalare än den i andra JVM-arenan Hartwall Arena. Ett mellanting mellan rinkarna i Europa och Nordamerika. Jag trodde det skulle gynna Kanada och USA.
Men svenskarna har gått som en nyårsraket så här långt.
De har lyst, det har smällt på och de har imponerat på alla.
Det är ett lag som imponerat som just ett lag. Välbyggt, starkt, välbalanserat.
Jag kan bara tacka för tv-underhållningen de bjudit mig på hemma i soffvärmen.
Och så målvakten Linus Söderström, som fått ett sagolikt genombrott i JVM.
Han har bara släppt in två mål på de två matcherna mot USA och Kanada, JVM:s giganter.
Turneringens klart bäste målvakt så här långt.
Och alla vet vad målvakten betyder i ishockey.
Jag hoppas han inte skadade sig allvarligt när han tvingades kliva av några minuter från slutet.
• • •
Sverige har vunnit 36 raka gruppspelsmatcher i JVM. Ett makalöst facit. Men vi inte glömma att det är nu det börjar och att svenskarna faktiskt bara vunnit JVM två gånger genom tiderna.
Nu är det slutspel. Vinna eller försvinna.
Slovakien låter som en munsbit för det här svenska laget.
Men jag har varit med om ett par lika ”givna” kvartar, som slutat med två av svensk hockeys tyngsta nederlag genom tiderna.
Som förlusten mot Vitryssland i OS i Salt Lake City 2002 och den lika svidande kvartsfinalförlusten mot just Slovakien i Vancouver 2010.
Det går inte att underskatta några motståndare.
• • •
Den här matchen betydde ingenting på papperet.
Men på isen betydde den allt.
Kul att se att inget av lagen höll igen, trots att kvartsfinalmotståndarna var klara redan innan nedsläpp.
• • •
Fördelen med att följa JVM från tv:n är att man kan se i princip allt.
Jag vet inte hur många matcher jag sett så här långt.
Men de är många.
Och trots att Sverige vann gruppen överlägset, måste jag ändå säga att USA är det bästa lag jag sett så här långt. Det var målvakten Linus Söderström som nästan ensam vann den matchen åt Sverige.
• • •
Min personliga favorit i JVM är ändå finländske 17-åringen Jesse Puljujärvi.
Han är inne på andra säsongen i högsta ligan i Finland, är 190 cm lång och väger 91 kilo.
Här har Finland sin nästa storstjärna
Han leder redan poängligan stort med sina tolv poäng (5+7) på bara fyra matcher. De är tre poäng per match i snitt. Då är han två år yngre än de flesta motståndarna i JVM.
Det svider att Puljujärvi lämnade Sverige. Han är född i Älvkarleby i norra Uppland och hade han bott kvar hade han förmodligen spelat i Brynäs idag.
JVM:s största stjärna så här långt. Han var redan rankad topp 4 hos de flesta inför sommarens NHL-draft, men jag undrar om han inte tagit ytterligare ett par kliv nu efter uppvisningen i Helsingfors.

Nu har jag sett det svenska JVM-laget för första gången efter allt julstök.
Och det kändes som jag fick se en stjärna födas här i värmen i tv-soffan.
Målvakten Linus Söderström klev in och spikade igen i en match där jag väntade mig att få se Brynäs Felix Sandström i mål.
Sandström som är ordinarie i SHL, medan Djurgården lånat ut Söderström till Vita Hästen i HockeyAllsvenskan.
Jag tror inte jag sett en svettigare målvaktsinsats i ett landslag sedan Henrik Lundqvists slutminuter i OS-finalen mot Finland i Turin.
Linus Söderström var lika omöjlig i nästan 60 minuter.
Han var som ett levande mål på en skjutbana, en match där amerikanarna vann skotten med 46-23 och matchen med 1-0.
Här har Djurgården en ny stjärnmålvakt på gång med efternamnet Söderström.
Det var ju i Djurgården Tommy Söderström slog igenom och växte till hjälte på i klubblaget och i Tre Kronor.
De är inte släkt vad jag vet och inget tyder på det heller.
De tillhöra två helt olika målvaktsgenerationer, där Tommy Söderström tillhör knatteepoken med sina 175 centimeter.
Linus är 195.
Mer av de moderna basketmått som gäller för hockeymålvakter i dag.
• • •
Intressant att Linus Söderström är draftad av New York Islanders, där namnen Tommy avslutade sin korta NHL-karriär.
En riktig svenskklubb då det gäller målvakter. Det var i Islanders som även Tommy Salo inledde karriären.
• • •
Juniorkronorna bröt också sin tjugo år långa förbannelse utan seger mot USA i JVM.
De hade inte vunnit en match sedan 1996.
Men jag skulle ljuga om jag påstod att Sverige var bättre den här gången.
Det var Linus på Linjen som räddade svenskarna och jag hoppas fortfarande att Sverige slipper USA i slutspelet.
• • •
Alexander Nylanders segermål var ju också mumma för hockeysjälen.
Jag tror han har förutsättningar att bli lika bra som brorsan.
Om inte bättre. Han har haft en enorm utveckling i vinter.
• • •
Sverige leder gruppen, men det är små marginaler i JVM
USA har redan slagit Kanada med 4-2 och jag förutsätter att både Kanada, USA och Sverige slår både Danmark och Schweiz i den här gruppen.
Det gör att Sverige snabbt kan rasa till en tredjeplats om det blir stryk mot Kanada på ordinarie tid.
I så fall hamnar de tre topplagen på samma poäng och det görs en intern tabell på de tre inblandade lagens inbördes möten.
Så blir det stryk med två mål mot Kanada är svenskarna snabbt nere på en tredjeplats. Stryk med ett mål och de är tvåa.
Men det räcker att ta poäng mot Kanada för att vinna gruppen efter den här segern mot USA.
Men den tiden, den sorgen.

MOSKVA. Sverige slår Finland med 2-1 efter straffar och det är Viktor Fasth som imponerar – igen.
Han har fått starta i fyra av Sveriges matcher i säsongen Euro Hockey Tour.
Och vunnit alla.
De enda två han inte stått är de matcher Pär Mårts landslag har förlorat.
Nej, imponerande stark och jag har nog aldrig sett honom bättre, trots att han bara är tredjekeeper i sitt KHL-lag CSKA.
Nu utsågs han till den här turneringens bästa målvakt och han har inte ens haft någon konkurrens som jag ser det.
När den här avslutningsmatchen mot Finland gick till straffar var jag säker på att Sverige skulle vinna. Sverige har säkra straffskyttar och Linus Omark missar sällan en sådan chans.
Det gjorde han inte nu heller.
Men det var André Petersson som fick det avgörande målet, då han satte första straffen och Finland inte kunde lura Viktor Fasth på de två de fick slå.
Nej, en andraplats i turneringen ger ändå godkänt, trots plattmatchen mot Tjeckien.
Men första halvan av den här matchen var en enda stor gäspning.
Det var bara Viktor Fasths målvaktsspel som höll någon form av världsklass.
Det var nästan mer fart på killarna som kom in och skrapade isen under powerbreaken.
Det kändes som spelarna redan börjat känna doften av julskinkan och glöggen och helst bara ville hem till julfirandet där hemma.
Sverige och Finland delar ju ett chartrat plan hem i att, där finländarna hoppar av i Helsingfors och svenskarna sedan fortsätter till Arlanda.
Men andra halvan av andra perioden blev det ändå lite fart på Sverige, det var väl någon som sagt åt dem att så här fick det inte se ut.
Då skapade Sverige fler chanser på ett anfall än de gjort tidigare i matchen.
Och så kom matchens första mål, där Lucas Wallmark trampade in framför mål och drog iväg ett stenhårt och maskerat handledsskott, som letade sig mellan benen på Harri Säteri med exakt 53,2 sekunder kvar av perioden.
Men så kom en riktig markeringsmiss och Jonas Enlund fick stå helt fri framför Viktor Fasth och styra in 1-1 knappt sex minuter in i slutperioden.
Det var synd i en period som Sverige dominerade.
• • •
Nu ska jag inte vara överdrivet gnällig.
Det finns flera positiva saker att plocka fram.
Målvaktsspelet till exempel, där Viktor Fasth visade att han är en VM-målvakt och Markus Svensson att han håller även i landslaget.
Sverige var också överlägset bäst i både power play och box play.
Det är inte minst viktigt inför fortsättningen av säsongen.
• • •
Nej, det blev en märklig turnering, där Tjeckien vann, laget de flesta trodde minst på.
Och hemmanationen Ryssland kom med en stjärnspäckad trupp, men vann bara en enda match i nya VM-arenan.
Jag undrar om inte Ryssland vore bättre utan sina superstjärnor Radulov och Kovaltjuk. Ibland känns de som de förstår mer än de tillför. Allt cirkla kring de två och här kan vi tala divafasoner av historiska mått. Och egon större än Röda Torget.

MOSKVA. Tjeckerna följde upp segern mot Sverige (3-1) med att även slå Ryssland i dagens tidiga match i Channel One Cup.
Det blev en ny tjeckisk smäll för Sverige, då de vann med 4-2 och gick upp på sex poäng i tabellen.
Nu kan inte Tre Kronor vinna turneringen längre. Även om de skulle utklassa Finland.
Svenskarna kan komma upp på max sex poäng och då vinner Tjeckien på det inbördes mötet.
Det blev ett lite snöpligt slut, även om Finland forfarande har chansen att vinna.
Trots smällen och 1-8 mot ryssarna, vann Finland öppningsmatchen mot Tjeckien i Prag (3-0). De gör att de vinner turneringen om de slår Sverige vid full tid.
• • •
Tjeckien gjorde en ny stark match mot Ryssland.
Trots att de tappade ledningen med 1-0 till 1-2 i början av andra perioden, så vände de snabbt tillbaka och gick ifrån till 4-2.
Richard Jaruseks 4-2 blev matchavgörande, då han skickade upp pucken i krysset med bara 51 sekunder kvar av perioden.
Jag är imponerad av det här tjeckiska laget, spm verkligen offrat sig för varandra i de två matcherna här i Moskva.
Precis som Sverige fick de ryssarna ur balans och storstjärnan Alexander Radulov tog en ny onödig utvisning, när han klämde till en tjeck när andra perioden var över.
Det gjorde att tjeckerna fick starta tredje perioden i fem mot fyra.
Ryssarna låg naturligtvis på långa stunder i slutperioden, men smart spelande tjecker och en storspelande målvakt i Dominik Furch höll emot, även under slutminuterna när ryssarna spelade sex mot fyra.
Jag tror aldrig jag sett så många spelare kasta sig och täcka skott.
Och segern var helt rättvis till slut.
Bästa LAGET vann.
Återstår att se om de vinner hela turneringen.

MOSKVA. Efter stormatchen mot ryssarna i torsdags, blev det platt fall mot tjeckerna idag.
Det var länge sedan jag såg ett svenskt landslag så blekt.
Trots att Markus Svensson storspelade i kassen föll Sverige med 1-3.
Och det var solklara siffror. Det kunde till och med varit mer.
Nu är jag van vid att Sverige nästan alltid gör en mindre bra match i de här träningsturneringarna. Jag hoppas den kom idag.
Sverige vinner fortfarande turneringen om de slår Finland vid full tid i söndagens avslutande match, oavsett hur det går mellan Ryssland och Tjeckien.
Sverige gjorde en riktigt usel förstaperiod som måste ha varit säsongens sämsta. Det var massor av felpass och felbeslut och svenskarna skapade inte en enda målchans värd namnet.
Det var målvakten Markus Svensson som såg till att det ändå stod 0-0.
Tjeckerna hade flera heta chanser och vann skotten med 7-6. Det kändes som det var mer.
Men det var ändå Sverige som tog ledningen fem minuter in i andra perioden.
I power play.
Oscar Möller knäppte iväg en tyst kanon strax innanför blå som gick in både högt och visa stolpen.
Mattias Sjögren såg till att tjeckiske målvakten Pavel Francouz inte såg ett dyft av den pucken.
Det perfekta pp-målet.
Nu kvitterade tjeckerna efter 10.59, då Tomas Vincour fick snedträff på en puck framför mål. En puck som inte ens hade gått på mål om den inte studsat på backen Patrik Hersleys skridsko och ställt Markus Svensson. Oflyt för Svensson, men jag kan inte påstå att det kändes oförtjänt. Tjeckerna hade tjänat ihop till det där målet.
Och de fortsatte att spela så bra att de förtjänade även det 2-1 som kom 9.29 in i tredje perioden, då Tomas Filippi kunde trycka in en retur i tom kasse.
Tjeckerna fick dessutom ett mål bortdömt en knapp minut senare.
Nu spelade det mindre roll när helt avgörande 3-1 ändå kom med 4.33 kvar att spela av matchen. Tomas Zohorna lyckades pricka Svenssons vänstra kryss och ställa honom helt.
Sedan var det ridå.

MOSKVA. Jag har just sett Ryssland krossa Finland här i Channel One Cup.
Det blev 8-1 till slut, innan slutsignalen gick och finländarna äntligen slapp mer förnedring.
Och det var en match som var över på knappt två minuter.
Efter 1.26 gjorde Danis Zaripov 1-0 och bara 21 sekunder senare gjorde Danil Apalkov 2-0.
Det var tydligt att ryssarna fått en utskällning efter premiären mot Sverige (1-4) i torsdags. Nu var de flera klasser bättre.
Finlands målvakt Jussi Rynnäs fick bara stå kvar till 6.23 av första perioden, då Alexander Radulov gjorde 3-0.
In kom Harri Säteri, men det hjälpte inte.
När Ilya Kovalchuk satte 7-1 i slutet av andra perioden, trodde jag ett tag att finländska förbundskaptenen Kari Jalonen skulle sätta in Rynnäs igen.
Nej, det blev en riktig smäll för finländarna som öppnade turneringen bra när de vann med 3-0 mot Tjeckien i Prag i torsdags.
Finland som haft relativt lätt mot ryssarna på senare år och mött dem med en framgångsrik defensiv.
Men den här gången räckte det inte långt.
Det här var Rysslands största seger mot Finland någonsin, sedan Ryssland började spela som egen nation.
Kari Jalonen var naturligtvis långt ifrån glad över lagets insats.
– Vi gör alldeles för många misstag i första perioden och när den är över står det 0-4. Vi reste oss aldrig efter det, sa han.
Sverige möter Tjeckien senare i eftermiddag, klockan 16 svensk tid.

MOSKVA. Sverige förstörde premiärfesten för ryssarna i den nya VM-arenan här i Moskva och skrällvann med hela 4-1 i öppningsmatchen i Channel One Cup.
Jag satt bara och njöt när svenskarna vände den här matchen på lite drygt sex minuter i andra perioden och gick från 0-1 till 3-1.
Så effektivt har jag sällan sett ett svenskt landslag i hockey.
Allt gick in. Det var rena knocken.
Samtidigt var Viktor Fasth rena väggen, när ryssarna tryckte på.
Fasth som fixade turneringssegern i Karjala Cup i november, verkar på väg att göra samma sak igen.
Redan då tyckte jag att Pär Mårts skulle satsa på Viktor Fasth som uttalad förstemålvakt i VM. Göra ett rekordtidigt val. Vid senaste VM i Prag var han aldrig tydlig med det valet och det straffade sig till slut.
En som också borde ha spelat ihop till en VM-plats är Linus Omark. Lite av svensk segerorganisatör med sina två passningspoäng.
Det är ingen tvekan om att Omark utvecklats mycket under tiden i KHL.
Jag hoppas det håller hela vägen till VM för honom den här gången
Det borde det göra.
Även om det kommer loss ett antal spelare från NHL, så borde Linus få chansen i den ledande roll han behöver för att vara som bäst. Han bevisar ju ständigt att han presterar och att ligga trea i poängligan i KHL, med bara stjärnorna Sergey Mozyakin och Alexander Radulov framför sig, motsvarar väl att vara topp tio i NHL ungefär. Och det är det inte många svenskar som är.
• • •
Ryssarna var som vanligt irriterade när det inte gick deras väg. Stjärnorna ilja Kovaltjuk och Alexander Radulov var värst med sina ständiga tjuvsmällar. Här kan vi tala riktiga divor. Och som vanligt var det bara det egna laget som blev lidande.
• • •
Vilket liv det var i den här nybyggda VM-arenan.
De 12 000 som var här lät som det dubbla. Men det här är en riktig gryta, med brant sluttande läktare och med folk sittandes ända in till plexiglaset.
Nej, det blir nog ett bra VM här i Moskva framåt vårkanten.