Så tog det slut för Malmö den här säsongen.

Laget som harft nio liv den här vintern, var i Kvalserien en bit in i tredje perioden då de hade 4-1 mot Västerås. Men när Rögle gjorde 5-0 hemma mot Oskarshamn gick de om på fler gjorda mål.

Sedan drog Rögle bara ifrån (7-0 till slut) medan Malmö drabbades av måltorka i Västerås efter tre snabba mål på matchens drygt sju första minuter.

Rögle är naturligtivs värda sin Kvalserieplats efter utskåpningen av Oskarshamn. Smålänningarna ledde förkvalserien inför sista omgången och hade allt att spela för.

Det hade däremot inte Västerås, vilket kanske förklarar Mif:s snabba 3-0 innan Mats Waltin tog time out och fick sina spelare att skärpa sig.

Men Malmö missade den Kvalserieplatsen i hemmamatchen mot Oskarshamn som laget förlorade med 0-1. Efter det hade de på något sätt förbrukat alla livlinor.

Vad som händer med Malmö nu vet jag inte, men det är bara att göra om och göra rätt till nästa säsong. Stjärnan Linus Klasen är en av få spelare som har kontrakt även nästa säsong, så det handlar om att bygga ett helt nytt lag.

• • •

Rögle har spelat sex matcher på nio dagar i förkvalserien och får nu bara två dagars vila innan favoriterna Djurgården väntar på Hovet.

Inget lätt utgångsläge och fysiskt borde de vara långt nere i skridskoplösarna efter det matchandet. De ska naturligtvis inte ha skuggan av en chans med de förutsättningarna, om de nu inte kan gå på samma rus som gav storsegern mot Oskarshamn.

Förkvalserien spelades för första gången i fjol, då Mora gick rent och tog sig upp.

Men väl i Kvalserien var det soppatorsk och Mora vann bara två av tio matcher och kom tvärsist.

Så Röglefansen är förvarnade.

Jag känner mig extra upprymd inför kvällens möte mellan Modo-Skellefteå, faktiskt.

Det grundas på uppvisningen i första matchen, som var en fantastiskt underhållande match. Det gick naturligtvis att hitta fel där också, men varför leta fel när det bjuds på sån anfallshockey och forechecking från båda håll.

Det ska bli intressant att se om det blir lika fysiskt i kväll, men något säger mig att det kan bli ännu tuffare. 

Kul också att Dick Axelsson levererade i första matchen. Han gjorde Modos båda mål och det känns som han är ordentligt på gång. När han själv vill har alla vektyg som behövs. 

• • •

AIK-Luleå i Stockholm blir naturligtvis också hett, men där tror jag inte det blir lika mycket fysiskt spel och tacklingar. Där handlar det mer om hjärnornas kamp i båsen.

• • •

Något säger mig att både Skellefteå och Luleå vinner i kväll. Men det är bara magkänsla. Hos Svenska Spel noterar jag att båda lagen är favoriter även på bortaplan. Skellefteå ger 2.20 för bortaseger och Modo 2.65.

Luleå ger 2.25 gånger pengarna och AIK 2.60 vid hemmaseger. Båda lagen ger också lägst odds vid ett SM-guld – Luleå 1,80 och Skellefteå 1,90. 

• • •

Samtidigt avgörs förkvalet i kväll, där Oskarshamn överraskande kan sno den enda platsen i Kvalserien – och få premiärspela mot Djurgården. Bara en sån sak.

Oskarshamn behöver ta två poäng borta mot Rögle för att vara helt säkra. Det är inte det lättaste, men smålänningarna vann sista matchen i grundserien mot Rögle då de tog just två poäng efter en sen kvittering till 4-4 på ordinarie tid.

Det vore en riktig skräll om Oskarhamn gick hela vägen, men jag tror ändå att Rögle vinner.

Då står det mellan Rögle och Malmö, som möter ett avsågat Västerås borta. Vinner båda blir det målskillnad som avgör och Malmö har två mål upp från start.

Så det är bara att se fram mot en fantastisk hockeykväll.

Själv ska jag ladda med en tupplur här på hotellrummet i Ö-vik, innan jag tar mig ner till Fjällräven Arena i god tid. Jag vill gärna se Rob Schremps uppvärmning i tofflor på isen. Till skilllnad från vissa andra gillar jag det. 

Jag har inte skrivit så mycket om friidrott i vinter, så jag tänkte ta igen lite av skadan och blicka både bakåt på inne-VM och framåt mot OS i London i sommar.

Inne-VM i Istanbul gav en del intressanta svar inför sommarens OS.

Som att…

…Ebba Jungmark framstår mer och mer som friidrottens största svenska medaljhopp.

… det ser allt mörkare ut för Carolina Klüft och Christian Olsson.

…Moa Hjelmer kan vara i en final på 400 meter – i OS i Rio de Janeiro 20016

Carolina Klüfts chanser att ta en medalj i sitt sista OS minskade rejält efter uppvisningen av damerna i inne-VM.

Ja, till ingenting skulle jag vilja säga. Det krävs att Carro höjer sig flera snäpp om hon ska slåss om medaljer i London och den nya operationen av hennes stressfraktur var sämsta start hon kunde få.

Amerikanskan Britney Reese vann inne-VM på grymma 7.23, hennes landsmaninna Janay DeLoach var tvåa på 6.98 och unga brittiskan Shara Proctor trea på personliga rekordet 6.89.

Där har ni nivån och då var inte alla de bästa tjejerna i världen med.

Senast Carro hoppade längre än bronsresultatet 6.89 i godkänd vind var 2004 – för åtta år sedan – och då hade hon en vind på +1,7 i ryggen. Inomhus blåser det som bekant ingenting.

Herrarnas tresteg var samma sak och Christian Olsson måste tillbaka till 2004 års OS-form om han ska slåss om medaljerna i London.

USA har fått fram några riktigt unga kanoner och 20-årige Will Claye hoppade hem guldet med 17.70. Tvåa var hands landsman Christian Taylor, 21 år, med ett hopp på 17.63. Det är en helt ny generation trestegshoppare som kommit fram.

Då var inte de europeiska stjärnorna Teddy Tamgho, Frankrike eller Phillips Idowu, Storbritannien, ens med i tävlingen.

Susanna Kallur vet inte om hon är tillbaka till OS än. Hon måste först börja kunna häckträna på allvar, hålla sig skadefri och sedan fixa en kvaltid innan den 8 juli. Nu är b-gränsen måttliga 13.15, en tid som en frisk och fulltränad Sanna gör i sömnen.

Men om hon hinner komma i medaljform?

Det blir tufft och guldet verkar redan vikt för australiensiskan Sally Pearson, som var fem hundradelar från Sannas inomhusvärldsrekord när hon vann guldet i inne-VM i Istanbul på 7.73. Och förra sommaren sprang hon hem VM-guldet i Daegu på 100 häck med supertiden 12.28.

Håller hon den formen i London kan ingen hota tidsmässigt. Då måste hon falla på en häck för att missa guldet.

Emma Green-Tregaro är ett medaljhopp om hon kan komma upp i den medaljform hon hade i EM i Barcelona 2010 – då det blev silver och 2.01 – men kruvan pekar brant nedåt.

Utomhus i somras orkade hon över 1.95 som bäst och det blev också bästa resultatet i vintras.

Michel Tornéus missade finalen i inne-VM och i OS blir konkurrensen ännu mer mördande. Han är inte i närheten av en OS-prispall som han hoppar just nu.

Ja, något säger mig att Malmös flyt kommer att fortsätta trots att de missar matchbollar gång på gång.

Vinner Rögle hemma mot Oskarshamn i sista matchen, samtidigt som Malmö slår redan avsågade Västerås borta, så är faktiskt Mif i Kvalserien och möter Djurgården på Hovet på torsdag.

Om nu inte Rögle öser in mål mot Oskarshamn.

Det är alls inget omöjligt slut på det här dramat i förkvalserien.

Rögle har allt att spela för hemma mot Oskarshamn och går om ”juholtarna” – som  de kallas av vissa – vid seger.

Vinner Malmö samtidigt borta mot Västerås blir det en målskillnadshistoria, där Malmö just nu står på +3 mot Rögle +1.

Nej, det här blir ett drama in till det bittra slutet.

Det som får mig att tro på Malmö, är att de haft en förmåga att överleva flera hopplösa lägen den här säsongen. Det gick till förkvalsserien efter ett mycket tveksamt domslut och 1-0 med 57 sekunder kvar att spela i sista grundseriematchen mot Almtuna.

Sedan blev de hopplöst efter Västerås efter 3-5 mot västmanlänningarna i hemmapremiären i förkvalserien.

Då låg Västerås sex poäng före Malmö i en sex matcher kort serie.

Men sedan föll Waltins bygge ihop som ett korthus och med en omgång kvar är de det enda laget som redan är borta från Kvalserien.

Det gör det naturligtvis svårt för spelarna att motivera sig inför sista matchen mot Malmö, som har allt att spela för.

Ja, det blir en måndagsrysare i skuggan av SM-slutspelet.

Men det skulle inte förvåna mig om Malmö går hela vägen, hjälpta av ärkefienden Rögle.

Vilket slut i så fall.

Av egen kraft hade de aldrig lyckats.

GÄVLE. Brynäs vinner första kvartsfinalen mot Frölunda, 

Skellefteå slår Modo med 3-2 efter den bästa hockeymatch jag sett på svensk is den här säsongen.

En match som hade allt och där spänningen fanns kvar ända in i slutsekunden när Modo jagade kvittering.

Det startade i ett rasande tempo och sedan bara ökade det. Så kändes det i alla fall från läktaren

Och eftersom det krävs två för att dansa vill jag direkt hylla Modo för att de kom till Skellefteå för att utmana och inte för att gnetspela.

Det gjorde att det här kändes som ”old time hockey” där lagen bytte chanser med varandra, men där Skellefteå hela tiden var det klart bätttre laget,

Skellefteås 1-0 var ett av de snyggaste mål jag sett den här säsongen, då Oscar Möller förlängde en passning från Jocke Lindström i sidled till Bud Holloway som sköt direkt. Smart av Möller som kunde valt att ta avslut själv,.

I andra perioden var det nästan bara Skellefteå och Dick Axelssons 1-1 kändes väl inte helt logiskt även om det var snyggt. Han blev frispelad av Rob Schremp mitt i banan på offensiva blå, gjorde en snabb dragning och skickade upp pucken i Joacim Erikssons högra kryss.

Riktigt snyggt.

Men Skellefteå fick utdelning på spelövertagen i den andra perioden till slut. Två snabba mål på mindre än två minuter gav Skellefteå en 3-1-ledning som avgjorde matchen.

I den tredje spelade Skellefteå på resultatet och Modo kunde reducera till 2-3 då Dick Axelsson slog in en retur framför mål. Det gav ny spänning åt matchen, men Modos forcering kom för sent.

• • •

Det fanns bara två på isen som inte höll slutspelsklass.

Domarparet Wollmer Edqvist och Mikael Nord. De silade mygg och svalde kameler och var väldigt ojämna i bedömningen. Det var nära att matchen urartade flera gånger.

Det var riktigt iirriterat emellanåt och det här matchserien kommer att vara ännu hetare då Modo har hemmaplan på måndag.

Det är ingen lätt lista att formulera när det handlar om både spelare och tränare, men det här är mina personliga tankar och ranking inför den stundande slutspelsfesten:

1. Tommy Jonsson, tränare, Brynäs

Kommentar: Har stått för elitseriens mest offensiva hockey i vinter, men har samtidigt fått kritik för att den skapat minussiffror i spel fem mot fem. Men det är den offensiva satsningen som gjort att Brynäs fått fler utvisningar med sig än något annat lag. Och Brynäs power play har avgjort matcherna. Men håller det även i slutspelet?

2. Robert Rosén, f, AIK

Kommentar: Alla som träffat Robert Rosén kan knappast se honom som poängkung i elitserien. Elitseriens ödmjukaste spelare. Jag vet att många skulle vilja byta Rosén mot Viktor Fasth på den här positionen, men Fasth gör inte samma skillnad som han gjorde i fjol i dagens AIK. Det kan Rosén göra.

3. Frederik Andersen, mv, Frölunda

Kommentar: Frölunda är inte bortskämda med succévärvningar de senaste säsongerna och dansken Andersen var väl inte tänkt som en sådan från början. Men kan han spika igen i slutspelet som han gjorde i grundserien är Frölunda en guldkandidat.

4. Niclas Wallin, b, Luleå

Kommentar: Har inte gjort större väsen av sig under en skadefylld säsong, men när det drar ihop sig till slutspel finns få spelare som kan mäta sig med Wallins kvaliteter. Han backar inte för någon.

5. Johan Davidsson, HV 71

Kommentar: Spelar med knän som är redo att ge upp, men har fortfarande kvar drivet i skridskoåkningen och levererar alltid. En pådrivare som aldrig gör en dålig match.

6. Joacim Eriksson, mv, Skellefteå

Kommentar: En av vinterns största överraskningar, men bara en logisk följd av det svenska målvaktsundret. Men med rätt flyt även i slutspelet gör han Skellefteå till en klar guldkandidat.

7. Ulf Samuelsson, tränare, Modo

Kommentar: Modo känns fortfarande som ett lag som kan gå hur långt som helst, men historien säger att de åker ur direkt i kvartsfinalen mot Skellefteå. Kan ”Tuffe Uffe” ge laget rätt slutspelsfrenesi kan han ensam ändra de förutsättningarna.

8. Jacob Silfverberg, f, Brynäs

Kommentar: Jag trodde stenhårt på Silfverberg som elitseriens poängkung inför det här säsongen. Nu blev han tvåa efter knallen Robert Rosén. Men jag tror fortfarande att Silfverberg är skillnaden som avgör hur det går för Brynås i slutspelet.

9. Jonas Frögren, Färjestad

Kommentar: En defensiv back som inte får många rubriker, men den som parkerar framför Färjestads mål i det här slutspelet kommer att få ont.

10.  Fredrik Pettersson, Frölunda

Kommenar: Tar till slut med Frölundas egen tornado, som kan dra igång hela laget med sin energi och sitt Frölunda-hjärta.

Hur det slutar?

Det svarar jag på om två veckor då kvartarna är över.

Efter kvällens två matcher i förkvalet har Malmö allt i egna händer igen.

Efter att ha legat sex poäng efter Västerås efter förlusten i premiären mot VIK, har Malmö två raka samtidigt som Västerås fallit ihop som ett korthus.

Nu är Malmö före Västerås i tabellen två omgångar senare.

Rögle som slog västmanlänningarna med 4-1 i kväll, samtidigt som Mif besegrade Oskarshamn med 4-2.

Det gör att förkvalet är riktigt hett igen. Rögle toppar tabellen en poäng före Malmö och det är dubbelt skånskt i topp.

Nu kan jag väl tycka att det är lite orättvist med de här matcherna två dagar i rad. De påverkade säkert Västerås den här gången. Först hemmamatch mot Oskarshamn och sedan en lång resa till Ängelholm för match dagen därpå. Rögle slapp ju resa alls efter hemmamatchen mot Malmö och Redhawks hade en relativt kort tripp till Oskarshamn.

Nu kostade i och för sig Västerås på sig att flyga ner till Ängelholm, men det tar ändå energi och tid.

Västerås får ingen fördel inför sista matchen mot Malmö heller. Då spelar de i Oskarshamn kvällen innan och får en lika lång resa till sin egen hemmamatch som skåningarna.

Och inget ont om de andra lagen i förkvalet – men visst skulle det vara en höjdare med Djurgården-Malmö i premiären i kvalserien?

Å andra sidan måste de förtjäna den platsen i så fall.

Jag var ju tidigt ute och ville ha in Challe Berglund i Djurgårdens bås (efter plattmatchen mot Färjestad borta) och nu har han äntligen bestämt sig.

Det fanns inget annat beslut att ta.

Ingen i Djurgården har sådan kvalserieerfarenhet som Challe och kan så mycket om motståndarlagen. Det är naturligtvis en jättefördel. Challe kvalade sig kvar med Modo så sent som förra året och vet precis vad det innebär att spela i Kvalserien. Den erfarenheten har ingen annan i Djurgården.

Nu avgör han själv om han ska bli huvudtränare i Elitserien eller i Hockeyallsvenskan nästa säsong.

Djurgården är redan favoriter till att vinna Kvalserien och ännu större nu, då Challe valt att hoppa på jobbet som huvudtränare i förtid.

Men jag har inte glömt Modos nervkamp i fjol, då de var tvingade att vinna sista matchen hemma mot Södertälje för att hänga kvar. Kvalserien är inget att leka med. Modo startade bra, men gick sedan på två raka smällar mot Rögle följt av en förlust mot Växjö. Modo fixade kontraktet genom att vinna de tre sista matcherna.

Vilket visar att allt kan hända i en Kvalserie.

Den enda frågan som återstår är vilka Djurgården får möta i premiären. Förkvalserien fortsätter i kväll med Malmö-Oskarshamn och Rögle-Västerås. Malmö har fått häng på förstaplatsen efter segern mot Rögle senast.

Djurgården-Malmö skulle naturligtvis höja tempen ytterligare. I så fall en repris på SM-finalen 1992.

Den gången vann Malmö.

Jag tycker kottningen bara är ett spektakel, som ger de fyra första lagen en nackdel inför kvartsfinalspelet.

Jag håller med Ulf Dahlén där – de fyra bästa lagen missgynnas av att tvingas välja en motståndare som kan vända det till en psykologisk fördel.

Nej, det är bättre med en rak lottning som det var förr. Ettan mot åttan, tvåan sjuan och så vidare.

Inget tjafs.

Det var bara det jag ville ha sagt.