TORONTO. Det är inte bara i elitserien som det görs få mål just nu.

I natt somnade jag till matchen Calgary-Chicago (3-1) på hotellrummet och då förstår ni vilket sömnpiller det var. Då var den matchen ändå en målfest jämfört med St Louis 1-0 borta mot Los Angeles eller Ottawa-New York Islanders (1-2) och Florida-Winnipeg (2-1).

Den stora snackisen här borta är fortfarande Edmontons Sam Gagners åtta poäng (4+4) mot Chicago natten mot fredag. De flesta experter trodde inte det var möjligt att tangera siffror som bara spelare som Wayne Gretzky, Mario Lemieux och Paul Coffey kommit upp i tidigare. Inte i dagens tillknäppta hockey, där det görs hälften så många mål som på Gretzkys tid.

Gretzky ringde för övrigt och gratulerade efter.

En annan sak det pratas mycket om är att Vancouvers coach Alan Vigneault särade på bröderna Sedin i matchen mot Detroit natten mot fredag. Visserligen bara i den sista perioden, men ändå tillräckligt för att skapa debatt.

Men naturligtvis var det bara ett tillfälligt avbrott.

• • •

Kul att se att Mikael Samuelsson kommit igång i sin nya klubb Florida. På de tre senaste matcherna har han gjort tre mål och en assist och han spelade fram till Panthers 1-0 i nattens segermatch mot Winnipeg.

Ja, det fanns ingen annan väg att gå för en klubb som gjort sig känd för att INTE sparka tränare mitt under pågående säsong.

Så jag antar att Djurgårdsledningen hade allt tålamod i världen, innan de till slut kände sig tvungna att sparka den andre tränaren i klubbens historia – Gunnar ”Svesse” Svensson var den första som fick gå mitt under seriespel.

Men jag tycker de gör helt rätt.

De hade inte råd att vänta längre.

Hardy hade kört fast och kom ingenstans. Han saknade förtroende från spelarna och Hardy är väl inte den muntraste av typer heller. Även om han själv pratat om att han har samma passion som han alltid haft, så har kroppsspråket sagt något helt annat.

Dessutom har han redan deklarerat att han skulle sluta efter den här säsongen och det har inte varit någon större hemlighet att Challe Berglund varit den som ska ta över som huvudansvarig nästa år.

Hardy har haft massor av chanser att få till ett vinnande koncept under en svajig säsong, men han har aldrig fått topptippade Djurgården att lyfta. De unga talangerna har stått still eller till och med gått tillbaka och veteranerna har inte haft något riktigt gnista och spelglädje.

Det är målvakten Gustaf Wesslau som nästan ensam räddat Djurgården från att ligga ännu värre till.

Nu tar J20-tränaren Tony Zabel över som huvudansvarig med Nichlas Falk och Tomas Montén som assisterande tränare. Det innebär att även Mikael Johansson lämnat DIF-båset.

Det är omöjligt att säga om de kan få fart på laget, men det kan i alla fall inte bli sämre.

Hardy har varit i Djurgården i nästan fem år och själv tycker jag det är i mesta laget. Tre år känns som max för en hockeytränare i Sverige och få sitter ens så länge.

Ingenting kan ta ifrån Hardy de framgångar han haft som tränare och han tog Djurgården till SM-final mot HV 71 så sent spm 2010. På något sätt satte han själv ribban där och skruvade upp förväntningarna i en klubb som då hade varit på dekis i några år.

Stort också att skriva själv på Djurgårdens hemsida och önska de nya tränarna lycka till. Jag vet inte om Hardy kommer ta några fler tränarjobb. Han behöver knappast jobba mer om han inte själv vill. Men sammanfattningsvis är han en av de största coacher svensk hockey producerat och har ansvarat på alla nivåer.

Det kan ingen ta ifrån honom.

Nu tror jag inte att fler tränare får gå den här säsongen, även om man aldrig ska säga aldrig.

Men efter ett fjolår då inte en enda elitseriecoach fick sparken, har det blivit rena epidemin den här säsongen. Hardy är den femte tränaren som får gå, om vi räknar in de två som fått kicken i Timrå.

Jag tror den enkla anledningen är tabelläget. Den jämna bottenstriden gör att mer än en klubbledare ligger vaken på nätterna och funderar på hur de ska vända på steken.

Att sparka tränaren är alltid lättaste och snabbaste vägen till förändring och Färjestads och Linköpings uppryckningar den sista tiden har nog bidragit till Djurgårdsledningens beslut.

Jag låg och tittade på daladerbyt mellan Leksand och Mora på ett hotellrum i Lund av alla ställen.

Och önskade att jag varit där i ett utsålt Tegera Arena (7.650 åskådare) och sett Pelle Prestberg göra succécomeback och avgöra daladerbyt.

Kan idrott bli bättre?

Å andra sidan går det inte att komma närmare än Viasats suveräna allsvenska sändningar ens om man är på plats. De hänger med ända in i omklädningsrummet sekunderna efter att matchen är över. Jämför det med Canal Plus stela sändningar, även om jag vet att det till största del beror på elitserielagens stängda dörrar.

De allsvenska lagen bjuder på sig själva på ett helt annat sätt, även om lika mycket står på spel för deras del.

Det är därför allsvenskan drar till sig alltmer intresse och sponsorpengar, än den konservativa Hockeyligan som stått och stampat på samma ställe i flera år nu.

Jag har ju varit inne på det ämnet tidigare, så låt oss lämna de tråkigheterna.

Nej, roligare var att se Pelle Prestberg få avgöra den här matchen genom två klockrena straffar.

Jag har alltid varit kritiskt till straffläggningar och ansett det vara ett lotteri, vilket det är i 99 procent av fallen.

Det går väl att kalla straffavgörandet mellan Leksand och Mora slumpmässigt det också, men det här var en match där straffläggningen höll världsklass.

Moras Dion Knelsens straff som betydde 1-1 kommer att bli en YouTube-klassiker.

Pelle Prestberg valde inte de spektakulära dragningarna när han satte sina två straffar, utan det var distinkta och välplacerade skott som inte gav Moras målvakt Daniel Hansen en chans.

Det känns som Leksand har ett klart grepp om en direktplats till Kvalserien och med Pelle Prestberg tillbaka i gammal god målform blir de en riktig outsider när den tiden kommer.

• • •

Noterar att Färjestad äntligen fick vinna, sedan de vänt 0-1 till 3-1 hemma mot Luleå och att Linköping studsade tillbaka och bara behövde en period för att krossa Timrå, som hållit nollan i två raka matcher. LHC:s 5-1 efter bara en period (6-3 till slut) var ett styrkebesked som skickade ner Modo på en kvalplats och Djurgården till tiondeplatsen.

Samtidigt klättrade Färjestad ända upp till sjätteplatsen. Jag tror att Färjestads seger betydde enormt mycket för laget och var slutpunkten på säsongens drällande i botten av tabellen. Nu pekar alla pilar uppåt.

Visst blev det ett lyft för HV 71 med David Petrasek tillbaka i laget.

Även om han själv inte glänste på något sätt, så kan effekten mätas i kalla fakta:

•Seger mot serieledande Skellefteå med 3-2.

•Första segern efter fyra raka förluster.

•Första segern hemma 2012. Senast HV vann i Kinnarps Arena var den 30 december 2011.

•David Petrasek var inne på samtliga tre mål framåt för HV 71 och hade en assist.

Sedan kan vi väl glömma bort att han gjorde några riktiga tavlor och felpassningar, men det kan skyllas på matchoträning och att han var påverkad av publikens stora välkomnande.

Något hände i alla fall med Petrasek tillbaka på isen och hela HV tände till. De öppnade som ett mästarlag och i första perioden fick Skellefteå knappt låna pucken, HV vann skotten med klara 12-4 och gjorde allt utom mål. Nu kom de retroaktivt i den andra i stället, då matchen var betydligt jämnare och skadskjutna Skellefteå ryckte upp sig betydligt.

Vi får inte glömma att Skellefteå saknade flera tunga namn.

Jimmie Ericsson, Christian Söderström, Fredrik Styrman, Tomas Skogs och Melker Karlsson var borta av olika anledningar, vilket sänkte lagets medelålder med flera år.

De kom också nära i slutet med en reducering till 2-3 med knappa två minuter kvar.

Men sett till hela matchen så vann HV rättvist. En riktigt rolig match, för övrigt.

Och stor matchhjälte blev Petraseks backpartner Daniel Grillfors som har en förmåga att göra sig osynlig och komma smygande på sin högerkant. Det hände två gånger mot Skellefteå och gav både 1-0 och 3-1.

Det är dags för en förändring av elitserien och här vill jag framhålla tjeckerna som föregångare.

Czech Extraliga som den heter består av 14 lag (precis som SM Liigan i Finland för övrigt) och har ett modernt format som jag gillar.

Ett av problemen i Sverige är ju att lag 9 och 10 tappar miljoner i publikintäkter, då serien är slut efter 55 omgångar med lag 11 och 12 kan spå på kassan ordentligt via kvalseriespel. Inget något lag önskar, men de lag som hänger kvar gör en rejäl ekonomisk vinst på en Kvalserie.

I Tjeckien går lag 1-6 direkt till slutspel, medan lag 7-10 får spela play off om de två återstående kvartsfinalplatserna. De spelar i bäst av fem och ger de sex första lagen en dryg vecka att ladda inför slutspel och bygga upp marknadsföringen. Dessutom får de en sportslig fördel som de förtjänar.

Lag 11-14 spelar en så kallad play-out. En serie på tolv matcher (lagen möter alltså varandra fyra gånger), där förloraren sedan spelar en ren utlagningsmatch mot det lag som går vidare från andraligan (bäst av sju).

Ett riktigt intressant upplägg som håller liv i säsongen på alla nivåer.

Nu vill jag inte planka det upplägget rakt av, utan vill ha en viktig skillnad.

Jag köper allt ned till fjortonde och sista laget, som jag anser ska åka ur direkt och ersättas av segraren från, i Sveriges fall, Hockeyllsvenskan.

Det skapar en riktig morot för lagen underifrån.

Lag 11-13 möter sedan lag 2-4 i Hockeyallsvenskan i en Kvalserie som ser ut som den som idag. Det är en succé som jag inte vill röra.

De bästa lagen där går upp i elitserien. Det ger ett seriesystem där tre lag riskerar att åka ur varje säsong – och ett definitivt gör det – och dår maximalt tre lag kan gå upp/åka ur.

Jag tror det både skulle skapa ett större intresse och en större spänning.

Det är ju inte världens undergång att åka ur elitserien, som man kan tro när man lyssnar på vissa klubbledare.

Det kan snarare vara ett nyttigt reningsbad.

Titta på AIK som låg i division I och bytte om i en barack ute på Ritorp i Solna så sent som för sju år sedan.

Det har varit mycket snack om att elitserien slagit publikrekord den här säsongen.

Jag har ju varit inne på ämnet att elitserien varit för dålig på att förnya sig och locka ny publik och då är naturligtvis den ökande publiksiffrran ett argument man lätt får i ansiktet.

Men sanningen till hela ökningen från i fjol är att Växjö bytt plats med SSK och snittat drygt 800 fler åskådare per hemmamatch. Lägg till att AIK spelat i elitserien de senaste två säsongerna vilket gett fem utsålda derbyn mot Djurgården varje säsong och att det sedan några år tillbaka spelas en utomhusmatch varje vinter, som tredubblar en normal publiksiffra och bidrar till att snittsiffran åker upp.

Det är alltså lätt att förklara att snittet ökat. Men det är ändå bara marginellt. Elitserien har stått och stampat just över 6.000 åskådare i flera år nu och det har gått lite upp och ner, men svängningarna har varit minimala.

Allsvenskan har haft en helt annan utveckling. Sedan starten i nuvarande form 2005/06 har publiksnittet ökat varje säsong. Den här vintern är snittet 2.596, en ökning med 600 åskådare per match sedan 2005/06. Och då har ändå storsatsande Malmö misslyckats totalt och dragit mycket mindre folk än väntat.

Så i allsvenskan pekar alla pilar uppåt, medan det i elitserien är ”same procedure as last year”.

Det är kalla fakta.

I nästa blogginlägg ska jag återkomma till hur elitserien skulle kunna förnya sig och växa. På återseende då.

I alla fall i dess nuvarande form.

Jag vet ingen liga i världen som är så konservativ. Det enda som hänt sedan starten är att serien utökades från tio till tolv lag från säsongen 1987/88.

Det är 24 år sedan.

Sedan dess har visserligen antalet matcher ökat både i seriespelet och i slutspelet, men enda effekten är att samma gamla lag möts ännu fler gånger.

Numera är Hockeyligan så livrädd att dela med sig av tv- och sponsorpengar att det blivit en belastning.

Som en jämförelse:

1987/88 bestod NHL av 21 lag. Och ryska KHL existerade bara i fantasin.

Om NHL varit lika konservativa som elitserien hade inte lag som San José Sharks, Ottawa Senators, Florida Panthers, Minnesota Wild, Winnipeg Jets (fd Atlanta), Nashville Predators, Tampa Bay Lightning, Columbus Bluejackets eller Tampa Bay Lightning ens existerat idag.

Det kallas utveckling.

Att bredda verksamheten.

Att växa.

I Sverige har tv-pengarna från Canal Plus och ett urval storsponsorer (där Sportbladet ingår) blivit en belastning då den samlade potten delas lika mellan elitserieklubbarna – det handlar om cirka 30 miljoner per klubb per år.

Effekten har blivit att ingen vill dela med sig av den gemensamma kakan och det har skapat en gemenskap där ingen tänker på vad man kan få, utan bara på vad man har.

Varenda argument om en utökning av ligan möts av klubbdirektörer som sitter med miniräknaren i högsta hugg och räknar på vad delat i tolv är jämfört med delat på fjorton.

Det är därför den mer modernt tänkande allsvenskan gått framåt med stormsteg de senaste åren. Publiken bara ökar, tv-intresset rusar och framtidsutsikterna är ljusa.

En liga som bara växer.

Men den gamla, konservativa elitserien står bara och stampar på samma ställe, utan en enda ambition att bredda marknaden.

Det är tragiskt.

Växjö var nere i brygga mot HV 71, men målvakten Martin Gerber tog laget till straffar.

Där missade alla – innan Anders Eriksson satte den tionde straffen.

Det gör Växjö till Smålands bästa lag, om man räknar inbördes möten. Växjö har vunnit tre av de fyra mötena i vinter och de två poängen räckte för att klättra från nionde till sjätte plats i den rekordjämna tabellen.

Nu är Färjestad under slutspelsstrecket igen, men tabellen haltar så mycket just nu att den inte går att ta på allvar.

Växjö startade det här Smålandsderbyt bäst och Brad Moran kunde göra 1-0 till Växjö 7.12 in i andra perioden, sedan Jason Krog tappat pucken i anfallszon. Samtidigt åkte Mikko Luoma och bytte och lämnade backkollegan Mats Trygg ensam med tre anfallande Växjöspelare. Det slutade med att Brad Moran kunde stå helt ren framför Daniel Larsson och prickskjuta in ledningsmålet.

Så långt hade Växjö kontroll på matchen och HV hade väldiga problem med Växjös defensiv. Det blev tvärstopp i mittzon gång på gång.

Det var först i slutet av andra perioden som HV lyckades skapa tryck i anfallszon, Och från de sista fem minuterna av den andra och fram till slutsignalen gick, så var det bara HV 71 på isen.

HV 71 borde ha avgjort den här matchen i tredje perioden, då de dominerade fullständigt.

Ja, inte bara dominerade.

Växjö var under belägring större delen av perioden och i det läget var det bara Martin Gerber som räddade laget. Både med tur och skicklighet.

Nu blev det ändå en kvitteringspuck då Andreas Falk – isens bäste spelare – snyggt styrde upp pucken i nättaket bakom Gerber 5.50 in i slutperioden.

Men i straffläggningen var HV 71 lika dåliga som de varit bra i slutet av matchen.

Jason Krog blev den stora syndabacken, då han fick chansen att lägga tre straffar.

Utan att sätta en enda.

Jag förstår inte varför Ulf Dahlén envisades med att kasta in honom hela tiden. Jag hade satsat på Andreas Falk, som var matchens hetaste spelare tillsammans med Gerber.

• • •

I Göteborg vann Frölunda hemma mot Modo med knappa 2-1. Fredrik Andersen räddade laget i slutet av tredje perioden, då Modo jagade en kvitteringen.

Dansken har varit guld värd för Frölunda den här säsongen.

Tränarbytet blev ingen omedelbar succé för Färjestad.

Eller byte och byte.

Leffe Carlsson har ju stått i båset hela säsongen, så någon nykomling är han knappast. Men han har en del att fundera över nu när han blivit huvudansvarig.

Färjestad kom till Hovet och blev totalt avklädda av AIK, som tackade och tog emot och vann inte bara matchen, utan passerade även Färjestad i tabellen efter klara 3-0.

Färjestad ligger och balanserar precis ovanför slutspelsstrecket och klarar åttondeplatsen bara på grund av båttre målskillnad än Växjö. Dessutom är det bara tre poäng till Linköpings plats under kvalstrecket, Linköping som åker till Karlstad på lördag just för att möta Färjestad.

Det finns en teoretisk chans att lagen byter plats i den matchen och då är Färjestad lika illa ute som de var i början av säsongen, då de inte tog en enda trepoängare på de elva första matcherna.

Mot AIK syntes inget av något nytt i spelet. Effektiviteten framåt var lika dålig som den varit i de senaste matcherna. Just produktionen framåt har varit Färjestads stora problem hela säsongen och det är bara Linköping som gjort färre mål framåt.

Nu ska jag inte ta ifrån AIK att de gjorde en väldigt bra match, framförallt i förstaperioden då hela laget spelade strålande och gick fram till 2-0. Efter det var de aldrig hotade i den här matchen.

• • •

Ett tränarbyte betydde ändå succé. Tommy Anderssons debut i Timrås bås slutade med att medelpadingarna skrälvvann mot Luleå med 1-0. Målet kom i sudden och det är väl en lika stor skräll att Timrå höll nollan.

Tidigare under säsongen har laget läckt som ett såll bakåt, så Tommy A verkar ha börjat i rätt ände.

• • •

Linköping visade att lagets 7-2 mot Modo inte var någon tillfällighet. Utklassningssiffrorna 5-0 mot Djurgården var andra raka segern och det känns som Harald Lückner fått ordning på spelet.

Min känsla är att Linköping avancerar ytterligare på lördag – och förvärrar krisen i Färjestad.

Jag funderade på att utlysa en sådan tävling, men efter att ha sett den här artikeln i LKPG Magazine, så anser jag att tävlingen redan är avgjord.

Det går inte att slå Pär Arlbrandt i Linköping

Se här:

Elitseriens mest välklädde man? Utan tvekan…

Inte ens Lasse Anrell kan mäta sig med denna färgsprakande kreation och så en matchande huvudbonad, som når nästan kockmösse-höjder i sin strama elegans.

Slå det den som kan.