När det gäller checking to the head är det de 20 matcher Steve Downie, då i Philadelphia, fick för att ha rammat Ottawas Dean McAmmond i september 2007.

Ett aktuellt ämnde.

Ni som vill kan se det här:

Frågan er sedan hur många matcher den svenska Disciplinnämnden dömt honom till?

Men över till topplistan:

30 matcher

Chris Simon, då i New York Islanders, trampade medvetet på Jarko Ruutus ben i en match mot Pittsburgh 2007. Straffet blev extra hårt då Simon var en återfallsförbrytare och det var hans sjunde avstängning i raden.

25 matcher

Chris Simon igen och bara en säsong tidigare. Blev avstängd resten av säsongen efter att han slashat Rangers Ryan Hollweg i ansiktet i mars 2007. NHL satte minimistraffet till 25 matcher.

25 matcher

Philadelphias Jesse Boulerice för att ha crosscheckat Vancouvers Ryan Kesler i ansiktet i oktober 2007.

23 matcher

Bostons Marty McSorley svingade klubban i huvudet på Donald Brashear, då i Vancouver. Mycket uppmärksammat år 2000.

23 matcher

Gordie Dwyer i Tampa för att ha förolämpat domarna och lämnat utvisningsbåset för att slåss i en försäsongsmatch mot Washington år 2000.

Fotnot: Todd Bertuzzi stängdes av på obestämd tid, då han hoppade på Colorados Steve Downie bakifrån och Coloradospelare skadade en nackkota då han föll i isen. Betuzzi stängdes av i första hand för resten av säsongen och det var meningen att han skulle fortsätta vara avstängd en bit in på nästa. Men det var år 2004-05 då NHL-lockouten kom. Så straffet stannade vid totalt 20 matcher.

Det är tuffingen Georges Laraque som påstår det i sin nytkomna bok.

Han som spelade i AIK lockoutsäsongen 2004-05.

Nu skriver han bland annat att Wayne Gretzky är det sämsta coach han någonsin spelat för.

– Han är en av de största som någonsin spelat, men för mig är han en av de sämsta coacher jag spelat under och jag förklarar varför i boken, säger han till Edmonton Sun.

Laraque hade Gretzky som coach en kort tid i Phoenix Coyotes och hans utspel har satt igång en storm i Kanada, där Gretzky är nationalhjälte. Det är som att svära i krykan.

Laraque är medveten om att han upprört många, men det kan knappast vara fel för bokförsäjningen.

Och det finns inget som säger att man blir en bra coach bara föra att man var bra som spelare.

Inte ens om man är bäst genom tiderna.

Jag anser att Scotty Bowman är världes störste coach genom tiderna. Han slutade som spelare redan i junioråldern.

ÖREBRO.Ja, det blev utklassningssiffror i seriefinalen mellan Örebro och Bofors.

Hela 7-3 till slut i en match där Örebros lagkapten Henrik Löwdahl gjorde fyra mål och Conny Strömberg spelade fram till fem inför årets bästa publiksiffra – 3.951.

Bofors fick betala dyrt för sina utvisningar i den här matchen.

Örebro gjorde fyra mål i power play och det la grunden till segern.

Jag ska inte ta ifrån Bofors någonting – de är fortfarande serietvåa – men mot Örebro var de numret för små.

Örebro som nu bara seglar i väg i serietoppen.

De har också en av Sveriges bästa kedjor i Conny Strömberg, Henrik Löwdahl och Johan Wiklander.

De samlade ihop till elva poäng tillsammans och Conny Strömberg var värst med sina fem assist, även om Henrik Löwdahls fyra mål får rankas högre.

Nej, här har Örebro en kedja som ofta avgör matcher på egen hand, men hela laget är stabilt byggt och jag tror de kan utmana om en elitserieplats framåt vårkanten. De är Allsvenskans i särklass bästa lag så här långt. Det är bara att titta på tavellen. Den ljuger inte.

Örebro är nu femton poäng före storsatsande Malmö, som förlorade i går igen – nu hemma mot bottenlaget Sundsvall. Det är något som inte står rätt till i Malmö just nu

Den här matchen tog Örebro över efter en jämn förstaperiod och det var ett derby som hade det mesta.

Det blev en het fight i slutminuten, dä Bofors Martin Sandgren vevade igång framför Örebros spelarbås. Jag trodde det skulle bli full kalabalik ett tag, men det lugnade snabbt ned sig.

ÖREBRO.Conny Strömberg är uppe i fyra assist nu och kedjekompisen Henrik Löwdahl har gjort ett hat trick, efter att Örebro vunnit även andraperioden med 2-1.

Och jag tycker att Örebro tog över matchen mer och mer.

Men det är helt klart speli numerärt överläge som avgjort så hår långt.

Av de sex målen har fem kommit power play. Det var bara Henrik Löwdahls 1-0 redan efter tretton sekunder som kom med lika många spelare på isen.

Det var nära fler gånger.

Jared Aulin hade ett skott i ribbans överkant i power play efter 2.30, men inga mål den gången.

Men när Eetu Qvist åkte ut för tripping efter 7.17 var det dags för Conny Strömberg igen

En perfekt passning till Jared Aulin, som direktsköt, och det var 3-1 till Örebro.

Connys tredje assist för kvällen.

Men Bofors svarade efter 11.08 och också det i power play.

Björn Kindahl sköt från blå och Kristoffer Näslund styrde in pucken framför mål, hans andra måli matchen.

Det var fjärde raka målet i numerärt överläge i den här matchen.

Sedan ställde Conny till det i ett nytt powerplay efter 14.55, då han gjorde en riktig felpass i offensiv zon och gav Fredrik Höggren ett rent friläge. Men Dahlberg räddade och det slutade med att samme Höggren åkte ut momenet efteråt

Det blev nytt fem mot rre för närkingarna, men den här gången lyckades de inte få in pucken.

Men Örebro fick fortsätta att spela i fem mot fyra och deras utvilade förstakedja kom in igen.

Då small det direkt.

Henrik Löwdahl gjorde sitt tredje mål för kvällen.och Conny Strömberg spelade fram till sitt fjärde, även om det var en andraasssit den här gången. Det var Johan Wiklander som gjorde det snygga förarbetet då han åkte runt kassen och serverade Löwdahl framför mål.

Skotten blev 15-12 till Örebro.

Näta rapport när matchen är över.

ÖREBRO. Det tog bara tretton sekunder innan Henrik Löwdahl smackade in 1-0 för Örebro med ett dragskott upp i krysset bakom Daniel Bellissimo i seriefinalen mellan Örebro och Bofors.

Framspelad av Conny Strömberg naturligtvis.

Sedan fick Örebro spela fem mot tre i 1.19, då Björn Kindahl fick två minuter för puck out och Daniel Wessner redan satt utvisad.

Då tog det bara sextomn sekunder innan Conny Strömberg hittade Henrik Löwdahl för andra gången och det stod 2-0 efter 11.23.

Bofors fick chansen att svara efter 15.34 då två örebrorare satt i utvisningsbåset och Karlskogagänget fick spela 1.21 i fem mot tre.

Då kom också reducering till 1-2 då Kritoffer Näslund stänkte in pucken från en position just till vänster om Nicklas Dahlberg, fint framspelad av Linus Persson.

Där står vi nu efter en period.

Det är skön stämning i arenan och bra tryck på läktarna.

Örebro dominerade inledningen av första perioden, men Bofors åt sig in i matcher mer och mer. Skotten blev 12-9 till  Bofors och det känns fortfarande helt öppet.Lite så där lagom småirriterat är det också, precis som det ska vara i ett derby.

Jag återkommer efter period nummer två.

Jo, jag menar allvar.

Det har gått troll i det här med tränare.

Jag tror det finns en utbredd uppfattning att de är mer vanliga anställda som alla oss andra som går till jobbet varje dag och räknar med någon form av anställningstrygghet.

Att det är mer ”synd” om en tränare som får sparken, än en bortskämd spelare som inte gör rätt för lönen.

Men inget kan vara mer fel.

Dagens tränare är precis som en spelare. De har personliga agenter, de vill ha så hög lön som möjligt och de har samma tidsbundna kontrakt som en spelare.

Vattentäta kontrakt, dessutom.

Det är inte så att en tränare som får sparken får gå till arbetsförmedlingen nästa dag. Han har sin inkomst garanterad under hela kontraktslängden och nästa tränarjobb runt hörnet.

Ändå finns en rädsla bland klubbarna att bli uthängd som en extra grym arbetsgivare om tränaren får gå.

Jag ser det inte så.

Det är istället det bästa och snabbaste sättet att få till en förändring.

Kontinuitet är viktigt, men där är spelarna och den övriga organisationen viktigare än tränaren

Tränaren är dessutom ytterst anvarig för hur laget presterar och vad han får ut av materialet.

Nej, jag tycker att tränarna lindas in i bomull ibland och får mer sympati än de förtjänar.

Ser vi på årets elitserie toppar HV 71 tabellen med Ulf Dahlén i båset. Sparkad från Frölunda efter två år av sitt treårskontrakt. Bra för både Dahlén, HV 71 och Frölunda.

Dahlén var inte färdig när han kom till Frölunda och ungefär som Ulf Samuelsson är i Modo idag.

Men Uffe Dahlén har mognat som tränare och har idag en erfarenhet och vision som jag tror gör honom till nästa svenske förbundskapten. Han har hittat sin egen väg som tränare, där ständig utveckling står i centrum. Det är bara att titta på årets HV.

Kenta Johansson står numera i Frölundas bås efter att ha fått kicken både Djurgården och scweiziska Lugano under karriären.

Ja, listan kan göras lång, men det finns de som säger att man inte är elitserietränare på riktigt förrän man fått sparken.

Det är dags att avdramatisera det hela.

Det är faktiskt den bästa lösningen i de flesta fall.

Vad ska exempelvis Timrå göra för att vända trenden?

Perra är en underbar person, en perfekt arbetsledare och felfri på de flesta sätt och vis. Jag högaktar denna värmländska klippa och brandmästare. Jag skulle älska att ha honom som chef.

Men i Timrå har han ingenting att tillföra just nu, inget att förbättra och inget att ändra på.

Han har kört fast. Han når inte fram.

Därför ser jag inget nederlag i att han får gå, även om hans yrkesstolthet förbjuder honom att ta det beslutet själv.

Ja, nu får det vara slut.

Alla spelare måste har förstått att tacklingar mot huvudet ger långa avstängningar vid det här laget.

Då delar Linköpings Sebastian Karlsson ut en av de fulaste tacklingar mot huvudet jag sett.

Desstuom är det en så kallad ”blind side hit”, där Sebastian Karlsson kommer från sidan och där Kahnberg inte har en chans att försvara sig.

Den såg också helt medveten ut.

Karlssons axel tar rakt över hakan på Kahnberg som faller som en knockad boxare och är medvetslös redan innan han når isen.

Det finns inga som helst förmildrande omständigheter när det gäller den här smällen. Det har det gjort i flera av de andra fallen som diisciplinnämnden tagit upp.

Då har de varit milda i sina domar och Brynäs SImon Bertilsson har fått det hittills hårdaste straffet med fyra matchers avstängning, plus böter motsvarande tre matcher.

Ska man ha den domen som utgångspunkt, så ska Sebastian Karlsson ha minst det dubbla och då pratar vi plötsligt om en av de längsta avstängningar som dömts ut.

Jag skulle heller inte protestera om han blev avstängd resten av säsongen. Så illa var det.

För det krävs att disciplinnämnden sätter ner foten ordentligt den här gången. Spelarna verkar inte ha begripit allvarligt. Kahnbergs karriär kunde tagit slut på grund av den smällen.

Det här vill jag aldrig mer se på en svensk hockeyis.

Jag förstår inte hur Sebastian Karlsson tänkte, gammal förlundait som han är. Men jag förstår att publiken blev skogstokig och att han fick skyddas när han klev av isen.

Brutalt är bara förnamnet.

Ja, Timrå blev först att agera i Elitserien genom att sparka sportchefen Stefan Lindqvist och i allsvenskan har Almtuns tränare Bobo Simonsen fått kicken.

Frågan är om det bara i början.

Det finns många som är ifrågasatta så här långt in i säsongen.

Hur säkert sitter Ulf Samuelsson i Modo till exempel?

Hans debut som huvudtränare har inte varit någon succé så här långt, men samtidigt tog han på sig ett av elitseriens tuffaste jobb. Där är frågan också vilka krav man kan ställa i en klubb som missat slutspel tre år i rad, blev absolut sist i elitserien i fjol och ordnade nytt kontrakt i absolut sista matchen i Kvalserien i våras.

Och Leif Strömberg i Malmö?

Tre raka förluster nu och det knorras i hockey-Sverige, även om det bara är naturligt. Malmö har alltid varit svensk hockeys hackkyckling, ett arv från Percy Nilssons kaxiga entré på den svenska hockeyscenen.

Djurgården har ju också startat trögt. Det enda lag i bottenskiktet som var tippat som ett topplag på förhand och största besvikelsen i elitseriens måste jag säga. Har Hardy Nilssons fingertoppskänsla övergett honom, eller har han slutat brinna?

Och Perra Johnsson i Timrå sitter knappast säkert, även om man valde alternativet att kicka sportchefen först. Frågan är hur Kent ”Nubben” Norbergs tankar går när han är tillbaka som sportchef. Han har ju stått med där i båset hela säsongen.

Nu vet jag att tålamod är viktigt i den här branschen och att det tar tid att spela ihop ett lag med massor av nyförvärv.

Speciellt viktigt i Malmös och Modos fall.

Men det ska onekligen bli intressant att se vad som händer nu under novemberuppehållet.

LEKSAND. Leksand krossade Västerås med 4-1 inför en ny fantastisk publiksiffra – 6.875 – hemma i Tegera Arena.

Eller krossade och krossade.

Sanningen var att ett formsvagt Västerås bjöd på alla fyra målen och värsta blundern gjorde målvakten Daniel Sperrle, då han bjöd Pelle Prestberg på öppet mål fram till 2-0.

Det här var inte bara två topplag som möttes.

Det var också ett lag på väg upp (Leksand) mot ett på väg ner (Västerås).

Västeråsarna behåller tredjeplatsen i tabellen, men bara på bättre målskillnad än Leksand.

Det här var Västerås första bortaförlust vid full tid på hela säsongen och det verkar som amerikanen Broc Little tappat lite av magin. Han är inne i en kraftig måltorka just nu och har inte gjort ett enda mål sedan sitt hat trcik borta mot Södertälje den 16 oktober.

Han saknade inte chanser mot Leksand, där han brände två rena frilägen.

Annars var kvällens stora allsvenska snackis Malmös förlust mot Tingsryd borta.

Tingsryd vände 1-2 till 4-2 på lite drygt sex minuter i början av tredje perioden och det blev 4-3 till slut.

Tre nya tappade poäng för Malmö.

Jag förstår mig inte på skåningarna, men det är väl den gamla vanliga förbannelsen som vilar över laget. Det verkar aldrig bli någon ordning i den klubben, hur många miljoner de än har att bolla med.

Jag vill inte kalla det kris.

Inte än.

Men det är väl så nära det går att komma.

Ja, det undrar jag också.

Men efter sina två säsonger i Timrå 2006-07 och 2007-08 var klubben inte intresserad längre.

Trots att Oscar Sundh till och med tagit en landslagsplats och fått debutera i Tre Kronor under sin tid i Timrå.

Jag hade hört historien, men trodde inte att den var sann.

Därför var jag tvungen att fråga Oscar – elitseriens hetaste spelare just nu – efter matchen i går.

– Ja, det stämmer, svarade han.

– Jag fick inget nytt kontrakt och var väl inställd på att flytta hem till Almtuna igen. Men redan då var HV 71 mitt drömlag och det var dit jag ville helst av alllt. Det blev så till slut också, men jag får tacka min agent för att han lyckades snacka in mig.

På den vägen är det.

Men jag kan väl konstatera att Oscar Sundh är just den spelartyp som Timrå skriker efter i dessa dagar.